Svenska Jägareförbundet är märkligt tillfreds med regeringens styrning av förbundets verksamhet. Den 21 juli publicerades i denna tidning en

debattartikel av undertecknade. I den diskuterade vi hur styrt Svenska Jägarförbundet (SJF) är av de villkor som följer med bidrag ur Viltvårdsfonden. Vi uttryckte vår oro över effekter på medlemsdemokratin och förbundets möjligheter att driva en självständig verksamhet utan politisk styrning. SJF:s ordförande och generalsekreterare (Larsson och Sköld) kom snabbt med en replik i vilken de hävdar att det visst är medlemmarna som styr och att debattinlägget är insinuant och kan gynna jaktmotståndarna (!). Ingen antydan till självinsikt och ödmjukhet, varken nu eller i historiskt perspektiv, med andra ord. Man lyfter speciellt fram att alla regeringar under 80 år (oberoende tydligen av kulör, jaktpolitik eller närliggande jordbruks- och skogspolitik) varit mycket nöjda med SJF:s arbete. Nöjda medlemmar, och inte regeringar, borde vara intresseorganisationens främsta mål! Medlemsdemokrati är en generellt mycket viktig fråga, inte bara för SJF:s kvarvarande medlemmar och andra jägare, utan för samhället i stort. Vi vill därför ytterligare utveckla och förtydliga resonemanget.

Naturvårdsverket och Viltvårdsfonden

Naturvårdsverket skriver ordagrant ”DU SOM JAGAR BIDRAR TILL ATT GYNNA JAKTEN. Alla intäkter från de statliga jaktkorten samlas i Viltvårdsfonden. Varje år beslutar regeringen hur fonden ska fördela ut medel. Pengarna går till organisationer och myndigheter som jobbar för att utveckla och förbättra jakten och viltvården. Din avgift används på så sätt till sådant som gynnar jakten, viltet och jägarna.” SJF:s ledning tycks dela den uppfattningen av repliken på debattinlägget att döma. Av medel ur Viltvårdsfonden 2019 gick 25.1 miljoner till Naturvårdsverket, 4.1 miljoner till Statens veterinärmedicinska anstalt, 0.6 miljoner till Länsstyrelser, 0.4 till Naturskyddsföreningen, 52.3 miljoner till SJF och 7.7 miljoner till Jägarnas Riksförbund.

Statens styrdokument

SJF får varje år ansöka om BIDRAG ur fonden. Regeringen, via Naturvårdsverket som ansvarig myndighet får man förmoda, prutar några miljoner och beviljar sedan ett bidrag. För bidraget ges en motivering och i en bilaga preciseras i detalj vad bidraget får användas till uppdelat på 4 områden (2019) som var och en får en viss summa pengar (gå gärna in på nätet: Bidrag Viltvårdsfonden 2020 – Svenska Jägarförbundet, där finns samtliga uppdrag sedan 2010). Det innebär att SJF inte själva kan bestämma hur man vill disponera pengarna som man får från fonden och därmed inte heller kan prioritera bland de åtgärder som medlemmarna anser bäst gagnar ”jakten, viltet och jägarna”. Larsson och Sköld ser inga problem med detta och hävdar ändå att det är medlemmarna och enbart medlemmarna som styr. SJF avkrävs även på en detaljerad redovisning av hur pengarna använts inom de olika områdena och för de olika uppdrag som preciseras i regeringens bilaga till beviljandet uppdelat på löner, sociala avgifter, resor, kontor, revision och övriga kostnader. Därtill fogas en varning att om man inte använder medlen till exakt det som stipuleras i villkoren eller presterar en godkänd redovisning så kan bidraget dras in helt eller delvist retroaktivt. Inte heller det ser herrar Larsson och Sköld som en styrning utan de skriver ” Det är inte styrning att avrapportera vad ett bidrag använts till. Det är ett transparent sätt att redovisa vad man använder jägarkårens pengar till”. Jaha.

”Politiska uppdrag”

Vidare skriver man: ”SJF kan aldrig anpassa sin hållning dagspolitiken. Då skulle vi helt underminera trovärdigheten mot medlemmar, omvärld och de folkvalda”. Det hindrar inte att man genom åren förbundit sig att bidra till regeringens politik (ett uttryck som har använts i styrdokumenten) enligt bl.a. En giftfri natur (utfasning av bly i ammunition), visionen Sverige – det nya matlandet

En giftfri miljö och att redovisa sitt Jämställdhetsarbete. Det kan vara vällovliga uppgifter i sig men det är en kraftig inblandning av statsmakten i ett intresseförbunds möjligheter att göra egna prioriteringar. SJF bör inte acceptera politiska uppdrag i styrdokumentet eller uppförandekoder som varje normal förening hanterar och utformar som en del av föreningsverksamheten. Vi tror att SJF:s ledning gör två allvarliga missbedömningar; 1) Världen har förändrats och dokument och överenskommelser som bara ett fåtal personer i ledande befattning såg för ett par decennier sedan, nu är var mans egendom via internet. Det räcker inte längre med bara stora ord för att övertyga 2) För första gången har vi ett uttalat jaktfientligt parti i regeringen. Ett parti som styr Miljödepartementet och därmed Naturvårdsverket. Intresset att ”gynna jakten, viltet och jägarna” är därmed minst sagt blygsamt. När Viltvårdsfonden etablerades 1938 så var syftet att långsiktigt förvalta den jaktbara matnyttiga viltstammen, vilket kunde inkludera predatorjakt och skottpengar.

Jägarpengar till forskning

När Naturvårdsverket idag beviljas (beviljar sig?) pengar ur Viltvårdsfonden så går de huvudsakligen (18 miljoner) till forskning ”för att utveckla vetenskapligt baserad kunskap till stöd för hållbar förvaltning av vilt som naturresurs”. Som naturresurs inkluderar man även naturupplevelser och besöksnäring. Varför ska jägarna betala för det? Med vilt avses samtliga arter av däggdjur och fåglar, inte bara de jaktbara. En stor del går som bekant till vargforskningen men även till projekt som att studera fästingar och allmänhetens attityder till björn. Säkert intressant men varför ska just jägarna betala? Det finns följaktligen mycket att arbeta med vilket gör det synnerligen olyckligt att vara förhindrad att göra egna prioriteringar och att behöva lägga stora resurser på en omfattande och detaljerad redovisning.

”Tiderna förändras”

Slutligen några ord om korrekt, objektiv och faktabaserad informationsspridning. Det ska man naturligtvis arbeta för så länge det inte innebär krav på opartiskhet. Myndigheter ska vara opartiska, inte intresseföreningar. Det är därför inte bra att förbinda sig att sprida

om myndighetsbeslut, domstolsbeslut och viltforskning. Alla dessa områden kan och bör diskuteras, ifrågasättas och utmanas utifrån de kunskaper och erfarenheter som medlemmarna besitter. Vi kan vara överens om att Viltvårdsfonden har varit en viktig tillgång under decennier och bidragit till mycket angeläget och bra arbete. Men tiderna förändras och det är vanskligt att styra genom att titta i backspegeln. Idag räcker det inte med god samverkan med ”samhällets aktörer” och nöjda regeringar. Det behövs betydligt tuffare tag och rakare linjer.