I går observerade jägare i Vitvattnets jaktlag en björn på sina marker. De kontaktade Robert Salomonsson som tillsammans med Nathalie Jonsson fanns på plats med sina hundar i morse. Jägarna postade ut och Robert och Nathalie började att banda i ett ungskogsområde med bra bärtillgång. Efter en stund fick Urak gå loss, medan Pelton fortfarande var kopplad. – Efter ett tag hörde vi hur Urak började väcka och han drog sig undan. Då gick vi fram och hittade massor av björnskit. När Urak var nästan en kilometer bort hörde i hur han ökade väckskallen och då släppte vi också Pelton, säger Robert Salomonsson. Plötsligt var björnen på benen och gjorde en sväng rakt mot Robert och Nathalie, samt vägvisaren Torbjörn Ahlgren, men började sedan gå i gångstånd mot en väg. – Vi smög parallellt med björnen cirka 700-800 meter. Och vi kom ut på vägen före björnen och kröp ihop på knä och väntade. Men björnen upptäckte oss och stod under en gran och tvekade, men vi kunde inte skjuta för hundarna och då fortsätter björnen parallellt med vägen. Robert, Nathalie och Torbjörn smyger vidare längst vägen och följer björnen medan hundarna skäller. Plötsligt rusar björnen över vägen. – Jag hinner skjuta ett skott när björnen kommer bara 50 meter framför oss. Men det tog lite långt bak och björnen går in i en tät ungskog. Vi går in tillsammans och där kommer björnen längst ett krondike och jag kan avsluta jakten, en hane på cirka 200 kg, den sista på årets tilldelning i Västerbotten, säger Robert Salomonsson. Björnen fälldes i Stensvattnet inom Vitvattnets jaktklubbs marker.