Vid samlingen i bygdegården i Vika utanför Mora rådde spänd förväntan bland de 75 deltagande personerna. Det fanns dock vissa farhågor angående jakten, då vädrets makter inte var nådiga med slagregn och kraftig blåst som härjade under natten och morgonen. Jaktklubbar och viltvårdsområden i Mora området hade välvilligt ställt upp med jaktmarker och jaktkort vilket är en förutsättning för ett så pass stort arrangemang som detta skall fungera. Efter att Jan hade dragit förutsättningarna för dagen och pratat bl.a. om säkerheten följde en stunds utfrågning av Rolf Johansson ifrån Säter som är aktiv i Dalarnas stövarklubb. Rolf berättade om de aktiviteter som är förknippade med en stövarklubb och vad som händer under ett normalt verksamhetsår. När de 12 deltagande hundförarekipagen presenterats för deltagarna, och alla hade fått se på kartan vilket jaktområde som gruppen skulle åka till blev det avfärd till skogen. Jan och Gert tog täten som vägvisare för de grupper som behövde det. Inför denna dag hade en sms grupp upprättats mellan hundförarna och dessa fick instruktion om att lägga ut information regelbundet om vad som hände på rutan. Hundarna släpptes på respektive jaktruta och rätt snart plingade de i telefonerna om aktiviteter på rutorna. Först ut var Finska stövaren Ozzy som fick ett snabbt upptag på räv som den rävspecialist han är, men räven valde rätt snart att uppsöka ett gryt på trakten. Husse Ragnar Lok fick koppla och släppa på nytt. Hundförare efter hundförare rapporterade om slag arbete på sin jaktruta och nästa hund som rapporterades med upptag var Hamiltonstövaren Batman. Batman drev hare som visade upp sig för gruppen flera gånger. Efter många vändor med en del trix ifrån haren som Batman förtjänstfullt löste så kom haren i pass för en av deltagarna i gruppen. Skott avlossades men haren drog det längsta strået denna gång och skuttade lugnt vidare. Den unga Finnstövarhannen Harefallets Zeb reste en räv som efter 20 minuters drev föredrog att uppsöka ett gryt till gruppens besvikelse men ägaren Bengt Borgsgård förklarade att detta är ganska vanligt vid denna typen av jaktväder.

Regnet som ökade i styrka under förmiddagen bättrade inte på oddsen för de hundar som ännu inte rest vilt. Finska stövartiken Högbrons Assi som fortfarande räknas som unghund reste efter ett kort slag arbete en stor vit hare. Denna hare sprang väldigt mycket och långa sträckor på väg, vilket alla inbitna stövarjägare vet är det svåraste momentet för en harhund under drevet. Assi löste vägspringarens alla konster och haren hamnade så småningom i pass för Johan Larsson som var på harjakt för första gången. Skottet satt där det skulle och snacka om lycklig jägare, det gick inte heller att ta miste på att Assis ägare var lika glad som skytten. Finska stövaren Gruvrisets Fix med ägaren Sven-Eric Larsson rapporterade in upptag på hare. Under följande 2 timmar visade Fix upp sig ifrån sin bästa sida och drev tapptfritt och haren observerades flera gånger dock inom säkert avstånd ifrån jägarna. I Sven-Erics grupp deltog Per Bylund som aldrig tidigare hade varit i skogen på jakt. Per fick en fin upplevelse och inblick i vad denna jaktform handlar om och med egna ögon kunde Per bevittna att haren inte alls var stressad under drevet utan tvärt om, haren styrde helt och hållet händelserna. ”Haren satt tom och putsade sig under drevet när han inväntade hunden” berättade Per för undertecknad vid mitt besök på rutan. Alla hundar hade slag som tyvärr var väldigt svaga pga det myckna regnandet och hårda blåsten. Grillarna tändes på återsamlingsplatsen och deltagarna bjöds på grillad hamburgare och dryck. Jan sammanfattade dagen och varje hundförare fick lämnade redogörelse om det som hänt eller inte hänt på respektive ruta. Jakt är som bekant oförutsägbart och ingen dag är den andra lik. Väder och vind är en av ingredienserna och är en av tjusningarna med jakt. Samvaro och njuta av naturen kan man göra fastän vädret är dåligt vilket denna dag var ett bevis för.

Jan Zakrisson