"}}

Oskar Ohlsson jobbar som rörmokare men driver grisfarm på sina föräldras gård och har drygt 130 grisar i besättningen. För fyra år sedan var det plötsligt en av hans suggor som födde kultingar som var korsningar mellan tamgris och vildsvin.

Sedan har problemen accelerat och över 100 kultingar födda på gården har varit korsningsgrisar.

– Förra hösten var nästan alla gyltor betäckta av vildsvin. Det går inte att hålla kontroll på besättningen då. Om 50 gyltor grisar samtidigt blir det ju 500 kultingar och det har jag inte plats för, säger Oskar Ohlsson.

”Bättre än vanligt griskött”

I början tyckte han det var lite roligt. Köttet från vildsvinskorsningar såldes just som korsningskött.

– Kunderna uppskattar det – och köttet är mycket bra, bättre än vanligt griskött. Men det funkar inte när det inte går att beräkna hur många kultingar som ska födas, säger Oskar Ohlsson.

Hela grejen med hans köttproduktion är att grisarna får vistas utomhus. Därför försökte han stängsla in sina tamgrisar med så kallat rovdjursavvisande stängsel. Det hjälpte inte.

– Jag har stått och tittat på och sett hur vildsvinsgaltarna skriker allt vad de kan – sedan springer de rakt igenom staketet. De vet att det kommer att göra ont, men driften är för stark, säger Oskar Ohlsson.

Sköt 130-kilos galt

En tidig morgon vaknade han av att grisarna var vakna. Det var så tidigt på morgonen att Oskar gick ut för att kolla vad som hänt.

– Jag såg ingenting, men när jag gick upp ett par timmar senare såg jag att det låg en stor vildsvinsgalt och sov i hagen, berättar Oskar.

Han är jägare och gick hämtade sin studsare. Vildsvinsgalten sprang i en cirkelrörelse i hagen.

– Först var grannens hus bakom, sedan morsans hus och växthuset. Men till slut kunde jag skjuta den – en galt på 130 kilo, berättar Oskar.

Avelsgalten galen

En annan gång var hans egen avelsgalt ute i en angränsande hage och slog larm.

– Han var galen och tuggade fradga och och sprang längs med stängslet så att stolparna revs ned. Han såg en vildsvinsgalt inne bland hondjuren, men han är så rädd för eltråden att han inte sprang in dit, berättar Oskar.

Nu har han gett upp hoppet om att ha hondjuren utomhus på nätterna.

Därför finns det svarta, vita och fläckiga vildsvin

– Jag tar in alla suggor och gyltor på nätterna och sedan dess har det varit lugnt. Skulle vi få afrikansk svinpest till Sverige kommer jag inte att kunna släppa ut mina grisar överhuvudtaget, säger Oskar.