I slutet av november hölls ett första möte för Svenska Kleiner Münsterländerklubben. En majoritet av mötesdeltagarna röstade för förslaget att bilda en ny rasklubb. Syftet med klubben är enligt mötesprotokollet att bevara rasens allsidighet och målet är att anslutas till Svenska Kennelklubben (SKK) via Svenska Vorstehklubben (SVK) eller annan specialklubb.

Till ordförande för den nybildade interimsstyrelsen valdes Melinda Hermansson.

– Vi gjorde en namninsamling och 353 personer ville att det skapades en egen rasklubb, säger hon.

Vill bredda provverksamheten

Enligt Melinda Hermansson har münsterländerägare i 20 års tid kämpat för att skapa ett provsystem som liknar det tyska provsystemet med unghundsprov som bedömer allsidiga anlag och skallegenskapen.

Nyligen presenterades ett förslag i SVK på två omarbetade versioner av de tyska proven, men när de skickades ut på remiss var remissinstanserna skeptiska till förslaget i sin nuvarande form och styrelsen valde därför att inte föra fram förslaget på senaste Fullmäktige.

– Men det är en lång rad händelser som ligger bakom vårt beslut. Det är ju ingen hemlighet att vi är ett gäng som vill jobba allsidigt med våra hundar, säger hon.

Enligt Melinda ses dagens jaktprovsystem i specialklubben som ett sätt att hitta belastningar på hundar snarare än som i Tyskland, peka på hundarnas förtjänster.

– I dag har vi inga jaktprov annat än på fågel och för oss i den nystartade klubben är skallet en lika viktig egenskap som ståndet. Jag tror motståndet till ett nytt kompletterande provsystem handlar om rädsla och okunskap.

Låst läge

FCI har nyligen fastställt en ny rasstandard för kleiner münsterländer där allt för löst skällande hundar eller tysta hundar är diskvalificerade från aveln i Tyskland. Melinda Hermansson menar att det är problematiskt när münsterägare i Sverige inte kan få den egenskapen bedömd i nuvarande provsystem.

– Vi kan ju i dag inte meritera våra hundar på egenskaper vi vill få bedömda, säger hon.

Melinda säger att den nystartade Kleiner Münsterländerklubben inte vill lämna Svenska Vorstehklubben men hon tycker inte att specialklubben tillvaratar deras intressen på ett bra sätt.

– SKK hänvisar till SVK men de vill inte prata med oss. Vi hade gärna sett att vi förflyttades till en annan specialgrupp i vilken vi får äga rätten till att styra vår ras.

Enligt Melinda finns det många kleiner münsterländerägare som idag inte är med i Svenska Vorstehklubben på grund av den rådande situationen.

– Allt vi vill är att värna om rasen. Vi vill inte konkurrera med SVK. Många münsterländerägare vill också fortsätta starta sina hundar på klubbens fina jaktprov och det hoppas jag vi kan få göra.

”Engagerad grupp”

Rolf Grönstedt är ordförande för specialklubben Svenska Vorstehklubben och han känner till initiativet. Han deltog också på Kleiner Münsterländerklubbens uppropsmöte.

– Jag bjöd på sätt och vis in mig själv eftersom jag inte fick någon inbjudan. Det kändes viktigt att vara där och kunna föra fram specialklubbens syn på saken. Mötet var välregisserat och det blev väldigt lite tid för konstruktiv diskussion. I stället betade man snabbt av punkterna för att därefter välja styrelse och rösta om bildandet. Det är en engagerad grupp som driver dessa frågor, säger han.

Enligt Rolf Grönstedt har frågan om provverksamhet som tar hänsyn till allsidigheten för alla raser i SVK, precis som Melinda säger, varit uppe för diskussion till och från under många år.

– Problemet är bara att vi är en klubb och då måste man engagera sig inom klubben för att få till en förändring. När det under förra årets regelremiss gavs tillfälle till diskussion var det tyst, men det diskuteras flitigt på andra arenor.

Förändrar inget

Rolf Grönstedt säger att skapandet av den nya rasklubben inte förändrar någonting i praktiken.

– Det kan bara finnas en klubb i Sverige som har ansvar för en hundras och i dag är den klubben Svenska Vorstehklubben. Vi har ansvar för totalt sju raser. Det är naturligtvis en demokratisk rättighet att bilda en egen klubb, men jag tycker personligen att metoden och tillvägagångssättet lämnar en del övrigt att önska.

Frågan om svenska provmotsvarigheter till de tyska unghundsproven VJP och HZP är på intet sätt utagerad och kan gott komma att lyftas igen.

– Styrelsen valde ju bara att inte föra fram ett förslag som stött på rejält motstånd hos majoriteten av remissinstanserna. Men det finns inget som hindrar medlemmar att fortsätta arbetet och föra fram ett nytt förslag vid nästa Fullmäktige om ett och ett halvt år.

Skallruta i provprotokoll

Enligt Rolf Grönstedt är det SVK:s uppdrag som specialklubb att följa rasernas rasstandard och att påverka så att aveln sker inom rasstandarden, men det finns inget krav från Kleiner Münsterländer International eller den tyska klubben att enskilda länder måste följa standarden bokstavligen.

– Det är upp till varje landsförening att tolka rasbeskrivningen utifrån sina förutsättningar. SVK kan sätta upp kriterier för godkända parningar men vi kan inte förbjuda parningar. Nu får vi se hur vi kan integrera den nya rasstandarden i vår klubb. En idé kan ju vara att lägga till en skallruta i provprotokoll som domare kan fylla i om hunden exempelvis går efter en hare med skall under ett fältprov. Men något sådant måste föregås av diskussion och debatt i klubben, säger han.

Frågan om vad för slags jakthund Kleiner Münsterländer ska vara, är något Rolf Grönstedt önskar att ägarna kan definiera bättre.

– Är det en stötande klövviltshund bara för att många använder den som det? Finns det ens några tyska prov som bedömer detta? Svenska Kleiner Münsterländerklubben har all rätt att driva sina synpunkter, men jag föreslår att vi sätter oss ner och pratar med varandra. Därför har jag skickat en inbjudan till den valda interimsstyrelsen om ett möte med SVK.