Ödmårdens älgförvaltningsområde omfattar hela norra Gästrikland och södra delarna av Hälsingland. Här finns allt från stora viltvårdsområden, vargrevir och mindre och stadsnära jaktklubbar.

Nu har elva av de sistnämnda tröttnat på vad de anser vara storskogsbolagens rovjakt.

– Avlysningsjakt är ett fullständigt felaktigt sätt att förvalta en älgstam. Det är en avart av jaktform. Det måste tas bort.

Det säger Anders Lindström, jaktledare för Mackmyra Bruks jaktklubb. Tillsammans med tio andra jaktledare i området mellan Gävle och Sandviken har de nu skickat en skrivelse till länsstyrelsen Gävleborg samt ÄFO:t med sina krav.

Tillsammans jagar de på cirka 18.000 hektar.

– I många år sköt vi i dessa elva jaktlag i snitt 35-40 älgar per år. När avlysningsjakten infördes rasade det. I fjol sköt vi två älgar på hela denna areal, berättar Lindström.

Fredat hondjur

De gör vad de kan för att rädda de spillror som är kvar.

– Vi har de senaste åren enats om att freda hondjur. Men i övriga området skjuts det som kommer.

Anders Lindström och hans kolleger menar att avlysningsjakt visst kan vara nåt att ta till när stammen absolut ska minskas. Men hur mycket ska den minskas?

– Avskjutningen har minskat från 3,8 älgar per 1.000 hektar till 1,2 på tio år. Två tredjedelar är borta.

Dessutom är avskjutningsmålen orimligt högt satta, menar man i skrivelsen.

– Trots avlysningsjakt där det är fritt fram att skjuta det som kommer så har man i snitt de senaste tio åren en måluppfyllnad på 85 procent. Det säger sig själv att det inte finns så mycket älgar som det påstås.

Jakt äldre än opera

Anders Lindström har jagat älg sedan 1974. Han har sett älgstammens båda sidor. Både när det var på tok för mycket – och som nu – för lite älg, säger han.

– Det ser likadant ut i princip hela Sverige. Älgstammen är dramatiskt nedskjuten. Fler måste reagera och agera nu, säger han och fortsätter:

– Älgjakt är en av de äldsta kulturutövningar vi har, betydligt äldre än opera och annat. Vill vi verkligen att den ska försvinna?