Jaktnyheter

Två gånger brakar det till alldeles vid passet – ”åh, fy fan”

Andreas Näv kommer till skott för tyskterriern Scott.

Den första oktober, när rådjurshundarna får släppas känns som premiären för löshundsjakten för Jaktjournalens utsände, som får vara med vid en härlig premiärdag i Hyppenbennings jaktlag i Fagersta. Allt utom älg är skjutbart och viltobsarna avlöser varandra i strid ström.

"}}

Jaktjournalens utsände tar rygg på jaktklubbens ordförande, Per Ivansson, vid pass nummer nio, en träkonstruktion vid sidan om en liten grusväg. Alldeles bredvid en sten vid passet lyser grunden till en kantarellsås frestande gul.

Jaktledare Per Granström delar ut instruktioner.

– Vi är 25 medlemmar i laget och har 2.500 hektar mark, som vi arrenderar av Sveaskog. Det är väldigt gott om vilt för att vara i de här trakterna, viskar Per.

Det finns inga fasta vargrevir i området och man släpper tre hundar, tyska jaktterriern Soträvens Scott, bluetick coonhounden Isor och wachteln Mimer.

– Passkyttar längre bort har haft sett sju vildsvin, viskar Per.

Kimmo Kesti

Som ett brandlarm

Och plötsligt hörs Isors märkliga drevskall, eller djupa drevyl, kanske man ska kalla det. Han vrålar ut sin jaktlust och låter stundtals som ett brandlarm. Det är en mäktig upplevelse med den tunga, fuktiga höstluften drypande späckad av lukter från förmultnande växtdelar, blöt mossa och tallbar, till ackompanjemanget av Isors våldsamma stämma.

Och rätt vad det är river Victor Magnussons terrier Scott i någon minut och pulsen stiger.

Observationerna forsar in över radion: Tre älgar, ett tiotal vildsvin och åtta rådjur.

Bluetick coonhounden Isor låter som ett brandlarm.

Plötsligt lyfter en tjädertupp med ett brak alldeles intill vårt pass och både jag och Per hoppar till av förskräckelse.

– Åh, fy fan, viskar vi samstämmigt och upphetsat.

Vinden snurrar

Isors vildsvinsdrev går rakt emot passkyttar på andra sidan såten. Men vinden snurrar kraftigt och rätt vad det är byter grisarna riktning och går emot en annan passkytt. Men sedan smiter de ur såten.

Det är absolut bästa möjliga jaktväder – runt tio grader varmt och med lätt duggregn. Det är riktigt behagligt att stå på pass och med alla observationer över radion och hundskall är det också oerhört spännande.

– Alla jagar med älgstudsare. Vi ställer iordning passen under somrarna och har inga förbjudna skjutriktningar – säkerheten är god, säger jaktledare Granström, som ser just rådjurspremiären med löshund som en höjdpunkt.

Ordförande Per Ivansson

Skadad av vildsvin

Kimmo Kestis blutick coonhound Isor är tio år gammal och rådjursren. I jaktlaget är det bestämt att man inte skjuter rådjur som kommer från det håll Isor är.

– För en månad sedan blev han påsprungen av ett vildsvin och fick skador som vi fick åka och sy. Men nu är han okej, berättar Kimmo, som också tycker Isor repat sig psykiskt efter tumultet.

En flanör kommer längs vägen.

– Ni jagar på fel stället – jag såg tio vildsvin där borta, säger mannen och pekar mot sopstationen.

Jag och ordförande Per nickar och ler tillbaka, försöker få konversationen avklarad så tyst och snabbt som möjligt.

– Dom är inte rädda heller, hojtar mannen när han gått några steg.

Tre hundar igång

Vi nickar och ler.

Mannen har hunnit 25 meter ifrån oss när han vänder sig om och hojtar igen.

– Annars kan dom komma här också.

Åh, fy fan, igen

Hundarna rotar på i såten men det verkar inte bli någon skarp kontakt, inte förrän tyskterriern Scott plötsligt tar en ny löpa 400 meter bort i terrängen och är på väg rakt emot pass nummer nio.

Jaktjournalens utsände ser det på pejlen och väser till Per, ”nu då”.

Då brakar det återigen till kraftigt bredvid passet och ännu en stor tjädertupp flaxar förbi.

Victor Magnusson och hans tyska jaktterrier

– Åh, fy fan, säger vi igen, samstämmigt och med ännu starkare upphetsning än första gången.

Upptäckt av killingarna

Vi bryter och Johan Fogelberg berättar om sin närkontakt med fyra rådjur.

– Jag såg bock och get och försökte få på kikaren på bössan och komma i läge, då kom det plötsligt två killingar som såg mig, säger Johan om chansen som försvann.

En ensligt belägen gammal bondgård ingår i jaktklubbens arrende och där blir det korvgrillning och kaffe. Nya planer smids.

Turen vänder

I andra försöket går hundförarna Victor Magnusson och Kimmo Kesti från åkrarna ned mot Västanfors och då vänder turen.

Tyskterriern Scott drar igång sitt gälla drevskall och det snurrar 15-20 minuter innan ett smaldjur kommer i pass för gästjägaren Andreas Näv.

– Han sköt bra – den låg död 60 meter från skottplatsen, konstaterar Victor Magnusson.

På det hela taget blev dagen en riktig viltkavalkad.

– Det är otroligt mycket vilt för att vara i Berslagen. Men vi lägger mycket pengar på att mata djuren på vintrarna, säger Victor Magnusson.

Regnet har tilltagit och vid det här laget är jägare och hundar genomblöta. Man bryter för dagen och laddar inför lördagens jakt.

Jaktjournalens facebooksida finns ett par minuters film från samlingen i morse.

Korv, kaffe och nya planer.
Per Ivansson och Johan Fogelberg är jaktkompisar
Viltrapporterna avlöser varandra, hundarna driver och Per Ivansson är beredd.