I januari 2017 påträffades en blodfläck på Valåssjön i Hälsingland. Det ska ha varit en pipblödning efter en varg som inte lämnade platsen på egna ben. – Det var vargspår, folkspår, blod en lång väg, och folkspår som följt en varg som hade vinglat och lagt sig i sårlega, säger miljöåklagare Åse Schoultz. I början av april 2017 slog polisen till i en stor insats mot de fyra misstänkta. De greps och tre av dem satt häktade i 31 dygn. Därefter pågick utredningen i nästan tre år innan de friades från misstankarna. Jaktjournalen har rapporterat om det bland annat

här och här.

”Bäriga tips”

Vad var det som gjorde att ni satte in telefonavlyssning? – Det var ”bäriga” tips som kommit in om vargjakt, säger miljöåklagare Åse Schoultz. Du säger ”bäriga”, men förundersökningen lades ju ned. Vad säger du om det? – Jo, men du frågade vad som initierade telefonavlyssningen, svarar Åse Schoultz. Men kan man kalla tipsen för ”bäriga” när förundersökningen läggs ned? – Ja, det kan man, säger Åse Schoultz Det enda bevis som polis och åklagare lagt fram under utredningen är telefonavlyssningar från en rävjakt. De inblandade talade om en räv som jagades. – Man kan fundera varför de inte slog till direkt och grep oss. Då hade vi kunnat undvika hela den här utredningen, säger Peter, som egentligen heter någonting annat. Men redan en månad före den påträffade blodfläcken på Valåssjön, den 1 december, inledde polis och åklagare hemliga tvångsmedel mot Peter och hans jaktkompisar.

”Någon som inte gillar oss”

– Tipset måste ha kommit från någon person som inte gillar oss och som vill oss illa. Det är otroligt att myndigheterna har rätt att lyssna av telefoner på så lösa grunder, säger Peter. Exakt vad som föranledde avlyssningen, det får Peter inte reda på. Miljöåklagare Åse Schoultz skriver till Peter med en ”underrättelse om hemligt tvångsmedel”: ”Hemliga tvångsmedel beslutas av domstol eller i vissa fall interimistiskt (tillfälligt) av åklagare, vars beslut därefter prövas av domstol. Hemliga tvångsmedel kan bara användas vid misstanke om allvarlig brottslighet. På grund av sekretess är det normalt inte möjligt att berätta vad som legat till grund för misstanke om brott. Rättegångsbalken innehåller regler om när det material (inspelningar, listor) som det hemliga tvångsmedlet gett ska förstöras. Det har nästan alltid skett då förundersökningen har lagts ned och den som har utsatt för tvångsmedlet underrättas om det. Om materialet ännu finns kvar så skyddas det av sekretess. Det finns alltså ingen möjlighet att få ta del av materialet”, står det i brevet från Åse Schoultz.

”Resursfråga”

Åklagare Schoultz tillbakavisar dock att telefonavlyssningen skulle ha pågått i fyra månader. – Man måste skilja på avlyssning och övervakning. Vid övervakning tar vi ut telefonlistor för att se exempelvis kontaktnät. Vid avlyssning lyssnar man. Det har inte varit fråga om avlyssning i fyra månader, säger Åse Schoultz.

Kan du säga hur länge de avlyssnades? – Fråga de inblandade – det har de fått information om det under förhören, tror jag, säger Åse Schoultz. Men Peter har inte fått någon information om hur avlyssning respektive övervakning skett. – Jag har hört några inspelningar men inte fått någon redogörelse för hur mycket man lyssnat eller övervakat. Djävligt olustigt. De har suttit och lyssnat på varenda samtal man haft. Nu kommer man alltid att utgå ifrån att någon kan sitta och lyssna på alla privata samtal, säger Peter till Jaktjournalen. Han och de andra inblandade vill nu att rättsvårdande myndigheter tittar på om övervakningen och telefonavlyssningen av dem gjorts på ett sätt som överensstämmer med lagen. En anmälan har skickats in. Slutligen, Åse Schoultz, varför grep ni inte de misstänkta redan vid rävjakten som ni trodde var en vargjakt? – Ja, det är väl kanske en resursfråga, svarar Åse Schoultz.

Mikael Moilanen mikael.moilanen@jaktjournalen.se 070 – 744 18 21