"}}

Caroline Bröjer, biträdande statsveterinär på SVA i Uppsala, känner igen Leif Granlöfs kritik. Hon har förståelse för att det, utifrån sett, kan verka som om man inte prioriterar frågan med de hårlösa älgarna.

Men arbete för att ta reda på hur man ska komma till rätta med problemet pågår.

Misstänker flugangrepp

– Det finns inget samband mellan utvecklingen av CWD och den hårlöshet som ses hos älgar i Sverige. Den typ av CWD vi sett i Sverige är inte smittsam. När det gäller älvsborgssjukan är ju det ett väldigt omdebatterat problem, med flera teorier. I samband med att älvsborssjukekomplexet uppstod under 1980-talet beskrevs älgarna bland annat ha sår i munhålan och vara magra. Älgarna i området drabbades samtidigt av matbrist till följd av att älgtätheten ökat. Hårlösheten och hudsåren som vi har sett de senaste åren har ingen koppling till Älvsborgs län, säger Bröjer.

– För att kunna undersöka mer exakt vad som orsakar problemen hos de hårlösa älgarna fick vi mer pengar från Naturvårdsverket. Hjortlusflugan är en del av orsaken. Flugbetten ger upphov till klåda, som utvecklas till sår när djuren kliar sig. I såren kan både fluglarver och bakterier få fäste. Ibland läker såren av. I enstaka fall ger de upphov till en allmän infektion som djuren dör av, fortsätter hon.

Beroende av jägarna

Caroline Bröjer försäkrar att man från SVAs håll hanterar problemet med hårlösa älgar på samma sätt som man hanterar andra nya sjukdomstillstånd hos landets vilda djur.

”En fråga som måste tas på största allvar”

– Vi försöker samla in så mycket information som möjligt från start. Information som vi sedan analyserar. Ibland kan man önska att man kunde göra något mer. Men då måste man ansöka om mer pengar. I vårt faktainsamlande är vi också väldigt beroende av att allmänheten och jägarna rapporterar in sina sjukdomsfynd till oss, säger Caroline Bröjer.