Naturvårdsverket står i begrepp att besluta om licensjakt och har haft samråd med berörda parter. Forskare på Göteborgs universitet riktar i en skrivelse stark kritik mot jakten på knubbsäl. Men kritiken sågas av SLU-forskaren Sven-Gunnar Lunneryd som menar att den är känslostyrd.
I flera år har skyddsjakt på knubbsäl pågått längs med västkusten och när nu licensjakt på gråsäl realiserats har även regelrätt licensjakt av knubbsäl blivit aktuell som förvaltningsmetod.
Under den senaste skyddsjaktsperioden var tilldelningen av knubbsäl totalt 900 individer fördelat på de tre länen som har kustlinje mot västerhavet. Det är också föreslagen numerär i licensjakten.
Naturvetenskapliga fakulteten
I Naturvårdverkets beslutsprocess inhämtar myndigheten synpunkter från berörda parter. Forskare från naturvetenskapliga fakulteten på Göteborgs Universitet kritiserar licensjakt som förvaltningsverktyg.
Biologen Karin Hårding som ligger bakom synpunkterna i yttrandet har fått flera anslag från Viltvårdsfonden finansierat av jägarnas pengar. Hon menar att jakten kan anses som ”mycket grym” eftersom det finns risk att högdräktiga sälhonor fälls. Vidare poängteras att det är mycket svårt att skjuta sälar från ”gungande” båtar med motorn på, utan att sälarna skadeskjuts.
När det gäller gråsäl föreslår hon att endast 500 djur ska få fällas för att inte riskera populationen i Östersjön. (2021 fick 2.000 gråsälar fällas i Östersjön).
Upprörs av känsloargument
Sven-Gunnar Lunneryd, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet, med stor praktisk erfarenhet av sälförvaltning är bekymrad över hur remissvaret från Göteborgs Universitet är formulerat.
– Det är ju känslostyrt i hög grad. Foster i en säl dör så fort sälen dör och jakt på dräktiga däggdjur sker överallt. Vildsvinet är ett konkret exempel på en art där risken alltid finns att hondjuret är dräktigt.
Att forskarna tar upp exempel med skytte från gungande båt tyder enligt Sven-Gunnar Lunneryd på att de har bristande kunskap om jaktformen.
– Säl jagas oftast från land, där jägaren ligger med bra stöd och kan skjuta ett säkert skott, antingen mot en säl som ligger i vatten eller en säl som vilar på land. Skadeskjutningar är sällsynta eftersom träffområdet är begränsat. Man skjuter sälen i huvudet. På ett klövvilt har jägaren en potentiellt större risk att skjuta ett skott som inte är direkt dödligt eftersom hela djuret är exponerat. En skadeskjuten säl är dessutom lättare att hitta och avliva än exempelvis ett skadeskjutet vildsvin.
Oenighet om genetiken
I skrivelsen från Göteborgs Universitet pekar författaren på problematiken med en kvot som inte har lokala delkvoter. Till skillnad från gråsäl och vikare hävdas att knubbsälen är uppdelad i genetiskt skilda populationer som kan riskeras att utrotas om licensjakten på 900 djur inte regleras på ett tydligt sätt.
– Det där stämmer inte alls, det finns inga starka gränser mellan de närliggande kolonierna utan det är en succesiv genetisk skillnad längs kusten. Detta resonemang är ett hot mot en nödvändig förvaltning. Drar man detta i absurdum kan man helt stoppa jakten, något som redan har diskuterats eftersom det krävs 10 000 sälar i en population för att överhuvudtaget jaga enligt Helsingforskommissionens rekommendationen, invänder Sven-Gunnar Lunneryd.
Tycker skrivelsens innehåll är naivt
Fiskerinäringen anför bland annat att jakt på sälar är viktigt eftersom sälen äter upp fisken. I skrivelsen från Göteborgs universitet poängteras dock att detta är missvisande.
”Att införa licensjakt på knubbsäl som har mycket liten inverkan på fisket och som tar bytesfisk av 30 olika arter, varav många inte är kommersiella, är inte väl underbyggt.” skriver forskaren och anger att det behövs mer forskning på sälens faktiska inverkan på regionala fiskbestånd.
– Det där stämmer inte heller. Det spelar väl ingen roll om knubbsälarna äter 30 arter om en av dessa arter utgörs av det mycket lilla torskbestånd som vi nu hoppas ska kunna få återhämta sig längs kusten där det inte bedrivits något torskfiske på årtionden, säger Sven-Gunnar Lunneryd och fortsätter.
– Årliga provtrålningar av SLU visar att det varje år finns gott om småtorsk men det blir ingen stor torsk. Bara ytterst få stora torskar fångas. Att inte sälen här skulle ha en betydelse är naivt när vi vet att den nått sin maximala utbredning historiskt sett.
– Angående gråsälen i Östersjön har man inte förstått hur allvarlig situationen är för människans intresse genom direkta skador på fisket, konkurrens om fisken och spridning av parasiter. Det är Sveriges självförsörjning med inhemska livsmedel som står på spel. Att tro att en predator som sälen kan bli hur talrik som helst utan problem, då har man tappat verklighetsuppfattningen, säger Sven-Gunnar Lunneryd avslutningsvis.
Beslut om licensjakt på knubbsäl förväntas tas nu i vår av Naturvårdsverket. Förslaget är som tidigare nämnt 900 knubbsälar fördelade mellan Västra Götaland, Halland och Skåne.
