Forskare vid SLU har undersökt skogsområden som drabbats av skogsbränder för tio år sedan och jämfört med marker där man eldat medvetet som en naturvårdsåtgärd. De konstaterar att markerna drabbade av skogbränder erbjuder mer foder än markerna med naturvårdsbränning.
När skogar brinner skapas nya möjligheter för foder till bland annat älg. Förr var det mycket vanligare med skogsbränder än i dag. De senaste åren har vi haft ett par större bränder i mellersta och norra Sverige. När grönskan återvänder tillområdena skapas stora foderresurser för bland annat älgarna.
Forskare vid SLU har jämfört fodertillgången mellan skogar som drabbats av skogsbränder och skogsområden där man anlagt bränder medvetet som en naturvårdsåtgärd.
– Resultaten visar att de naturliga bränderna gav en större mångfald av foder och större mängd kvistar, framför allt av löv, jämfört med naturvårdsbränningarna. Vi såg också att älgarna verkar uppehålla sig mer och beta mer i de naturligt brända områdena jämfört med naturvårdsbränningar och skogar som inte brunnit, säger Emelie Fredriksson, tidigare doktorand vid SLU i ett pressmeddelande.
Försöka efterlikna naturliga brandhärdar
Studien genomfördes i ett område som brandhärjades i Norrbotten för tio år sedan.
– Vi såg att stora skogsbränder skapar goda foderresurser för älg. Naturvårdsbränning kan mycket väl användas för att förbättra fodertillgången av framför allt löv, som är en viktig födoresurs för älg. Men i sådana fall måste bränningen ännu mer likna en naturlig skogsbrand, säger Therese Löfroth, universitetslektor vid SLU i pressmeddelandet.
