Jaktreportage

Skånsk toppfågeljakt i maj

Janne Stihl, Degeberga, är en välkänd profil i retrieverkretsar men i dag är det råkjakt i allmänhetens tjänst som gäller.
Den svenska jakten är väldigt mångsidig men frågan är om inte jakten efter råkungar i Skåne är en av de mer udda jaktformerna. Att nära bebyggelse spana efter råkungar medan naturen står i full blom är en speciell upplevelse. Jaktjournalen följde med Janne Stihl, Degeberga, på en förmiddags jakt i historisk miljö.
Rapsfälten blir till en klargul kuliss när Janne Stihl från Degeberga svänger in på parkeringen bakom den pampiga byggnad som tidigare var huvudkontor till Lantmännenägda Svalöf Weibull i skånska Svalöv. Eftersom Janne, som är en välkänd hundförare och jaktprovsdomare, har deltagit vid ett retrieverprov i Danmark under gårdagen, är jaktstarten framflyttad till klockan nio. Medan bössa och patroner plockas fram berättar Janne att Lantmännens forskningsverksamhet, där morgondagens motståndskraftiga grödor tas fram, fortfarande inryms i områdets lokaler.

Jaktområde med anor

Det är nämligen den park om en handfull hektar som omger det gamla huvudkontoret som är dagens jaktområde. Parken som är uppkallad efter botanikern Hjalmar Nilsson. Den anlades så tidigt som 1889‑91 och är en sevärdhet för alla växtintresserade. Här skapar 260 olika träd och växter från jordens alla hörn en miljö som varierar från pampig park till områden av djungellikande karaktär. I denna unika miljö har en råkkoloni etablerat sig och med åren växt till sådan numerär att allmänheten fått nog. Ett par av medlemmarna i Lantmännens jaktlag har antagit uppdraget att skyddsjaga råkorna i parken.

En sällsam jaktform

Jakten efter råkungar pågår i Skåne mellan den 10 maj och 10 juni, allt medan fåglarna blir flygga. Ungarna kräver mycket mat, så föräldrarna flyger skytteltrafik för att tillgodose sina små som ivrigt kliver ur boet. Det är här jägaren kommer in i handlingen och försöker hitta fria skottfält genom lövverket för att skörda ett par ungar per bo. Eftersom jakten anses traditionsenlig av skåningar, inser läsaren snabbt att råkungar kan omsättas till mat. Huruvida råkungen är en delikatess eller inte är upp till var och en att avgöra, men till exempel anrika Hammenhögs gästgiveri på Österlen serverar varje år råkunge med början i juni månad.
Det ständiga spanandet mot trädtopparna ger värk i axlar och nacke.

Det ständiga spanandet mot trädtopparna ger värk i axlar och nacke.

Första skottet sitter

Vid en handfull pampiga bokar börjar Janne systematiskt spana mot kronan. Första ungen är lokaliserad men flyttar runt i det gröna skydd som löven utgör. Att spana in i det sakta svajande lövverket ger en nästan hypnotiskt känsla, ett tillstånd som abrupt bryts av dagens första skott. – Jag fick en liten lucka till slut, säger en leende Janne medan han plockar upp den första råkungen. Risken att skjuta en vuxen fågel är liten, då ungarna särskiljer sig tydligt med sin slanka kropp. Dessutom är de vuxna fåglarna tillräckligt varska för att hålla sig på avstånd när det väl börjat smälla.

Kvistar och blad

Ytterligare ett par ungar fälls men trots utmärkt skytte blir det en och annan bom när avstånden sträcks ut eller vindbyar tar tag i grenverket. För trots att avstånden sällan överstiger 40 m är skyttet inte helt okomplicerat. Att över huvud taget upptäcka råkungarna i lövverket och manövrera sig i en position fri från grenar är besvärligt. Sedan gäller det att hitta den lilla fågeln i kikarsiktet innan den, likt papegojan i Kalle Ankas djungelexpedition på julafton, helt enkelt tar ett kliv rakt in i grönskan. En skjutkäpp gör att jägaren ökar sin träffprocent och klarar att stå i färdigställning länge i väntan på rätt läge. Ungarna är små och jakten bedrivs ofta i närheten av bebyggelse, så en finkalibrig studsare i .22 LR är det perfekta redskapet.

Tennismatch

Ett envist skrikande i parkens nordöstra hörn intresserar Janne och på avstånd syns ett par höga bokar och exotiska barrträd med ett halvt dussin råkbon synliga. Problemet är att det ligger en tennisbana alldeles intill och här spelar två gentlemän sin förmiddagsmatch. Janne har ett förflutet som skyddsjägare och vet hur man hanterar en icke-jagande allmänhet. Efter att glatt ha hälsat på kombattanterna och förklarat sitt uppdrag försäkrar tennisspelarna att jakten inte alls stör dem, tvärtom är de mycket tacksamma för att någon försöker att minska råkbeståndet. – Jag bor nere i byn, du får gärna komma hem och skjuta så många du orkar, säger en ensam åskådare till tennismatchen och förklarar hur innerligt trött han är på råkornas ljudliga tillvaro.
I träffen från den 2,6 gram lätta kulan rasar fågeln handlöst till marken.

I träffen från den 2,6 gram lätta kulan rasar fågeln handlöst till marken.

Klondikestämning

Efter en kringgående manöver hittar Janne en perfekt position och snart börjar de nätta smällarna från hans Krico att ljuda. Varm i kläderna värderar han sina skottillfällen perfekt och för varje smäll hörs den dova klatsch som är kvittot från träffen. Fågel efter fågel rasar ner genom grenverket och snart ligger ett tiotal råkungar på marken. En fågel fastnar i fallet och Janne får skjuta några extra skott i den tumstjocka grenen innan ungen slutligen kommer ner. När fåglarna samlas upp vinkar en av tennisspelarna och gör tummen upp.

Apportering

På vägen tillbaka mot bilen upptäcks ett par ungar i ett tätare parti med tujor och rhododendron, vilka ger en nästan djungelliknande känsla mitt i parken. I skottet faller råkan död till marken men försvinner i buskarna vid en mindre damm. – Vi tar den med hunden, säger Janne medan han siktar och skjuter ytterligare en fågel. Att hämta en död råkunge i en parkmiljö är inget annat än en ”walk in the park” för Jannes duktiga apportör Kenny.

Enkelt men ändå trevligt

Efter ett par timmars jakt i denna konstgjorda men vackra parkmiljö är nacken öm och axlarna stela. Det ständiga spanandet mot trädtopparna och sökandet efter fritt skottfält tar ut sin rätt. När Janne bryter efter en solig förmiddag i Hjalmar Nilssons park är råkkolonin gallrad på nästan tre dussin ungar. Jaktformen får sin charm i den avskalade enkelhet som råder, fri från gps-pejlar, åtelkameror och annan specialutrustning. En förmiddag i råkkolonin bevisar helt enkelt att jakt inte behöver vara komplicerad eller slitsam för att vara trevlig!