Daniel Ligné tycker det är dags att skogsbruket tar sitt ansvar för älgen. Arkivfoto: Per Jonson

Riksjaktvårdskonsulenten: ”skogsbolagen jobbar med piskan”

Daniel Ligné på Svenska Jägareförbundet vittnar om ett brett intresse för den minskade älgstammen, som sträcker sig långt utanför jägarleden. Han tycker jägarna har gjort sitt och att det nu är upp till skogsbruket att dra sitt strå till stacken för älgen.

"}}

Jägarna vill ha mer älg. Det är till och med fastslaget vetenskapligt i en färsk studie av Fredrik Widemo. Om skogsbolagen fortsätter med sin hårdnackade inställning befarar riksjaktvårdskonsulenten att man både riskerar att fördärva älgstammen, och förändra jaktens demografi i Sverige.

– Efter många års arbete med frågor kring jakt och viltförvaltning, har jag aldrig fått ta emot så många synpunkter. Och det är inte bara jägarna som rapporterar om en rekordlåg älgstam. Även från den ickejagande allmänheten, får jag regelbundet frågor om varför de aldrig ser någon älg numera, berättar Daniel Ligné.

Han tycker inte skogsbolag och markägare ser sin egen roll i rådande situation. Det är faktiskt så att det saknas vetenskapligt samband mellan betesskador på tall och älgtäthet. Istället verkar det vara mängden tall i landskapet som är den avgörande faktorn och Daniel Ligné menar därför att skogsindustrin skapat sitt eget problem genom en ökad etablering av gran de senaste decennierna.

– Det där börjar så sakteliga bli bättre. Jägarna har ju genom en ökad älgavskjutning gett markägarna chans att satsa på tall. Även andra faktorer som torka och stormar tycks påverka uppgången i antalet satta tallplantor varje år. Det där ger ju inget omedelbart resultat, så vi måste ha tålamod och hoppas den trenden håller i sig, säger Ligné.

Vi har idag den lägsta älgstammen i landet på 40 år. Trots detta driver markägare, med stora skogsbolag i spetsen en hårdnackad linje som Daniel Ligné är skeptisk till.

– Framförallt skogsbolagen i norr jobbar med piskan. Om inte lokala jaktlag fyller de höga avskjutningsmålen tar man in externa jaktlag för att fylla kvoten. Det minskar förtroendet från jägarhåll och det kommer med all säkerhet bli svårare att få hitta motiverade jägare i Norrlands inland, säger han.

Daniel Ligné brukar själv åka upp till Jämtland för några veckors älgjakt varje år, men är tveksam till om han kommer fortsätta med det när läget ser ut som det gör.

– Vi vet att jägarkåren är väldigt anpassningsbar. Jag själv överväger till exempel att stanna hemma och jaga dov och vildsvin istället för att fara till älgfattiga marker och utarma dem ännu mer i höst, säger Daniel Ligné.

Riksjaktvårdskonsulenten är tydlig på den punkten, att jägarna uppfyllt sin del av överenskommelsen som älgförvaltningsplanen innebär. Man har reducerat älgantalet drastiskt. Nu måste skogsnäringen uppfylla sin del och skapa mer foder i skogen.

– Från skogsbrukets sida tycker jag man har en märklig syn på jakten. Jägarna betalar ju faktiskt för att utföra en tjänst. Från skogsindustrin låter det ofta som om det är en klinisk tjänst som bara skall utföras, men faktum är ju att det är en folkrörelse med djupa rötter i vår kultur. Om jag skall vara ärlig anser jag att jägarna har gjort sitt och att det nu är dags för skogsnäringen att dra sitt strå till stacken, avslutar Daniel Ligné.