"}}

– En av våra doktorander jobbar med en ny DNA-metod där man tittar på spillning för att avgöra vad vargarna ätit. I studien tas mellan 1.000 och 1.500 spillningar från hela vargens utbredningsområde och vid alla årstider, säger vargforskare Håkan Sand.

Gammal tumregel

I Sverige har tumregeln varit att vargarna i revir i viltfattiga barrskogsområden i det norra utbredningsområdet dödar cirka 120 älgar på år och flock.

Siffran gäller oavsett om det handlar om ett revirhävdande par eller en hel flock.

Men nu börjar vargarna etablera sig på allvar i områden där det finns starka populationer av annat vilt – kron, dov, rådjur och vildsvin. Frågan är hur dieten förändras då.

– Ett problem med den nya DNA-metoden är att vi inte kan se om det rör sig om bytesdjur vargarna dödat eller om det är slaktrester, trafikdödade djur eller vilt dödat av björn, säger Håkan Sand.

Mindre revir i söder

Det är redan nu klart att vargreviren i områden med många viltarter blir mindre till storleken. Det får i sin tur effekt på hur stort ingrepp vargarna gör i viltstammarna, vilket i sin tur påverkar möjligheten till mänsklig jakt.

– Det finns äldre studier gjorda utomlands, exempelvis i Polen, som visar att älg fortfarande står kvar på vargarnas meny. I övrigt är det en blandning av andra viltarter, säger Håkan Sand.

Det hänvisas till att vargen kan hålla tillbaka vildsvinsstammarna. Men det stämmer inte, tror Håkan Sand.

– De dödar färre vildsvin än vad som är proportionerligt med tanke på vildsvinens förekomst. De tar kultingar och unga vildsvin, men de vuxna är tuffa bytesdjur. Vi har ingen empirisk forskning att stödja oss på, men vi tror inte att vargarna tar tillräckligt med vildsvin för att kunna stoppa tillväxten i vildsvinsstammen, säger Håkan Sand.

Avhandlingen som innehåller en studie av den nya DNA-metoden av vad vargarna äter beräknas bli klar till hösten.