"}}

Jägaren har i rättsprocessen berättat att han är hundförare i ett jaktlag sedan den förre hundföraren avlidit. Han uppskattar att den förre hundföraren skjutit åtta-tio grävlingar på jaktmarken årligen.

Jägaren bor mitt jaktområdet och räknar med att kunna jaga mycket med ställande hund. Grytpistol är lämpligaste vapnet, eftersom grävlingarna ofta söker skydd i stenrösen, anger jägaren.

Polisen pekar på att Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast att licensansökningar på grytpistoler ska bedömas restriktivt. Det ska exempelvis vägas in hur mycket den licenssökande jagar och hur länge vederbörande bedrivit jaktformen.

”Tre säsonger”

Polisen skriver:

”Verksamheten bör dokumenteras och grytjakt, jakt efter i första hand grävling med ställande hund eller fällfångst bör ha bedrivits på egen eller upplåten mark under åtminstone tre jaktsäsonger. Det årliga resultatet av jakt eller fångst bör, för att verksamheten ska anses vara omfattande, uppgå till i genomsnitt minst fem större djur, t.ex. grävling, alternativt tio mindre, t.ex. mink, och enstaka större. För att anses ha behov av ett vapen för grytjakt och jakt med ställande hund bör sökanden kunna styrka stadigvarande innehav av för respektive jaktform lämplig hund.”

Förvaltningsrätten ger polisen rätt; jägaren har inte kunnat styrka i vilken omfattning han bedrivit den aktuella jaktformen. Förvaltningsrätten i Jönköping skriver:

”Det han anfört om annan persons jakt med det aktuella vapnet påverkar inte bedömningen då denna omständighet inte är hänförlig till i vilken omfattning han själv bedrivit jakt.”