Myndigheter genar vid regelverk för björnåtel!

Det är inte särskilt krångligt med åtling. Vi använder naturligt foder på en avskild plats och undviker smittspridning. Det är bra regler för de är enkla att förstå och lätta att motivera. Men björnjakt får Naturvårdsverket att se rött.

Plötsligt är björnåteln en egen företeelse som måste registreras. En åtelansvarig ska anmäla sig till länsstyrelsen och först efter med­givande får åtling påbörjas.

Jag förstår att det hela är ett försök till att få bort de skräckexempel vi sett med skumtomtar, wienerbröd och tamdjursrester, men att skapa ett unikt regelverk bara för björnen förändrar ju inget i praktiken.

Den som anlägger en åtel är ansvarig för den, oavsett vilt.

Vem går på åteln?

För inte ens lagen kan skilja en åtel från en åtel. Hur ska man definiera en björnåtel och hur är det en rävåtel? Och är det ens relevant? Är det olämpliga lockmedel på åteln spelar det väl ingen roll vilket vilt som besökt den.

Det lär knappast vara de som väljer att registrera sin björnåtel som åtlar med godis, så kanske tänker man att polisen kan utesluta deras områden i jakten på olämpliga åtlar. Så långsökt är såklart inte motiveringen, men hur den lyder vet jag faktiskt inte.

Det enda man lyckats med är att skapa onödig byråkrati.

”Jägarna sköter sig utmärkt”

Och trots årliga rapporter om grisiga åtlar sköter sig björnjägarna överlag bra. När SVT intervjuar polisens viltsamordnare i Västerbotten, Joacim Lundqvist, berättar han att hans möten med jaktlagen är ”jätte­trevliga”.

– Jag skulle också vilja påstå att 98 procent av jägarna sköter sig alldeles utmärkt, säger han.

Men trots det skapar man genom regelverket en märklig indiciekedja. När man upptäcker bröd i magen på en björn misstänks skytten för jaktbrott. Hur kan man hålla skytten ansvarig för vad björnen har hittat i sko­gen? Endast den som anlagt åteln kan vara ansvarig för den.

Vanliga jägare blir brottslingar

Och sen har vi det där med att man inte får släppa hund på åteln. Återigen är det omöjligt att hålla isär åtlarna och vilken hund gör inte ett streck till närmaste födoplats direkt efter släpp?

Jägareförbundet i Norrbotten försöker få ordning på detta och inte ens vilthandläggare vid länsstyrelsen i Västernorrland förstår regeln.

– Vi har stött på Naturvårdsverket och frågat flera gånger, men vi får inget svar, säger Lars Wiklund vid länsstyrelsen.

Myndigheterna tar genvägar

Det råder inget tvivel om att det finns olämpliga åtlar i skogen. De kanske inte är så många, men de finns.

Jag förstår att det är en svår uppgift för polisen att hitta dessa, och att titta på fällda björnars maginnehåll för att få uppslag till i vilket område man ska söka efter dessa är väl en god idé.

Men att skapa omöjliga eller krångliga regler är bara dumt och avskräckande för vanliga jägare.

Jag förväntar mig mer än enkla genvägar av våra myndigheter.

Daniel Sanchez