"}}

Mannen vände sig till länsstyrelsen för att få sin mark på cirka 180 hektar utesluten från viltvårdsområdet. Han har påpekat att det var den tidigare ägaren av fastigheten som beslutade att gå med i viltvårdsområdet. Nu vill han inte att andra ska jaga på hans mark. Det måste vara hans rätt att besluta om han vill vara med eller inte, tycker han.

Därför avslog länsstyrelsen

Men länsstyrelsen avslog med motiveringen att de övriga fastigheterna inte skulle kunna kvarstå som ett lämpligt område för jakt och viltvård. Fastigheterna som är i den östra delen av skulle bli avskurna från det övriga viltvårdsområdet. Det skulle även bli små öar med mindre samfälligheter som är omgivna av mannens mark.

När den 69-årige fastighetsägaren fick det beskedet i början av juni överklagande han till Förvaltningsrätten i Göteborg. Den 8 november kom domen, där rätten går på samma linje som länsstyrelsen.

Finns två skäl för uteslutning

Enligt lagen om viltvårdsområden finns bara två skäl för att utesluta en fastighet från ett viltvårdsområde. Det första är att ändrad användning av marken, som bostäder eller industriändamål, gör att den ”saknar väsentlig betydelse för verksamheten inom området”. Det andra skälet är att fastigheten, eller fastigheterna, som lyfts ut från viltvårdsområdet kan bli en egen enhet för viltvård. Men då måste de övriga fastigheterna som finns kvar kunna bestå som ett lämpligt område för jakt och viltvård.

Inget nytt har framkommit

Enligt förvaltningsrättens bedömning har inget framkommit som visar att 69-åringens fastighet på cirka 180 hektar har fått en ändrad användning, eller saknar betydelse för viltvårdsområdet. Hans fastighet kan inte heller bli en egen enhet för viltvård. Skulle marken lyftas ut från viltområdet blir den östra delen avskuren och de fastigheter som finns kvar är inte längre lämpliga som viltvårdsområde, konstateras det i domen.

Därmed avslås 69-åringens överklagande.