Vargen påsköts vid en skyddsjakt den 29 april och tecknade för träff och lämnade både benbitar och kroppsvävnad kvar på platsen. DNA-prov visade vargens identitet. Eftersöket avbröts och en teori var att vargen trots allt skadats så allvarligt att den gått undan och dött. Men sedan någon tid tillbaka rör sig en kraftigt halt varg i Linghed med omnejd. En privatperson som såg vargen och filmade den bedömer att ena frambenet är av, vargen stödjer inte på det. Nya avföringshögar som analyserats visar att den påskjutna vargen lever och är tillbaka i Linghed. Med hög sannolikhet är alltså den haltande vargen samma varg som träffades av en gevärskula den 29 april. På länsstyrelsen i Dalarna meddelar handläggare Marie Edvall att länsstyrelsen inte kommer att spåra upp vargen och avliva den. Det är istället upp till var och en i allmänheten att skjuta vargen i enlighet med paragraf 40 C i jaktförordningen.

Vill inte bli av med bössorna

Men det tvekar många jägare inför. De vill inte riskera att hamna i diskussion med polis och åklagare om det var rätt att avliva vargen. Jaktledaren i Linghed är inne på den linjen. – Då blir man väl av med bössorna lagom till att älgjakten startar på måndag. Vi kommer inte att skjuta vargen på eget initiativ, säger jaktledaren. Daniel Ligné på Jägareförbundet menar dock att eftersöket kan återupptas, så att det skadade djuret befrias sina plågor. – Eftersom man hittade benbitar på skottplatsen, är det absolut sannolikt att det är den påskjutna vargen som man sett. Har man dessutom konstaterat att den är vid liv, med DNA-prover, så kan man dra slutsatsen att den är så svårt skadad att den kan avlivas med paragraf 40 C, säger Ligné.

Men det drar sig jägarna för, eftersom de är rädda för att hamna i trubbel med rättsväsendet. Vad säger du om det? – Jag förstår den rädslan, eftersom bevisbördan hamnar på den som skjuter vargen. Men det här är ett solklart fall där man också kan återuppta eftersöket, svarar Daniel Ligné.

Kan inte svara

Per Risberg är handläggare på Naturvårdsverket och han har inget rakt svar på hur ett sådant här ärende ska hanteras. – Jag läser innantill ur paragraf 28 i jaktlagen: ”Om vilt har skadats vid jakt, ska jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna spåras upp och avlivas”, säger Per Risberg.

Man kan vända på frågan – är det lagligt att inte återuppta eftersöket på ett djur som bedöms som svårt skadat? – Jag måste få läsa på lite och återkomma med ett svar på det, säger Per Risberg.

Ringer efter en timme

Han återkommer efter en timme. – Jag har talat med våra jurister på Naturvårdsverket och vi har inget stöd för att säga varken det ena eller andra, om eftersöket ska återupptas eller inte. Det finns ingen tidsgräns angiven i lagstiftningen för hur lång tid det kan gå innan eftersöket återupptas. Det finns inte heller några kända rättsfall. Det här är ett beslut länsstyrelsen måste ta, säger Per Risberg. När det gäller alla människors möjlighet att avliva ett skadad djur enligt paragraf 40 c i jaktförordningen, vill Per Risberg poängtera att ansvaret faller på den som utför avlivningen. – Nu kan vi konstatera att det här djuret klarat sig ganska bra i flera månader. Vi kan inte säga om det lider eller inte och det upp till den person som utför avlivningen att svara på om åtgärden var den rätta, säger Per Risberg.

Mikael Moilanen mikael.moilanen@jaktjournalen.se 070 – 744 18 21