Hur har ni kommit fram till mer än 20 procent av vargarna dödas av illegal jakt och att kriminaliteten ökat? – Vi har byggt det på inventeringsmaterial för de revirhävdande vargarna. Det är den enda gruppen vargar som vi med relativt stor säkerhet kan följa från ett år till nästa. När vargar väl etablerat sig i revir är de huvudsakligen stationära. Länsstyrelserna har under flera år följt utvecklingen i sina län, nu gjorde vi en sammanställning för hela landet, svarar Olof Liberg. Hur kan vi vara säkra på att försvunna vargar inte blivit sparkade av älg och gått undan och dött, avlidit av skabb, dödats i revirstrid eller trillat genom isen och drunknat och ligger i någon strandkant och ruttnar? – Jo då, en del av dem har säkert försvunnit på det sättet – vi kan inte säga säkert för varje enskild varg. Men nu talar vi om drygt 20 procent av alla revirhävdande vargar, per år. Hade vi haft så stora naturliga dödligheter, så hade vi märkt det. Vi har kollat alla tänkbara möjligheter, inklusive att de skulle ha utvandrat till Norge. Men sådan dödlighet har vi god kontroll på genom de radiomärkta vargarna, som vi hittar när de dör en naturlig död. Det är ungefär två till fyra procent av vargarna som dör naturligt. Snarare har den naturliga dödligheten minskat. Nu är du inte humanist eller samhällsvetare, men har du någon teori om vad det här beror på? – Andra forskare har tittat på det här i Sverige, Norge och Finland. Grundproblemet är en bristande acceptans för vargstammen, att många människor i områden med varg är missbelåtna med utvecklingen, särskilt att vargstammen ökar. Den viktigaste faktorn i vår studie är populationens storlek, ju mer stammen växer desto högre andel av dem försvinner, säger Olof Liberg.