Ledare

Ledare: ”Är våra ideella organisationer döda?”

Något är ruttet bland Sveriges föreningar. Om inte annat så har vi märkt det i vår granskning av djursjukvården där Djurskyddsföreningen och Svenska Kennelklubben varit drivande i att sälja ut vår veterinärvård och på så sätt dubblat kostnaderna för hundägarna.

"}}

Vi har mycket att tacka våra ideella föreningar för. Hundklubbarna har tagit hand om våra raser, Jägareförbunden har kämpat emot vargvansinne och miljöorganisationer har visat faror med tungmetaller och miljögifter. 

Men många är också snedstegen – jag misstänker att du som jag får rysningar bara av tanken att miljöorganisationerna kan ha gjort något gott. Det tycker jag är synd.

Men snedstegen är för många, attityden för nonchalant och utfallet för allvarligt för att vi bara ska se genom fingrarna. Så vad ska vi göra? Ventilera våra bästa könsord?

Frivillig måltavla

Rapporterna strömmar in från små (och faktiskt ganska stora) föreningar där folk har rest sig och kallat andra för fittor.

Det är inte särskilt sofistikerat, men än mer problematiskt är ju att ingen vettig person i världen vill ta sig an ett sådant uppdrag efter att ha bevittnat ett sådant påhopp. Och är det inte just det vi behöver nu? Lite vettiga personer i våra ideella föreningar? För kom ihåg att uppdraget är ideellt. 

Hur många tror ni reser sig i spottsvärmen och frivilligt tar sig an rollen som nästa måltavla? Då pratar vi hjältemod. Fredspriset.

Granska er själva

Jag tycker om ansvar och konsekvenser. Mycket mer än rättigheter. För att återgå till vår granskning av djursjukvården tycker jag att SKK och Svenska Djurskyddsföreningen ska ta en seriös titt på sina förehavanden – det här är så allvarligt att folk borde lämna sina tjänster. Och föreningarna ska kommunicera detta – för trovärdigheten. 

De ska visa att de har gjort en intern utredning och vad de har kommit fram till. Så att allmänhet och medlemmar känner att organisationen är stark och kompetent nog att sortera ut sina egna ruttna ägg. För vi är vuxna nog att inte kasta ut barnet med badvattnet. Organisationen blir bara starkare ju hårdare den rannsakar sig själv.

Detsamma kan gälla inom jakthundsklubbarna.

Sen har vi myteri

Men det här är inte alls samma sak som att tävla i oförskämdheter. Det är inte alls samma sak som myteri – tvärtom! Det handlar om att vårda de förtroendevalda som är seriösa. För Guds skull: jag har full respekt för den som ställer upp på sin lediga tid för att hålla skjutbanan öppen eller jaktvårdskretsen levande.

Kräv ansvar, låt övertramp ha konsekvenser – men skräm inte bort de få seriösa alternativen vi har.

För hur träffsäkra förolämpningarna än är så tror jag inte att en mobbare är en bättre ersättare till det som finns.

Där är det upp till oss andra att sätta gränser.