"}}

Radio Dalarna lyckades i torsdags göra närmare 16 minuter direktsänd radio med utgångspunkt från den senaste ledaren i Jaktjournalen, där chefredaktör Daniel Sanchez är kritisk till att jägarnas pengar i Viltvårdsfonden ska användas till omstridd genusforskning.

Det är inte jämställdhet Sanchez ifrågasätter. Det gör inte jag heller. Ingen av oss skulle gå med på att jaktkompisar blir förtryckta på grund av sitt kön. Jag vill naturligtvis att könsfördelningen inom jakten ska vara så jämn som möjligt.

Det är själva metoden i forskningen vi vänder oss emot. Dessutom tror vi att jägarnas pengar kan användas till betydligt mer angelägna vetenskapliga problem, exempelvis CWD.

Oj, och oj igen

Men journalisterna på Radio Dalarna verkar tro att vi vill ha förtryck av kvinnliga jägare. För de ägnar 16 minuter programtid till att låta olika personer säga hur viktig jämställdheten är inom jakten. Och de använder Jaktjournalens ledare som en motpol när jämställdhet ska diskuteras.

Radio Dalarna intervjuar forskaren själv (oj), Jägareförbundets tjänsteman som var med och sa okej till 3,2 miljoner kronor i forskningsanslag till projektet (oj igen) och så en kvinna från ”Nätverket för yrkesverksamma kvinnor och ickebinära i skogsbranschen”, anställd vid Stora Enso och som tycker som de andra intervjuade.

Radio Dalarnas programledare citerar något kort stycke ur Jaktjournalens ledare och läser upp några citat från kritiker på Facebook. Det är allt. Sedan vräker de alltså på med 16 minuter politiskt korrekt radio, där alla får tala om hur bra det är att genusforskare får pengar av jägarkåren.

Inte en sekund försöker de förstå vad Jaktjournalens kritik egentligen handlar om.

Skämskudde

Jag jobbade som extra valresurs på Radio Dalarna 1991 och har burit den erfarenheten med stolthet. Vi gjorde ett gediget journalistiskt hantverk och var mån om att alla parter skulle få komma till tals med sina bästa argument. Det var viktigt – inte minst för kanalens trovärdighet.

I min värld måste det ha varit många medarbetare och chefer inblandade när Radio Dalarnas redaktion beslutade sig för att göra ett jättenummer av Jaktjournalens ledare om genusforskning. Det borde ha suttit någon kritiskt tänkande människa med på de mötena och dragit i nödbromsen – ”nej, vänta nu, det där blir väl inte objektivt”.

Men uppenbart tycker cheferna att sändningen, som finns bevarad i i flera inslag i ljudfilen från programmet ”Förmiddag i P4 Dalarna” den 25 mars, var helt okej journalistik. Hittills har man i alla fall inte gjort någon ansats till att höra alla parter.

Åh, Herre Gud, vilket magplask, Radio Dalarna. Jag måste ha skämskudde när jag lyssnar på hur kollegorna på min gamla arbetsplats tacklar debatten om jägarpengar till obskyr genusforskning.

Hur kunde man göra så – bara höra den ena sidan – och i närmare 16 minuter?

”Sämsta någonsin”

Hur kunde all kunskap om hantverket och journalistisk heder bara försvinna på en redaktion som jag betraktat som en journalistikens högborg? Satt cheferna och sov på mötet? Eller, ännu värre, ville de inte att kanalen skulle rapportera sakligt och balanserat?

Om jag levt i Nordkorea hade jag inte reagerat. Nu reagerar jag: Det var nog det sämsta jag hört i public service, någonsin.

Hallå, vakna, du som är ansvarig utgivare!

Etnologi var mitt ämne när jag läste på universitetet. Det blev hård konflikt när det kom genusstudenter till institutionen och drev tesen att det bara är socialt och kulturellt kön som skiljer män och kvinnor.

”Blir jag fängslad”

Jag sa emot och det tog hus i helvete, till den milda grad att institutionens ledare och professor ville ha ett snack med mig.

– Det måste väl finnas en biologisk skillnad också, sa jag till professor.

– Nja, inom kulturvetenskapen är det många som inte tror det, svarade professor.

Jag fick leva med att bli hatad av genusteoretikerna.

Jag tror dock fortfarande att det måste finnas biologiska skillnader också. Forskning som bortser från den möjligheten betraktar jag som obskyr.

Vad händer nu? Blir jag fängslad? Frågan är relevant med tanke på det åsiktsförtryck som växer sig allt starkare i vårt samhälle.

Det otäcka med Radio Dalarna och public service är att jag inte kan välja om mina pengar ska gå till sådan journalistik. Den debiteras mig via skattsedeln, alldeles oavsett om jag vill eller inte. Det är precis som för jägarna som tvingas betala för forskning som de kanske inte vill ha.

En annan graverande omständighet är att det här programmet spelades in tre dagar efter att Jaktjournalen avslöjat hur chefer på Holmen skog försökte läxa upp och hotade Jaktjournalens chefredaktör med repressalier för ledaren om genusforskningen på jägarnas bekostnad. Det struntar journalisterna på Radio Dalarna i.

I sann journalistisk anda bjuder Jaktjournalen in Radio Dalarnas ansvariga chefer att svara på kritiken.

Här är länken till programmet. Stega er fram med spolknappen.