Älgbetesinventeringen – förkortad Äbin – kartlägger allvarliga skador på ungskog. Det är skador som påverkar kvalitén på virket, men även förlust av tillväxt fångas upp i inventeringen. Skador som registreras under inventeringen är toppskottsbete, toppbrott och barkgnag. Metoden för fältarbetet och sammanställning av resultaten har utvecklats ända sedan 1980-talet, främst av forskare vid SLU. Äbin ägs och förvaltas av Skogsstyrelsen som ansvarar för metod och instruktioner, samt för mottagning, sammanställning och rapportering av data. Inventeringarna i fält utförs av oberoende företag.

Stickprov

Inventeringen planläggs genom att man stickprovsmässigt lägger ut kilometerstora rutor, flera hundra rutor per län. Man använder sedan satellit- och flygbilder för att identifiera ungskogsbestånd. Sådana bestånd letas också upp vid fältarbetet. Bestånden ska ha en medelhöjd på mellan 1 och 4 meter för att vara giltiga att tas med. Under fältarbetet registreras skador i provytor på cirka 40 kvadratmeter. För varje län rör det sig om i storleksordningen 4.000 provytor, och för varje älgförvaltningsområde om 500 provytor. Betesskador av klövvilt – alltså inte bara älg – registreras. Inventeringen utförs på våren, under lövsprickningen, och de skador som tas med är årsskador, alltså från starten av förra vegetationssäsongen fram till årets växtsäsong. Årsskador är lika med sommarskador plus vinterskador. Metoden har varit exakt densamma sedan 2015, innan dess togs enbart vinterskadorna med. Skador på framförallt tall och gran registreras. Samtidigt kartläggs förekomst och konkurrensstatus hos vissa andra trädslag, främst rönn, asp, sälg och ek. Antalet provytor är stort och därmed omfattningen av mätdata (primärdata). Sammanställningar görs sedan för att få pålitliga genomsnittsvärden och överblick. Skogsstyrelsen redovisar andelen skador uttryckt i procent, för tall respektive gran, för varje län och varje älgförvaltningsområde.

Tillförlitligt?

För att fungera som underlag för älgförvaltningsplanerna är det viktigt att resultaten av Äbin är tillförlitliga. – De resultat som vi redovisar är statistiska skattningar som gäller enbart för hela län respektive hela älgförvaltningsområden. Det finns viss felmarginal och för varje procentangivelse anger vi medelfelet, berättar Christer Kalén, viltspecialist på Skogsstyrelsen. Skogsstyrelsen poängterar att skillnaderna mellan år kan vara stora, särskilt på nivån älgförvaltningsområde. Skillnaderna behöver inte alltid bero på förändringar av antal djur. Det kan också bero på skilda snödjup, förekomst av stormskadade träd och andra omständigheter. För att mildra inverkan av mellanårsvariationer redovisar Skogsstyrelsen också medelvärden för de tre senaste inventeringarna. Dessutom förekommer naturligtvis stora lokala variationer. Varför visas då inte variationerna av skadorna mellan olika delar av älgförvaltningsområdena, som ofta täcker stora arealer? – Vi håller på att utveckla och har provat att presentera kartor där variationerna framgår. Så det är en service som vi hoppas kommer till 2020, men jag vill samtidigt betona risken för övertolkning av siffrorna på lokal nivå. Det är först på ÄFO-nivå som siffrorna har statistisk giltighet, säger Christer Kalén.

Allmän handling

Det har funnits kritik mot transparensen hos Äbin, att det är svårt för jägare, markägare och andra att få ut primärdata. Det förekommer misstankar om att skogsbolag bidrar till att lägga sekretess på primärdata. Men detta är helt fel, menar Kalén. Däremot kan man förstå att skogsbolagen ser risken för att data som avser en eller några enskilda provytor eller ungskogsbestånd övertolkas. Med litet underlagsmaterial har slumpen stor inverkan och siffrorna blir inte statistiskt säkra. – All data är så kallad allmän handling där offentlighetsprincipen gäller. Vi får och ska på förfrågan lämna ut data. Det görs då på papper och inte digitalt. Men de som frågar efter data vet inte alltid precis vad de är ute efter, så det krävs ofta en dialog med oss innan vi väljer ut data, berättar Christer Kalén.

Hur användbar är Äbin?

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har som mål att högst 5 procent av tallarna får ha årsskador (2 procent i särskilda områden. Vilken procentsats som används beror på markens bördighet.) I många fall ligger dock dagens redovisade skadenivå långt över målnivån 5 procent. Stora skador innebär att det är läge att skjuta fler älgar. Men sambandet mellan procentandelen skador och tätheten på älgbeståndet är långt ifrån så enkelt. Även vid måttlig älgtäthet kan en stor andel av ungtallarna vara betade, vilket kan bero på att det inte finns så mycket tall. Äbin som underlag för viltförvaltning är därför lättare att använda i norra delarna av landet än i de södra. Inslagen av annat klövvilt än älg i söder gör också tolkningen av procentsiffrorna svårare.

”Viktig roll”

– Äbin har en viktig roll i älgförvaltningen. Tilltron bland skogsägarna är stor, medan jägarna upplever en del oklarheter och är mer tveksamma, säger Björn Sundgren, Funktionsansvarig Jakt & Viltförvaltning Norr på Svenska Jägareförbundet. Redovisningarna av resultaten är kanske alltför förenklade. Procentandelar skadade tallar säger inte så mycket om man inte vet hur mycket ungtallar det finns, eller hur stor andel av stammarna som utgörs av tall respektive andra trädslag. Ett högt procenttal kan bero på att tillgången på bete är väldigt låg. – Sedan är jag tveksam till att både sommarbete och vinterbete numera inventeras och redovisas sammanslagna. Tidigare fanns inte sommarbetet med. Vad jag vet är inte den delen av metoden kvalitetssäkrad. Det är svårare att avgöra vad som orsakat sommarskador och därför borde man försöka kvalitetssäkra den delen. Vi vill ha vinter- respektive sommarskador redovisade för sig på kartor så det går att se var i områdena som skadorna förekommer. Detta särskilt som älgarna kan förflytta sig mellan sommar- och vinterbeten, säger Björn Sundgren, som tillägger: – En del jägare upplever att tidigare räknades enbart vinterskador och när dessa gått ner, så la man till även sommarskadorna. Det gjorde att procenttalen återigen gick upp. Detta har kanske bidragit till ökade motsättningar mellan skogsägare och jägare.

Efterlyser utvärdering

Bertil Forsberg som är skogsägare och jägare i Västra Ämtervik i Värmland har begränsat förtroende för Äbin och anser att metoden måste utvärderas och att man måste få bort allvarliga felkällor. – Vi har väldigt lite älg i stora delar av Värmland och det är synd eftersom älgen är en viktig resurs och min och många andras största källa till rekreation. Skogsbruket måste bedrivas på ett sätt som gynnar älgen och inte gör den till en fiende. På tallmarker lämnar jag fröträdställningar och markbereder ordentligt. Det kan bli 30.000–40.000 plantor per hektar. Det gör inget om älgarna betar på nio av tio plantor. Jag får ändå en ekonomiskt bärkraftig skog och otroligt mycket foder under lång tid för älgen, säger Bertil Forsberg. Han anser att Äbin inte säger någonting om den framtida, eventuella ekonomiska skadan och att mätresultaten inte är korrekta. – På provytor inom mitt ÄFO visade Äbin vid senaste inventeringen ökning av skador på 32 procent mellan 2016 och 2018 – ett helt orimligt resultat. Många skogsägare ser ingen överensstämmelse mellan siffrorna från Äbin och verkligheten i sina skogar. Trovärdigheten för Äbin och dess resultat i vårt område är inte applicerbart i våra skogar, säger Bertil Forsberg. Han anser att metoden inte fungerar. Om det finns ett mindre bestånd av tallplantor i ett större bestånd av granplantor, betar givetvis älgen av tallarna, kanske samtliga, resonerar Bertil Forsberg. Om då en provyta ligger just där blir förstås Äbins siffror inte alls rättvisande. Finns en enda tall bland planterade granar och den är toppbetad blir resultatet 100 procent skadade stammar. Ett totalt missvisande resultat såklart. – Sedan hör det till saken att tvärt emot hur jag bedriver skogsbruk så sköter flertalet stora skogsägare sina marker som om älgen inte fanns, fortsätter Bertil Forsberg. De återplanterar med 1800–2000 tallplantor per hektar. Blir sådan föryngring ståndplats för en enda liten pinntjur i februari kan varje enskild tugga leda till registrerad skada när det finns så få stammar. Det vill säga betestrycket kan lokalt bli mycket stort. Då är det skogsbrukets fel och inte fel på antalet älgar. Vid en återgång till 100 procent återbeskogning med tall på tallmark löses problematiken i huvudsak. Gärna med frösådd – plantering – fröträd i god kombination! säger Bertil Forsberg. Hans tror inte på Äbin som underlag för älgförvaltningen. Han vill att metoden revideras, så att den endast redovisar det som kan ge ekonomisk skada på sikt i skogsbeståndet. – Man måste se till att älgarna har foder och jag har aldrig haft någon ekonomisk skada på fastighetsnivå, avslutar Bertil Forsberg.

Kjell-Arne Larsson

Fakta * Äbin finansieras till och med år 2020 genom en avgift på 13 öre för varje kbm som skogsägarna levererar. Det gör 7–8 miljoner kr varje år. I vissa fall bidrar även andra medel till finansieringen. * Äbin fördelas över landet efter avverkad volym. Det gör att i södra och mellersta Sverige där ÄFO:na är små så inventeras varje ÄFO vartannat år. I norra Sverige där ÄFO:na är relativt stora räcker 13-öringen till Äbin varje år för alla ÄFO. * Skogsstyrelsens kostnader för sina åtaganden är cirka en halv miljon kr per år.