"}}

Jaktjournalens medarbetare Joakim Martinsson gjorde ett hembesök hos Jan-Olof för att höra lite mer om hans intresse för stövarjakten och Hamiltonstövarrasen. Reportaget publicerades ursprungligen i Jaktjournalen 2019.

Jan-Olof Hallgren köpte som 26-åring sin första hamiltonstövare, Spana, 1967.

–Anledningen till att det blev hamiltonstövare, var nog att det var den vanligaste rasen här i byn, säger Jan-Olof samtidigt som han tar en sipp av kaffet.

Spana var en duktig hund som visade upp sina jaktliga kvalitéer i tidig ålder, när hon erövrade ett tredje pris.

– Det var ovanligt på den tiden, berättar Jan-Olof och fortsätter.

– Många stövarjägare runt om i bygden ringde och gratulerade.

Han tar fram två små pokaler som han sparat från tävlingar Spana vann.

Spader – nykeln till framgång

Jan-Olof tog en kull på Spana och startade kenneln – Jälmådalens. Därifrån sparade han Jälmådalens Spader, en hane som skulle nå ofattbara framgångar.

– Spader var inte bara en väldigt duktig jakthund. Exteriören var fantastiskt bra på honom och han kvitterade ut dubbelchampionatet tidigt, berättar Jan-Olof och tittar på ett gammalt fotografi på Spader.

Med Spader skulle Jan-Olof nå stora tävlingsframgångar. Spader kvalade in på Nordiska mästerskapet men även på SM för stövare, där han slutade på en tredje plats.

Spader användes också väldigt flitigt i aveln och fick 150 valpar efter sig. Här sparade Jan-Olof en tik som hette Ila. I tidig ålder blev hon också dubbel champion, kvalade in på SM tre gånger och hamnade på pallplats alla tre gångerna, dock utan att vinna.

Ilas främsta merit var att hon vann nordiska mästerskapet i Finland. Ila blev en populär tik i aveln och det registrerades fem kullar efter henne.

Jälmådalens kennel

Med Ila hade Jan-Olofs kennelverksamhet tagit fart och han behöll tikvalpen Jälmådalens Mali.

– Mina hundar har alltid fått jaga både hare och räv, men jag har bara präglat dem på hare, berättar Jan-Olof.

– Just rävintresset har varierat hos mina hundar. Spader var en duktig rävhund som tog kalla slag och drev räven på ett föredömligt sätt, säger Jan-Olof.

Mali blev en duktig harhund och kunde titulera sig som svensk jaktchampion innan tre års ålder. Även Mali kvalade in två gånger på SM och hamnade på en hedrande andra och tredje plats. Tiken fick tre kullar efter sig och där behöll Jan-Olof tiken Lill-Mali.

– Lill-Mali blev också jaktchampion, men hon var aldrig riktigt på nivån som de andra tikarna, säger Jan-Olof.

Sista valpen

2002 fick Jan-Olof ett ödestiget besked. Läkaren hade konstaterat en allvarlig cancertumör. Detta blev givetvis ett tumult i livet för Jan-Olof. Mitt i detta tumult hade Jan-Olof en kull valpar på Lill-Mali och han stod länge och tvekade om han skulle ta en valp eller inte.

Men till slut bestämde sig han för att behålla tikvalpen Jälmådalens Sista. Anledningen till namnet var enkelt.

– Jag visste inte om jag skulle överleva cancern och då passade namnet bra. Sista var en trevlig hund, hon var född rådjursren och vann Hamiltonstövarföreningens unghundspris på ett första pris med 62 egenskapspoäng, säger Jan-Olof.

Hamiltonföreningen har i flera år arrangerat ett unghundsmästerskap. Mästerskapet innebär att alla hundar under fyra års ålder får ställa upp. Detta för att få ut fler unga hundar i aveln. Sista var den enda tiken i kenneln Jälmådalens, trots att hon fick två kullar, behöll inte Jan-Olof någon.

Jan-Olofs cancer var inte obotlig, men det tog tid att bli frisk och tiden för en valp fanns inte, därmed dog den fantastiska tiklinjen i Jälmådalens kennel ut.

Hopp om framtiden

När Sista gick ur tiden och Jan-Olof blev friskförklarad av cancern var det dags för en ny stövare. Givetvis började Jan-Olof studera stamtavlor och leta efter sina gamla hundar.

– Jag hittade en parning med Jälmådalens Spaders blod i sig. Båda föräldrarna var duktiga jakthundar, så jag slog till, berättar Jan-Olof.

Tiken, Hjälmsereds Cindy, hade kommit till en bra ägare. Under sin andra levnadshöst hade hon tagit två första pris på jaktprov. I dag är hon både svensk jaktchampion och svensk utställningschampion

– Jag har varit på SM sju gånger med mina hundar, deltagit fem gånger i Nordiska Mästerskapet. Jag har aldrig hamnat sämre än en fjärde plats, men jag har aldrig vunnit SM. Men det har jag tänkt göra med Cindy, avslutar Jan-Olof med ett stort leende och kramar om sin duktiga hamiltontik.