Föreningen Jaktkritikerna ville stoppa skyddsjakt på björn i Jämtland.Foto: GettyImages

Jaktkritikerna försökte stoppa björnjakt

I veckan tog förvaltningsrätten i Luleå beslut om att avskriva ett mål och avslå ett annat, där föreningen Jaktkritikerna försökt stoppa skyddsjakt på björn i Jämtland.

"}}

Föreningen Jaktkritikerna var en av alla som ansökte om bidrag från viltvårdsfonden (men inte beviljades). I sin ansökan dit angav föreningen själva att de förra året hade drygt 600 betalande medlemmar. Föreningen arbetar bland annat för ett förbud mot hagelgevär, förbud mot fällor och argument mot jakt med lös hund. De arbetar också systematiskt med att överklaga beslut om skyddsjakt.

I slutat av maj beviljade Länsstyrelsen i Jämtland skyddsjakt på tre björnar inom Tåssåsens sameby.

Hona med ungar

Det handlar om en björnhona med ungar som observerats i område nära Tåssåsens samebys kalvningsområde, norr om Kroktjärnvallen vid Anarisfjällen i slutet av maj. Samebyn hade vid tillfället cirka 3000 renar som främst består av högdräktiga vajor och kalvar. Samebyn skrev i sin ansökan att om björnarna tillåts vara kvar i området består skadebilden i direkt dödade renar, men också i att vajorna stressas under den tid de är som mest störningskänsliga och därmed riskerar att kasta sina kalvar.

Björnstammen bedöms nationellt ha uppnått gynnsam bevarandestatus. Idag kom resultatet av björnspillningsinventeringen i Jämtland och Västernorrlands län. Den visar att stammen har ökat med nästan 300 individer, med en övervikt på honor.

Föreslår stängsel

Jaktkritikerna hade överklagat ytterligare ett beslut om skyddsjakt på björn i Jämtland. Även det gäller en hona med två ungar vid Jijnjevaerie sameby. Björnarna har observerats nära samebyns kalvningsland och i nära anslutning till 2000 renar. Senast den 20 maj har samebyn hittat slagna renar.

Jaktkritikerna menar att länsstyrelsens tolkning om när skyddsjakt är tillämplig är allt för ”extensivt tolkad” och att ”rennäringens affärsrisker kompenseras via skattemiljoner med stora summor varje år”, varför det inte borde vara orimligt med kostnader för till exempel stängsling istället.

Länsstyrelsen menar dock att det inte är en lösning att hägna in kalvningslanden. Områdena är för stora, förutsättningarna dåliga, och metoden inte lämplig då den innebär orimliga insatser vad gäller underhåll av hägn, fodermängd och sjukdomsrisk för renarna.

Eftersom länsstyrelsens beslut om skyddsjakt var omedelbar, tog Förvaltningsrätten upp målet för omedelbart avgörande. Rätten konstaterar att samtliga förutsättningar för skyddsjakt är uppfyllda och avskriver målet.