Hur mycket bidrar oklippta vägkanter i den biologiska mångfaldens anda till viltolyckor? Det frågar man sig inom Svenska Jägareförbundet med anledning av att olyckorna med rådjur skjuter i höjden på Gotland.
– Jag får påstötningar i samma ämne från eftersöksjägare i andra områden i Sverige. Det blir två olika intressen som kolliderar med varandra, säger Daniel Ligne, riksviltvårdskonsulent vid Svenska Jägareförbundet.
Gotlands Tidningar publicerar en liten notis i sin pappersupplaga.
Antalet rapporterade viltolyckor med rådjur på Gotland var i juli i år 88 stycken. I fjol var siffran 60.
Totalt i år har 460 viltolyckor med rådjur rapporterats på ön. Vid samma tid i fjol var antalet 335.
”Inte en suck att stanna”
Att det delvis hänger samman med en hård vinter och att antalet turister på ön slagit rekord i sommar är alla som Jaktjournalen talat med överens om.
Men Linus Olsson, som sitter i Jägareförbundets styrelse på Gotland och är länsansvarig för Nationella viltolycksrådet på ön, pekar också ut de oklippta vägkanterna som ett stort problem.
– I slutet av juli är gräset manshögt i vägrenarna – man har inte en suck att stanna om det kliver ut ett djur, säger Linus Olsson till Jaktjournalen.
Det är Nybergs entreprenad som på uppdrag av Region Gotland slår vägkanterna. Men slåttern är begränsad – för att de artrika vägkanterna ska bevaras och skapa biologisk mångfald.
– Vi röjer bara i innerkurvorna och vid korsningar. Men så har vi gjort i 20 år – det är rådjuren som har ökat i antal, säger Johnny Pettersson på Nybergs entreprenad.
Utplanad tillväxt?
Visst har rådjuren ökat på Gotland. Ett tecken är Jägareförbundets avskjutningsstatistik som visar det fälldes 734 rådjur på ön för tio år sedan. Säsongen som gick var siffran 5.017.
Men stammens tillväxt har planat ut, enligt tendensen som spillningsinventeringarna visar.
– Jämför vi spillningsinventeringsresultatet mellan 2018 och 2019 så är det en nedgång från 18 till 12 rådjur per 1.000 hektar, har jaktvårdskonsulent Dan Persson tidigare sagt till Jaktjournalen.
– I år har det inte gjorts någon spillningsinventering och därför vet man inte om resultatet från 2018 och 2019 ska ses som en tillfällighet eller en trend, säger Hans Olsson, ordförande i Svenska Jägareförbundet på Gotland.
”Tanken är god, men…”
Länsansvarige för viltolyckor på Gotland, Linus Olsson, menar att en kall vinter med mycket snö och långvarig kyla, bidrog till att rådjuren både sökte till vägarna och gav sig ut på vandring i jakt på mat.
– Men man behöver kanske se över det här med artrika vägkanter. Bilister måste ha en chans att stanna när det dyker upp ett rådjur i vägkanten, säger Linus Olsson.
Hans Olsson, ordförande vid Svenska Jägareförbundet på Gotland, efterlyser ökade insatser för att informera turister som kommer till Gotland om rådjuren och risken för viltolyckor.
– Men det är klart att oröjda diken bidrar till antalet olyckor. Tanken på att gynna den biologiska mångfalden är god, men det borde inte spela någon roll för den om det är röjt en meter eller fem meter från vägbanan, säger Hans Olsson.
Sikten viktig faktor
Daniel Ligné, riksjaktvårskonsulent vid Svenska Jägareförbundet, har haft kontakt med ett tiotal eftersöksjägare i landet som rapporterar om ökade problem med viltolyckor utmed oröjda vägsträckor.
– I takt med att jordbruket rationaliserats har de klassiska slåtterängarnas artrikedom försvunnit. Jag förstår att man vill ha kvar artrikedomen i vägkanterna. Men här blir det konflikt mellan olika intressen – en viltolycka kostar tiotusentals kronor och just siktförhållandena är en av de viktigaste faktorerna för att undvika kollision, säger Daniel Ligné.
