Största problemet, som allvarligt skadat sakfrågan, är den slarviga användningen av ordet ”samer”. Renmarksutredningen säger sig tillgodose ett ”samiskt intresse” genom att föreslå en överföring av jakt- och fiskerättigheter från länsstyrelserna till samebyarna. Problemet är att samebyarna inte företräder kollektivet ”samerna”. Samebyarna domineras av ett okänt antal renskötselföretagare, som via en ekonomisk förening företräder sig själva.

Två nyckelbegrepp är viktiga:

Girjasdomen
Rättsfallet som slutade i Högsta domstolen och gav Girjas sameby ensamrätt att i stället för staten upplåta småviltjakt och fiske inom sitt område. Domen gäller uteslutande Girjas sameby.

Samebyar
Ekonomiska föreningar där inflytandet, rösträtten, baseras på reninnehav. Ägare till stora renskötselföretag har därmed stor makt. Genom att renlängderna inte är offentlig handling saknas uppgifter om hur många och vilka renägarna är. Kriterierna för medlemskap i samebyarna finns på Sametingets hemsida. Vanligtvis föds eller gifter man sig till medlemskap, vilket innebär att även icke-samer kan bli medlemmar.

Renmarksutredningens uppdrag är att utreda möjligheten att implementera Girjasdomen i hela renskötselområdet, med hänsyn till både samernas och övriga befolkningens intressen. Utredningens sammansättning och arbetssätt har favoriserat det samiska intresset, vars företrädare suttit med hela tiden och kunnat påverka resultatet.

Alla andra samhällsintressen samlades i en så kallad expertgrupp, som fick yttra sig när den blev tillfrågad. Den gruppen har haft betydligt sämre tillgång till handlingar.

Av icke redovisad anledning skulle ett delbeslut om överförandet av jakt – och fiskerättigheterna fattas redan i november 2022. Problem, förtydliganden och eventuella felaktigheter skulle regleras i efterhand.

Upplägget satte berörda politiker under stor press. På kort tid skulle de sätta sig in främmande, komplicerade frågor samtidigt som de skulle bedriva valrörelse. Detta beslut stoppades dock.

Från Treriksröset till Härjedalen ligger 33 fjällsamebyar med skiftande förhållanden och historia. I en poddintervju i Jaktjournalen bedömer utredningens ordförande, justitierådet Eric M Runesson, det som ”övervägande sannolikt” att alla samebyar, utom de i Jämtland/Härjedalen, kan påvisa samma rätt som Girjas sameby (”urminnes hävd”). De ska därmed ges samma rättigheter.

Uppfylls kravet på rättssäkerhet om privata företag/personer ges rättigheter av stort ekonomiskt värde av ”övervägande sannolika” skäl?

Dessa ”övervägande sannolika” skäl grundas enligt Runesson på en historisk granskning som utredningen genomfört. Den granskningen vilar förmodligen på den tvärvetenskapliga forskningen vid Várdduo i Umeå.

Den forskningen har granskats av en fristående historiker, professor Jonny Hjelm, Umeå Universitet (Tidskriften Respons nr 2, 2022). Han fann ”anmärkningsvärda forskningsmässiga kvalitetsbrister” och ”en etnopolitisk styrning av forskningen som skulle vara helt oacceptabel inom andra forskningsfält”.

Samebyarna i Jämtland/Härjedalen har enligt Runesson sannolikt inte upparbetat Girjaskravet om ”urminnes hävd”. Men för att undvika en ”splittrad rättighetsbild” föreslår Runesson, representant för landets högsta rättvisa, att även dessa samebyar ska ges samma rättigheter som Girjas.

Ska staten ge bort kontrollen över stora områden och stora ekonomiska värden till privata företagare som inte uppfyller de rättsliga kraven? Hot om stämningar från andra samebyar, och medföljande kostnader har också använts som argument att släppa igenom överförandet av rättigheterna.

Ibland är verkligheten och rättsläget komplicerat. Ska staten då förhålla sig till det och försöka skipa rättvisa, eller lägga sig platt inför hot om stämning och eventuella kostnader?

Det finns 33 fjällsamebyar och därmed många olika viljor. I dag finns genom länsstyrelserna en enhetlig, transparent och rättvis administration av jakt- och fiskeupplåtelser. Denna bör enligt Runesson ersättas genom att ”öppna upp” för lokala lösningar med flera aktörer, alltså en kopia av den splittrade förvaltningsfilosofi som förstört skolan, vården och järnvägen.

Utredningens resultat verkar ha varit förutbestämt. Jakt är en icke-fråga för okunniga eller ointresserade politiker. Förutsägbarheten märktes på utredningens sammansättning och arbetssätt. Det var valår, tidspress och ett snabbspår har skapats för samebyarnas ensamrätt. Övertolkningar har gjorts utifrån svaga beslutsunderlag.

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att förstå att resultatet var förutbestämt. Vi som följt fjälljakten fattade detta direkt.

Det kanske mest oroväckande är att de som i framtiden ska trycka på knappen när det slutgiltiga beslutet ska fattas, förmodligen inte förstått var rättigheterna hamnar.

Vid det här laget kan det inte ha undgått någon att det urbana Sverige är ett delat land. Våra folkvalda har fegat ur och slaviskt följt den bedrägliga tidsandan.

I dag råder en samisk tidsanda. Många i lokalbefolkningen, som inte tillhör samebyar, känner sig marginaliserade och överkörda. Det är olyckligt i en tid när vi behöver mer av samarbete och samförstånd.

Detta handlar inte om renskötsel, samer och samisk kultur – viktiga tillgångar som ska bevaras och vårdas. Det handlar om att överförandet av svenska folkets jakt- och fiskerättigheter till ett okänt antal, anonyma, privata renskötselföretag är en rättsvidrig, odemokratisk och dålig idé.