RR NORD J(D)CH Hattbergets Hera är Peter Odes första beagle. Den nu drygt sexåriga beagletiken har verkligen öppnat upp en ny värld för Peter. Men det var lite av en slump att hon hamnade hemma på gården strax norr om Vänersborg. – Jag hade en blandras som var 50 procent beagle, 25 procent smålandsstövare och 25 procent drever. Jag köpte den för jag behövde en spårhund till eftersök. Men de jag köpte hunden av tyckte jag skulle använda den till har- och rävjakt också. Hunden blev rådjursren, väldigt duktig räv- och hardrivare och spårare men jag kunde inte meritera den officiellt. När Peters blandras hastigt dog i allt för ung ålder började Peter snegla åt beaglehållet. På internetsajten Blocket hittade han en annons. – Jag hade ju ingen aning om hur man skulle gå tillväga och annonsen såg bra ut. Men för säkerhets skull ringde jag upp avelsrådet.

Bra idé

Det samtalet ångrar inte Peter en enda sekund. Avelsrådet frågade om Peter skulle jaga med sin hund. När svaret blev jakande konstaterade avelsrådet att inga av föräldraindividerna till de aktuella valparna var jaktprovsmeriterade. I stället rekommenderades Peter att kika på avelsgodkända parningar. Avelsrådet lovade att hjälpa till. – Eftersom både mamma och pappa ägde hanhundar var det tik som gällde. Dessutom var blandrasen också en tik. Jag tänkte lite som så, en gång tik alltid tik. Det skulle visa vara lite svårt. Först efter flera olika kullar där jag inte kunde köpa fick jag så chansen hos Hattbergets kennel i Sollefteå. De fick en tik i kullen och jag fick lov att döpa den själv. Det blev Hera.

Jagade in Peter

Peter hade inte så lång erfarenhet av harjakt och Hera jagade in honom lika mycket som han jagade in henne. – Hon visade sig tidigt ha ett svagt rådjursintresse i förhållande till hare. Jag lät henne jaga det hon ville men uppmuntrade inte rådjursjakten. Per automatik fattade hon att det var hare som gällde. Eftersom det grämde Peter att den gamla blandrasen aldrig meriterades hade Peter lovat sig själv att starta Hera om hon blev bra. Andra jaktsäsongen anmäldes Hera och efter en lite knackig start lyckades hon på sin fjärde jaktprovsstart driva en dubbeletta på hare. – Det är fortfarande ett starkt minne. Jag kommer ihåg hur domaren sa ”Detta var inte dåligt” när Hera tog upp hare nummer tre långt fram på dagen.

Vidgat vyerna

Vid det här laget är Hera en luttrad tävlingshund. Hon har tre SM-vinster från Beagle-SM. Hera har på sätt och vis skrivit in sig i historien som den första beaglen att vinna tre SM i rad. Dessutom har hon genom sina SM-vinster också kvalificerat sig till Nordiska mästerskapen som hon vann 2018. Första gången hon deltog på NM hamnade hon tredjeplats. – Nu i höstas vann Hera i Finland. Dag två drev hon tapptfritt i 120 minuter när hon tog upp andra haren. Tävlingarna har blivit en del av livet med Hera, berättar Peter. Genom jaktprov och mästerskap har han och hans sambo träffat många trevliga människor med samma intressen men också fått se nya platser. – Det är en av de finaste sakerna med alla jaktproven. Vi har kommit till ställen i Sverige, Norge och Finland vi aldrig skulle rest till annars, säger Peter.

Extremt tätskallig

Även om Hera, den regntunga dagen vi stämt möte, aldrig lyckas resa haren syns det att hunden har mycket jakt i sig. Hon söker ut i fina turer och lägger mycket mark under sig. Hon lämnar inte heller de blöta slagen i första taget utan jobbar envist med den lilla vittringen som finns. – Regn och väta är helt klart hennes akilleshäl. Det vet jag och därför känns det lite tråkigt att hon inte kan visa upp sin fulla potential i dag, säger Peter. Han beskriver hur hon, när haren väl är uppe, är extremt tätskallig. – En domare har mätt upp skallfrekvensen till 140 skall per minut.

Avkomma i hemmet

Hittills har Hera gått i avel en gång. Den valpen Peter behöll själv. Uppestugans Edda har startat på jaktprov och den här vintern kommer Peter börja jobba mer intensivt med henne. – Hon verkar gilla att driva räv, något Hera inte gör. Det är kul. Då kompletterar hundarna varandra. Eftersom Peter jobbar skift har han möjlighet att släppa hundarna ofta, så båda får gå rejält. Däremot är han inte så noga med att skjuta haren utan ser hellre att hundarna genomför fina drev och får mycket träning. – Det blir väl kanske en handfull harar per säsong här på hemmamarken. Blir jag bortbjuden skjuter jag dock gärna haren. Man är väl lite sparsam, säger Peter och skrattar.

Ny parning

Förhoppningen är att Hera ska gå i avel ytterligare en gång. Just nu håller Peter på att undersöka vilken hane han vill använda. – Planen är få henne betäckt under nästa löp. Jag ska åka runt och lyssna och se på lite olika hanar. Enligt Peter är det självklart att en hund med fina anlag ska användas i aveln. Förra gången det var aktuellt att para Hera kom dock ett takbyte i vägen. – Vi får hoppas allt klaffar denna gången.