Mona HansErs, chef för viltanalysenheten vid Naturvårdsverket, förklarar varför det är hemligt vilka forskare som haft synpunkter på utredningen om hur den svenska vargstammen kan sänkas. Foto: Privat

Hemligt vilka forskare som yttrat sig om senaste vargrapporten

Naturvårdsverket hemlighåller vilka forskare som gavs tillfälle att yttra sig över den senaste vargutredningen. Phil Millers och Nicolas Dussex tankar har offentliggjorts, men vilka andra forskare som haft inflytande över rapporten vill Naturvårdsverkets tjänstemän inte berätta.

– Det har inte varit meningen att hemlighålla. Vi ville bara göra som man gör i den akademiska världen, säger Mona HansErs, chef på viltanalysavdelningen vid Naturvårdsverket.

Bakgrunden är att den nuvarande regeringen gav Naturvårdsverket i uppdrag att utreda hur miniminivån för vargstammen kan sänkas från dagens 300 till mellan 170 och 270.

Naturvårdsverket anlitade amerikanske forskaren Phil Miller och norske forskaren Nicolas Dussex och de levererade först en preliminär rapport. Den hemlighöll Naturvårdsverket med hänvisning till att det var arbetsmaterial.

Domstol höll med om att den preliminära rapporten skulle förbli hemlig.

Påtryckningar

Det första utkastet skickades sedan runt till andra forskare, som gavs tillfälle att lämna synpunkter och kommentarer.

På tisdagen berättade Miller och Dussex om sina rön i ett möte på Naturvårdsverket. Seminariet sändes också via Zoom.

Miller och Dussex redogjorde för vilka risker Sverige tar om vargstammen sänks till mellan 170 och 270 individer.

Men vilka de övriga forskarna är, och hur de valdes ut, förblir en hemlighet.

Naturvårdsverket avslöjar endast att man anlitade fyra ”svenska och internationella forskningsexpertgrupper”.

– Vi har använt oss av samma arbetssätt som inom den akademiska världen. Då ska forskare kunna lämna synpunkter på forskarkollegors rapporter – utan att de riskerar att utsättas för påtryckningar. Därför hålls de granskande och kommenterande forskarna anonyma, säger Mona HansErs, chef på viltanalysenheten vid Naturvårdsverket.

”Brukar inte skriva så elaka grejer”

Vargforskare Olof Liberg ger samma bild.

– Det kan bli väldigt känsligt när vetenskapliga rapporter ska läggas fram. Folk kan bli förbannade när de får kritik, säger Liberg.

Han är dock öppen med att han fick möjlighet att ha synpunkter på Millers och Dussex rapport.

– Jag skriver alltid under med mitt namn. Men jag brukar inte skriva så elaka grejer, säger Liberg och skrattar.

Vilka fler än Liberg?

Men vilka andra än Olof Liberg som getts tillfälle att yttra sig? Det är fler än Jaktjournalens utsände som undrar. Redan under det direktsända seminariet från Naturvårdsverket hördes en kvinna fråga efter andra forskares reaktioner.

Det finns naturligtvis en nyfikenhet kring vilka forskare som fått vara med och ha synpunkter i en så viktig fråga. Vad har de producerat för vetenskapligt material?

Har de profilerat sig som förespråkare för tusentals vargar i Sverige? Har de skrivit på Facebook all vargjakt borde förbjudas.

Just nu är svaret att vi aldrig får veta det.

– Det är flera personer som vill att vi lämnar ut materialet. Hittills har vi sagt nej, men nu får vi göra en prövning, säger Mona HansErs.

Om Naturvårdsverket säger nej och någon överklagar, blir det domstol som får avgöra vad som ska vara offentligt.

Kontraproduktivt?

Kan det inte vara kontraproduktivt för Naturvårdsverket och den svenska vargpolitiken när ni hemlighåller forskarkommentarer och vilka forskare ni väljer att bjuda in?
– När du säger det förstår jag att vårt agerande kan skapa den bilden. Jag tar med mig den tanken och kommer att dra den med mina kollegor, svarar Mona HansErs.

Två dagar efter den här artikeln ändrade sig Naturvårdsverkets tjänstemän. Uppgifterna om vilka forskare som deltagit i processen, och vad de skrivit, offentliggörs.