Gert tipsar: Så bygger du din egen smarta och motoriserade skjutbana | Jaktjournalen
Senaste nytt:
Annons
1 månad sedan tips
Gert Ragnarsson tipsar om hur han byggde en motordriven, mobil skjutbana för under 3.000 kronor. Foto; Privat, montage
Gert tipsar: Så bygger du din egen smarta och motoriserade skjutbana

Gert Ragnarsson i Bålsta har byggt en motoriserad, mobil skjutbana för kaliber .22lr. Bygget går att göra för under 3.000 kronor och här beskriver Gert hur han gått till väga.

För att utvecklas som skytt behöver man träna på såväl fasta som rörliga mål. Ökade (omdiskuterade) krav från polis/myndigheter gör att många jaktskyttebanor har tvingats lägga ner sina verksamheter. Anpassnings- och uppdateringsarbeten har blivit alltför betungande.

Behovet kvarstår likafullt och det är tillåtet att träna på egen mark, eller område där man har jakträtt och med markägarens goda minne. En lättplacerad flyttbar anläggning anpassad för ,22lr har fördelar både vad gäller riskbedömningar och störande ljud.

Skjutavståndet kan lämpligen vara kring 40 meter eftersom kulhastigheten är ungefär hälften så hög som för en studsare i klass 1. Har man en 22:a med trycke av hög klass så blir upplevelsen ganska lika.

Kan man bygga en väl fungerande bana utan större tekniska kunskaper och för cirka 3.000 kronor?

Ja, vill jag påstå. Lämpliga komponenter och kombinationer av komponenter kan man leta sig fram till på nätet. Komponenter som ofta är förbluffande billiga men som lika ofta saknar någon form av monterings- och användarmanualer.
I texten nedan redogör jag för hur jag gick tillväga vilket förhoppningsvis kan vara till hjälp för andra som vill göra något liknande.

Val av kraftkälla

Om man vill ha en flyttbar liten anläggning som, vid behov, kan placeras långt från bebyggelse så lämpar sig vanliga 12-volts batterier kopplade till en liten elmotor bra. Vilken effekt motorn behöver ha är beroende på hur mycket kraft som behövs för att förflytta målet.

Använder man lätta målmaterial t.ex. upphängda i rullar på en hårt spänd vajer så räcker det med motorer på några hundra watt och ett vanligt 75Ah blybatteri t.ex. ett marin-/fritidsbatteri (tål många urladdningar) för flera timmars skjutträning innan batteriet behöver laddas.

Även med en 24-volts motor så fungerar ett 12-volts batteri. Nackdelen är att det krävs en större säkring mellan batteri och motor men om kraften som krävs för att flytta målet är liten så räcker i regel en billig 30A säkring.

Motor

Det tillverkas stora mängder av små motorer för elscootrar och liknande. Jag köpte en begagnad 375W motor med drev och kedja via blocket. Till motorn använder jag ett 12-volts batteri och en 30A säkring. Men man kan till exempel köpa en ny 500W 24V DC (2700 rpm) motor på nätet för cirka 500 kr.

Dessa motorer har i regel s.k. 25H drev, d.v.s. drev för kedjor som är tunnare än vanliga cykelkedjor. Fördelen är att det är lättare att variera utväxlingen med hjälp av drev av olika storlek utan att de blir alltför skrymmande.

Som exempel; Anta att vi använder en motor enligt ovan som har ett varvtal på 2.700 varv per minut (rpm) eller 2700/60 = 45 varv per sekund. Motorn kopplar vi, via en kedja, till ett större drev som t.ex. sitter på ett drivhjul med en omkrets på en meter.

Drivhjulet kan t.ex. vara ett bakhjul från en juniorcykel där däck och slang tagits bort. Som drev på drivhjulet fäster vi ett 25H drev med 80 kuggar.

Drevet på motorn ovan har elva kuggar. Drivhjulet kommer då att åstadkomma en hastighet hos målet på 45x1x11/80 meter per sekund (m/s). Det motsvarar 6,2 m/s eller 22 km/timme (6.2x60x60/1000).

Det är ca 4 km/timme snabbare än målet på en regelmässig älg/grisbana. Vilken hastighet man vill ha bestämmer man via valet av drev och drivhjulets omkrets.

För egen del gjorde jag en bana med ett vildsvinsmål i nära naturlig storlek och med befintliga komponenter vilket gav en hastighet på ca 28 km/timme. Det är snabbt och utmanande men ändå fullt realistiskt för ett vildsvin på flykt från en jakthund!

Styrning av motorn

Om man vill starta och stänga av en elmotor på avstånd använder man i regel ett relä. Men hjälp av svag ströminpuls i en lång tunn kabel kan man sluta (ström till motorn på) eller öppna (ström till motorn av) en elektrisk strömbrytare. Standardiserade märkningar underlättar kopplingen. (Fig.1.)

Figur 1

I det aktuella fallet vill vi inte bara kunna starta eller stoppa motorn utan även få den att gå i två olika riktningar, framåt eller bakåt. På alla likströmsmotorer kan man åstadkomma det genom en polvändning, det vill säga man flyttar pluskabeln ovan till minus och minuskabeln till plus för att byta riktning på motorn.

Det enklast sättet att rent praktiskt ordna detta är att använda ett vinschrelä, som används bland annat på fyrhjulingar (ATV) och är robusta doningar som kostar från cirka 400 kr.

De har tydliga markeringar som visar hur de ska kopplas till batteri, strömställare och motor. Jag använder ett treläges, ON-Off-ON, strömställare (Biltema) som gör att ström kan ledas antingen via den gröna eller den svarta kabeln för att få motorn att snurra till höger eller till vänster. Fig.2.

Figur 2

Mellan strömställaren (intill skytten/ skyttens medhjälpare) behövs alltså en tretrådig kabel. En bra och tålig sådan är en vanlig jordad utomhuskabel. Kabeln kapas cirka en meter från endera änden.

De tre blottlagda trådarna skalas en liten bit och kopplas till positiv pol respektive positionerna för den gröna och den svarta tråden enligt skissen. Den kortare delen kopplas till strömställaren varefter kabelns hona och hane kopplas ihop.

Det är en enkel styrning som kräver en medhjälpare, alternativt två skyttar som turas av, då en person behövs för att manuellt starta och stoppa målet i önskad riktning.

Man kan naturligtvis laborera med alternativa lösningar som gör att skytten själv kan styra motorn, till exempel via fördröjningsreläer. Jag testade en variant med fyra reläer, två för varje riktning. Relä ett ställdes in för en fördröjning av inkoppling på fem sekunder och relä två för en urkoppling efter åtta sekunder.

Målet skulle alltså röra sig med en hastighet av 28 km/timme i tre sekunder det vill säga en sträcka på drygt 20 meter. Det visade sig att de mycket enkla reläer jag testade hade för dålig precision för så snabba förlopp och jag kan inte svara på om en sådan lösning är tekniskt möjlig till rimliga kostnader.

Målkonstruktion

Som sagts ovan så valde jag en vildsvinsbild som mål. Av den bästa tavelbild som jag kunde finna på nätet så kopierade och klippte jag ut en figur enligt Fig. 3.

Figur 3

Figuren sattes in i en glasram och med hjälp av en kraftig eftersöktlampa så projicerade jag bilden i form av en skuggfigur på en skiva bestående av två lager tunn kanalplast (100×80 cm) som limmats ihop med konstruktionslim.

Den typen av kanalplast används bland annat för att omvandla pallkragar till små drivbänkar. Konturerna markerades med en tuschpenna och sågades sedan ut med sticksåg. Resultatet blev ett dubbelmål av ett vildsvin med i det närmaste naturlig storlek. Fig. 4.

Figur 4

Figuren målades med en mörkbrun färg och hängdes upp via korta vajrar i två små block från en skrotad segeljolle. Blocken fick löpa på en hårt spänd plastöverdragen stålvajer på cirka 5 millimeter.

Ett tredje block i banans bortre ände fick utgöra draglinans vändpunkt. Draglinan fästs direkt i ett borrat hål i vildsvinsfigurens ena nedre hörn, dras genom blocket vid banans slut, runt drivhjulet och fästs i vidsvinsfigurens andra hörn.

Drivhjul

I det aktuella fallet användes ett cykelhjul som drivhjul och målet drogs med hjälp av en kraftig lina. Friktionen mellan en spänd draglina och hjulfälgen är tillräcklig för att flytta målet med jämn och hög fart. Om hjulet har så kallad frihjulning måste frihjulet spärras för att hjulet ska kunna drivas i båda riktningarna. Görs enklast genom några punktsvetsningar.

Slutresultat

Resultatet blev en snabb och tålig vildsvinsbana som kan placeras på önskat ställe i naturen där det finns träd att spänna linan emellan och lämpligt kulfång (Fig.6.). Kanalplast spricker inte och målen kommer uppskattningsvis att tåla minst 500 skott vilket gör att kostnaden för själva målet blir högst 50 öre per skott.

Då hyfsad ammunition i kaliber 22lr inte kostar mer än ca 1 kr styck så blir övningskostnaden mycket låg.

Materialkostnader:

Kostnaderna blir också låga och beror lite på vad man redan har tillgång till. För min del blev det ungefär såhär;

Motor 500 kr

Batteri befintligt

Säkring 30 A ca 50 kr

Vinschrelä 400 kr

Målmaterial 250 kr

Cykelhjul 0 kr (återvinning)

Vajer, vajerlås 250 kr

Block (3 st) 0 kr (återvinning)

Målmaterial 250 kr

Smidesjärn, svetstråd, skruv 250 kr

Spännband (vajersträckare) befintliga

Gert Ragnarsson

FLER ARTIKLAR PÅ SAMMA ÄMNE

    SENASTE NYTT

      VAPENTEST

        RECEPT

          FLER NYHETER

            Få koll på alla nyheter – aktivera notiser i din webbläsare
            Jag vill testa!