Jaktnyheter

Debatt: Rovdjurspolitik i konflikt med miljö och biologisk mångfald

"Gråvargen är livskraftig och långt ifrån utrotningshotad", skriver Gert Ragnarsson. Foto: Gettyimages

Debattören Gert Ragnarsson skriver om den svenska rovdjurspolitiken och det han kallar osanningar, myter och ren desinformation.

"}}

På inget annat område så har väl så mycket okunskap, osanningar, nyskapade myter och ren desinformation spridits av myndigheter och ”värnare” som när det gäller rovdjur och då främst den omhuldade vargen.

Den varg vi har i Sverige idag är en avknoppad del av den rysk/finska varg som tillhör arten gråvargar. Gråvargen är den största och talrikaste arten bland världens cirka 200.000 till 250.000 vargar. Det är därför mycket märkligt att vargen fortfarande generellt beskrivs som ett utrotningshotat djur.

Gert Ragnarsson

Det har också sagts att varg inte är farlig för människor. En ny omfattande och till synes välgjord studie över attacker av stora köttätande rovdjur på människa presenterades i januari 2023 *1 (inga svenska rovdjursforskare deltog). Forskare från 30 forskningscentra i 15 länder gjorde en omsorgsfull kartläggning av alla rovdjursattacker på människor mellan 1950 och 2019.

Totalt registrerades 5.440 fall av attacker från 12 arter av kattdjur, hunddjur (vargar) och björnar (attacker av rabiessmittade hunddjur togs inte med). 1696 av dessa bedömdes som ”predatory”, det vill säga att rovdjuren attackerade för att döda och äta och inte på grund av någon provokation som skydd av ungar, försvar av fällt villebråd, lösspringande hundar eller att de blev störda i sin jakt.

Levande landsbygd

I Europa och Nordamerika noterades 25 vargattacker och i Indien över 300 fall. I Indien rörde det sig om ”predatory attacs” då vargar attackerade främst barn som lekte i närheten av byarna på landsbygden. Varannan attack från vargar innebar att en människa (barn) miste livet.

Studien visar att antal rovdjursattacker på människor ökar. Enligt forskarna beror det i fattigare länder på att allt fler behöver söka sin försörjning genom jord- eller skogsbruk nära reservat eller andra områden med kraftfulla rovdjur. I rikare länder, och speciellt där stora rovdjur är återinförda, anses det bero på att människor som besöker parker eller vildmarker inte har tillräcklig kunskap eller förmåga att inse farorna.

En praktisk konsekvens av forskarnas resonemang är att man bör undvika att komma nära stora köttätare. Där det ändå finns sådana rovdjur bör man inte ha lösspringande hundar och inte locka till sig rovdjur med matavfall, slaktavfall, djurhållning, tamdjur eller, för den delen, lekande barn.

Rent krasst så är då en levande landsbygd med produktion av livsmedel, förnybara råvaror samt miljövård, i princip oförenligt med stora rovdjur som i likhet med vargen har förmåga att döda stora mängder boskap och som utgör en potentiell fara för människor.

Outnyttjade betesmarker

Med den globala temperaturökningen kommer odlingslandskapen på jordens nordligare delar bli allt viktigare för den globala matförsörjningen. Det finns stora outnyttjade betesmarker i Sverige som är mycket lämpade för djurhållning men i princip oanvändbara för växtodling.

Produktion av kött kräver visserligen mer vatten än produktion av de flesta växtbaserade livsmedlen, men till skillnad från många andra länder har vi god tillgång till rent vatten. I Mellansverige har vi till exempel en nederbörd som motsvarar 6000 kubikmeter vatten per hektar och år. Bara från våra 10 största vattendrag rinner det ut 36 kubikmeter vatten från nederbörd per invånare och dag ut i haven. Samtidigt är det största hotet mot biologisk mångfald i Sverige att gamla hagar och betesmarker växer igen.

Öppna landskap med betande djur borde vara prioritet ett för att värna miljö, solidarisk matproduktion och biologisk mångfald och därmed prägla politiska beslut, myndighetsageranden, lagar och opinionsbildning. Vi borde därmed se åtgärder som underlättar för dem som vill bo och trivas på landsbygden, känna sig trygga med sina barn och djur och ha fritidsintressen som jakt och friluftsliv. I stället har man prioriterat en växande vargstam trots att vi kan konstatera följande:

Gråvargen är livskraftig och långt ifrån utrotningshotad.

Det finns inte någon ursprunglig skandinavisk varg att bevara. Den dog ut på 1970-talet och har ersatts av en finsk/rysk gråvarg, en varg som det uppskattningsvis finns 40 000 – 60 000 individer av i Ryssland. I USA ock Kanada finns det ytterligare lika många.

”Dömda att utarmas genetiskt”

Vargar i Skandinavien är isolerade geografiskt genom omgivande hav och genom renskötsel i Sverige och Finland och därmed dömda att utarmas genetiskt.

Ett ekologiskt system med stora klövdjur behöver förvisso toppredatorer för bevarad balans. I Sverige fyller en kunnig och ansvarstagande jägarkår den rollen fullt ut.

Vargen främjar inte kvaliteten på den svenska älgstammen. Vargen tar, till helt övervägande del, älgkalvar och unga djur som är under 1 år och bara undantagsvis vuxna, gamla eller sjuka älgar.

Vargen har inte någon större ekologisk betydelse genom att lämna slaktrester till mindre rovdjur och rovfåglar. Uppskattningsvis 30 procent av en hel älg lämnas medan mindre hjortdjur förtärs helt (SLU). Som jämförelse lämnar jägare 65 – 70 procent av älg, och andra djur, som slaktavfall som blir föda för rävar, örnar och korpar.

Antalet stora rovdjur idag har stor inverkan på jakten och därmed tillgången på det bästa köttet ur miljösynpunkt. Cirka 25.000 älgar dödas av varg och björn per år medan antalet skjutna älgar har minskat till ungefär 60.000.

Kampen om större revir

Vargpolitiken har skapat stort misstroende mot ”rättsvårdande myndigheter” med nationella insatsstyrkan och inkompetenta miljöåklagare i spetsen. Konflikten har underblåsts av några svenska vargforskare som med hjälp av starkt kritiserade studier hävdat att en omfattande illegal jakt på varg förekommer i Sverige.

Det är väl känt i USA och Kanada att en förtätning av vargstammen medför att vargar i högre grad dödar varandra i kampen om större revir. När däremot vargar flyttar/flyttas till nya områden så sker en mycket snabb tillväxt av stammen. Det förklarar troligen både den stagnation av antal vargar vi såg i Mellansverige för några år sedan och den snabba ökningen av vargar och nya revir vi ser när vargarna nu etablerar sig i södra Sverige.

*1 Giulia Bombieri et al. Plos Biology, Jan 31, 2023

Gert Ragnarsson
Bålsta

Var med i debatten!

Gör din röst hörd och nå Jaktjournalens 100.000 läsare.

Skicka din insändare till: redaktionen@jaktjournalen.se

logo
Jaktjournalen