Återigen har ett skyddsjaktsbeslut saboterats, denna gång i Tåssåsens sameby, skriver debattören. Foto: Gettyimages, montage

Debatt: Rovdjursaktivister, demokratin och rättsväsendet

Håkan Semb kritiserar i den här debattartikeln att exempelvis Facebook-grupper kan ha talerätt i jakt- och viltförvaltningsfrågor.

Återigen så har en troligen smärre, och absolut inte direkt påverkad grupp av individer lyckats sabotera ett i högsta grad befogat skyddsjaktsbeslut gällande vargar inom Tåssåsens samebys vinterrenbete.Man har återigen fått gehör hos Luleå Förvaltningsdomstol för inhibering av skyddsjakten. Uttrycket ”troligen smärre” tarvar kanske en förklaring… Svenskt rättsväsende har bla med hänvisning till Århuskonventionen beslutat att en ”organisation” som skulle få sk. talerätt i viltförvaltningsfrågor om dom hade ett medlemstal om minst 100 individer, oklart på vilka rättsliga grunder man kom fram till den siffran.

Saboterar jakt och skyddsjakt

Någon definition på vad en sådan sammanslutning är finns inte, mao så räcker kanske tex en Facebookgrupp. Det innebär att i praktiken att en sammanslutning som påstår sej innehålla minst 101 individer får samma ”talerätt” som tex Svenska Jägareförbundet med drygt 151.000 medlemmar, eller Jägarnas Riksförbund, ca 41.000 medlemmar eller LRF med ca 139.000. I detta land så har vi i normala demokratiska termer något som kallas proportionell demokrati, eller på ren svenska; en person-en röst. Detta verkar vara helt satt ur spel inom den svenska rovdjursförvaltningen där man systematiskt saboterar jakt och skyddsjaktsbeslut genom överklaganden. Några som kallar sej WAS, ”Wolf Association Sweden”, hade 2016 enligt sin högst egentillverkade medlemslista 180 medlemmar. En lista namn helt utan adresser, tfnnummer eller andra kontaktuppgifter som skall finnas med i en medlemsmatrikel. (Källa Kammarrätten Sundsvall Mål 2750-16, akt 7.) En förening där ansvarig revisor förordar en polisanmälan mot medlemmar i styrelsen för trolöshet mot huvudman. ( Källa revisionsberättelsen från 20160510.)

Svenska Rovdjursföreningen

En annan grupp som ofta figurerar i media som någon sorts experter på rovdjursförvaltning är ”Svenska Rovdjursföreningen”, ca 3700 medlemmar år 2019 , oklart hur många familjemedlemmar, och omyndiga. En viss Robert Franze’n , tidigare styrelseledamot mm, är revisor där. Denne Franze’n har ett förflutet som hög chef på Naturvårdsverket. Även tidigare ordföranden Torbjörn Nilsson har ett förflutet på NVV. Vidare kommentarer överflödiga…. Och ”Nordulvs” talerätt grundar sej på att en ”revisor”, citat, ”intygar härmed att antal betalande medlemmar klart överstiger 100 personer…..(Källa Kammarrätten Sundsvall, mål 2750-16, akt 9.) Och dylikt godtager svenskt rättsväsende rakt av! På ”Nätet”, ( kollat via Google o FB), finns inga uppgifter om att man ens kallat till ett årsmöte efter 2017. Finns det medlemmar över huvud taget?

Borde stämma till eftertanke

Sedan finns ju tex Jaktkritikerna, Hunt Saboteurs Sweden, APU och ett WAS till, Wolf Army Sweden mfl med allt som oftast kopplingar till tidigare nämnda grupperingar. Detta gäller även SNF och Birdlife. Jämför gärna med antalet medlemmar i jägar- och markägarorganisationerna. Proportionell demokrati? Detta är bara ett i raden av exempel på, milt uttryckt, egendomliga beslut och insatser som skett dom senaste åren från det svenska rättsväsendet. Googla gärna på ”Lillhärdal”, ”Ljusdal”, ”Karl Hedin” eller varför inte, ”Insatsstyrka mot småbarnsmamma”, (Amungen)… Att ovanstående allvarligt rubbat förtroendet för polis och rättsväsendets förmåga att opartiskt hantera rovdjursfrågorna hos stordelen av den svenska jägarkåren och landsbygdsbefolkningen borde rimligen stämma till någon form av eftertanke hos ansvariga svenska politiker!