Jaktnyheter

Debatt: Renmarksutredningen delvis vinklad  

Jägarna vill inte ta något från någon, men vi vill heller inte bli beroende av en samisk yrkesgrupps godtycke, skriver Kjell Brännström. Foto: Per Jonson

Renmarkskommitténs ordförande justitierådet Eric M Runesson har i NSD riktat till ”bilden av en delvis vinklad och delvis felaktig bild av Renmarkskommitténs arbete”. Men frågan är om det inte är Renmarkskommitténs arbetssätt som är ”vinklat” och bygger på ”en delvis felaktig bild” av verkligheten? skriver Jaktjournalens Kjell Brännström i en debattartikel.

"}}

Utredningens arbetssätt är vinklat i den meningen att gruppen sakkunniga enbart representerar samiska intressen. De sakkunniga sitter med på kommitténs möten och har därigenom goda möjligheter att påverka utredningen.

Alla andra samhällsintressen har sammanförts i en expertgrupp, som får yttra sig om kommittén anser att det behövs, eller blir kallade till möte eller kan ta del av material utlagt på nätet.

Samesidans sakkunniga kan också, till skillnad från expertgruppen, meddela en avvikande mening i slutbetänkandet.

Ett förslag till preliminär lagstiftning, om överförande av rättigheterna till alla samebyar, enligt ”Girjasmodell” var tänkt att lämnas till riksdagen i november 2022. Eventuella oklarheter, fel och tillägg skulle justeras i efterhand.

Detta upplägg krävde att beslutsfattarna, politikerna, på kort tid skulle sätta sig in i för dem helt nya och mycket komplicerade frågor och samtidigt bedriva valrörelse.

Detta upplägg har varit till samesidans fördel, och har till och med tolkats som ett försök att under radarn trumfa igenom ett samefördelaktigt beslut, som senare skulle vara omöjligt att riva upp.

Verklighetsbeskrivningen

Ovan nämnda upplägg bygger på ”en delvis felaktig bild” av verkligheten.

Idag råder, framförallt i den del av Sverige där kultureliten, den politiska och juridiska makten är samlad och där Runesson bor, en närmast nattsvart bild av svenska statens hantering av samefrågan – historiskt och idag.

Den bygger på en historiebeskrivning som skapat tidsandan, ”åsiktsmodet”, som var förutsättningen för Girjasdomen, Amanda Linds Sanningskommission och Renmarksutredningen.

Den historiebeskrivningen bygger till stor del på den tvärvetenskapliga sameforskningen som under ett par decennier bedrivits vid Várdduo, Umeå. Där en uttalad målsättning är att vetenskapen ska främja samernas etnopolitiska kamp för ökade rättigheter.

Med största sannolikhet är det denna forskning som avses med skrivningen i utredningsdirektiven att ”relevant forskning” ska beaktas.

Denna forskning har granskats av historieprofessor Jonny Hjelm, Umeå universitet, i en essä: DEKOLONISERINGEN AV SÁPMI OCH VETENSKAPEN i tidskriften RESPONS 2/2021.

En slutsats är att delar av forskningen har ”anmärkningsvärda kvalitetsbrister” genom att den ”förespråkar en (etno)politisk styrning av forskningen som skulle vara helt oacceptabel inom andra forskningsfält”.

För att få ett mer allsidigt historiskt underlag borde detta ha varit ”relevant” information för Renmarkskommittén. Trots att detta hade ingen i Renmarkskommittén hört talas om den i november 2022. 

Denna essä ger en insikt i hur man genom urval av fakta, och att utifrån nutida värderingar bedöma dåtida händelser, kan bygga en för ändamålet ”vinklad” historiebeskrivning.

I detta sammanhang kanske också bör tilläggas, att det inte är självklart att den historiebeskrivning Runesson åberopar automatiskt gäller för hela renskötselområdet.

Tre förslag

Nu finns tre förslag: 1. Oförändrad lagstiftning. 2 Det samebyarna vill – Girjasmodellen. 3. Runessons förslag – överförande till samebyarna med förbehåll (oklart vilka).

Girjasmodellen innebär att jakt – och fiskerättigheterna, på en tredjedel svenska medborgares gemensamt ägda marker, splittras upp på 33 av varandra oberoende ekonomiska föreningar (Samebyar), vilka tillkom på 1800-talet för att administrera renskötsel och i vilka samhället har ringa eller ingen insyn, och där röstning sker utifrån antalet renar varje medlem äger.

Jägarna vill inte ta något från någon, men vi vill heller inte bli beroende av en samisk yrkesgrupps godtycke.

Förvaltning av jakt – och fiskerättigheter på statens mark är en politisk fråga inte en juridisk.

Politikerna har svikit en hel landsända genom att inte göra sitt jobb. Utan lämpat över det egna ansvaret till juristernas tunnelseende.

Då bli det så här.

Kjell Brännström