"}}

Skytte i olika former hör till de idrotter som ökat mest på senare år – något som sannolikt drivits av de fantastiska prestationer svenska idrottsutövare gjort på OS och VM, nu senast på Paralympics. Lägger man samman de skyttesporter som utövas inom Riksidrottsförbundet har antalet utövare ökat med 40 procent sedan 2015.

Enskilda förbund, som Skidskytteförbundet, har vuxit ännu mer och till och med tredubblat antalet utövare under samma period. Vuxit har också Pistolskytteförbundet och Dynamiska sportskytteförbundet som ligger utanför Riksidrottsförbundet. Det senare uppvisar tillväxtsiffror motsvarande skidskyttets. Intresset för jakt har också ökat påtagligt, framför allt bland kvinnor och yngre storstadsbor.

Måste skjuta på älgbanan

Älgjakten har nu börjat för i år, vilket ger en högsäsong på kvarvarande anläggningar och de som ännu inte skjutit älgprovet måste snart göra det.

Det naturliga vore då att det blev lättare att öva och tillgången på skjutbanor ökade. Det är dock det omvända som har skett. Antalet banor som stängts är stort och många som fått vara kvar har belagts med restriktioner. I Jämtland där jag bor och verkar har vi varit lyckligt lottade och tillgången till skjutbanor är i relation till andra delar av landet god.

Kunskapsbrist hos myndigheter

Dock ser jag två problem; brist i kunskap hos myndigheter med inspektionsansvar samt stängning på grund av klagomål från intilliggande boende.

Banor som varit godkända i flera decennier har plötsligt efter Polismyndighetens inspektioner underkänts. I vissa fall har ombyggnader för miljonbelopp krävts för att de åter ska få användas. Ingen kan rimligen mena att det som var säkert från 1952 till igår plötsligt inte är det, men det är vad Polismyndigheten många gånger menar. Banor har också tvingats stänga på grund av klagomål från grannar om buller. Ibland har föreningarna fått fortsätta men med minskade skjuttider.

Regelverket måste ändras

Här måste regelverket ändras. Ansvaret för inspektioner behöver flyttas från Polismyndigheten till en myndighet med kompetens inom området. Där har vi tagit ett steg på vägen i och med att riksdagen (juni) beslutade att tillkännage att så skulle ske. Det skulle föra med sig att polisresurser kunde ägnas åt annat än mätning av vinklar på idrottsanläggningar. De som inspekterar sporten behöver ha tillräcklig kunskap om hur den utövas. Tyvärr har regeringen inte genomfört riksdagens beslut i frågan.

När det gäller det andra problemet med klagomål på buller återstår mer att göra, men det är inte desto mindre angeläget. Dels är det en absurd ordning att man kan flytta till ett hus i närheten av en idrottsanläggning och sedan försöka få den stängd med hänvisning till buller, trafik eller andra påstådda störningar.

Föreningen vann mot grannarna

Detta problem handlar inte enbart om skjutbanor. I Nacka drevs en långdragen juridisk strid rörande ”buller” från en fotbollsplan, som nyinflyttade närboende hade synpunkter på. Där vann dock föreningen efter en lång juridisk strid och verksamheten kunde räddas.

Ingen bosätter sig vid en skjutbana, fotbollsplan eller järnväg utan att veta om det. Närheten till olika verksamheter påverkar såklart också fastighetspriserna. En rimlig utgångspunkt är att endast den som bodde på platsen när den aktuella verksamheten började har talerätt. Det skulle också skapa långsiktig stabilitet för alla.

Skjutbanor ska värnas

Som politiker är jag angelägen att förändring sker här och jag kommer att kämpa för att så blir fallet. Dagens ordning är inte hållbar. Politiken ska vara en hjälpande och inte stjälpande hand. Existerande skjutbanor ska värnas och i takt med att fler utövar jakt och skytteidrott måste de dessutom bli fler.