Den absolut mest laddade folkrörelsen, älgjakten, är nu på väg att försvinna.

Runt om vårt långa land har generationer samlats till årets höjdpunkt älgjakten och då inte bara jägare utan hela släkter och naturintresserade människor.

Nu har inkompetensen (länsstyrelsen) i kombination med vilseledda profitörer, beslutat att vi har för liten respektive för stor älgstam. Men då griper inkompetensen in och beslutar en avskjutning lagom, utan konsekvensanalys. Där är vi nu.

Vän av ordningen konstaterar att ingen part har tagit något genomtänkt beslut, beroende på att de inte gjort just någon konsekvensanalys.

Med minsta insikt och ärliga avsikter borde en mera genomtänkt plan sjösattas med beaktande av äganderätten, skogen och berördas livskvalitet.

När det gäller det ständiga förfasandet över betesskador och därav ekonomiska förluster, kan man kräva att det tas hänsyn till respektive djurslags betydelse av den påstådda förlusten, och inte enbart älgens påverkan.

Sedan bör det krävas en åtgärdsplan, som bevisar att markägaren gjort de insatser som är rimliga för att öka fodermängden inom de åberopade områdena.

Begärliga tallplantor

Alla vet att förädlade tallplantor som gödslats blir begärligare för viltet, och här kanske självföryngringar krävs fram tills andelen tallskog är tillräcklig för att klara en livsduglig älgstam.

Naturligtvis så finns det områden med vandringsälgar i koncentration som ödelägger stora områden, men resultatet i verkligheten pekar på att älgen måste utrotas om det problemet skall lösas med avskjutning.

Jag håller med om att älgstammen är i det närmaste nere på en hotad nivå, men då skulle en helt annan metod sjösatts, i stället för myndigheternas taffliga insats med att sänka avskjutningen till en nivå som exkluderar stora markägare från sin jakträtt.

Det slår också undan benen på en hel jägarkår och skapar ett konkurrensförhållande som kommer att skapa missunnsamhet och osämja mellan enskilda jaktlag, för en lång framtid.

Naturligtvis skulle detta föregåtts av att det informerats om att nu går vi ner till en mycket begränsad avskjutning som innebär en möjlighet att alla får möjlighet att ta del av årets älgjakt som det planerats för under lång tid.

Därefter kan man med ett års varsel torgföra lämpligt antal år med totalstopp, för att höja älgstammen till den nivå som gör den jaktbar. Och när den nivån bestämts, ska man ta hänsyn till den historiskt verkliga nivån som förelåg vi det tillfället vi ansåg att betestrycket var acceptabelt.

Se över fri kalvjakt

Nästa fråga av vikt är den så kallade avlysningsjakten och dess kamouflerade betydelse för älgens överlevnad. Man hävdar att ”älgarna ska skjutas där de finns”, en hållning som innebär att äganderätten till jakt fråntas vissa markägare som råkar befinna sig vid det tillfället då ”inte älgarna finns,” som oftast innebär den första delen av älgjakten.

Fri kalvavskjutning är också en del av älgjakten som bör ses över, för det är förmodligen genom de kalvar som överlever stammen kan växa!
Själv har jag fått mer än nog av styret av Sveriges. Jag kan inte vistas tryggt på gator och torg, jag tvingas indirekt att betala skatt till kriminella och får låsa in allt

Jag äger, men när även älgjakten upphör, då är åtminstone mitt mått rågat!