Annons
Debatt: Mörner svarar om bly – ”fakta är svår att slåss mot”
Efter intervjun i Jaktjournalen, och den efterföljande debatten, känner sig Torsten Mörner manad att utveckla sitt resonemang om EU:s regler som stoppar blyhagel den 16 februari.
"}}
Vad jag ville med mitt inlägg var att redovisa en del fakta i frågan om blyets vara eller inte vara i vår ammunition.
Min personliga åsikt är att många av dessa fakta talar emot oss och att vi kanske agerar smartare om vi hanterar dem som just fakta. Konstruktivt frågar oss hur vi kan bemöta dem – som just fakta. Låt mig göra ett nytt försök:
Framför oss har vi en EU-förordning som medför förbud mot blyammunition. Jag gillar det inte som det ter sig idag och vi är många som ser dagens nackdelar med alternativen.
Men en EU-förordning gäller i alla medlemsstater och den går inte att ändra eller negligera. Följer vi inte förordningen, väntar långa processer och, sannolikt, dryga böter.
Vi jägare förväntar oss att dessa processer skall hanteras av våra jägarorganisationer. Det är sådant som är så självklart att snacka om när vi är helt överens runt kaffeelden.
Annons
”Liten chans att vinna”
Men det innebär också att en stor del av våra organisationers kraft och ekonomiska resurser skall ägnas åt att arbeta med en fråga som vi har mycket liten chans att vinna, helt enkelt därför att det är en EU-förordning.
Men hallå: behöver vi inte just nu lägga våra resurser på att få till stånd en anständig rovdjurspolitik? Eller bra förhållanden för våra eftersöksjägare?
En miljon vattenfåglar dör årligen av blyförgiftning. Plus flera andra arter, inklusive hotade rovfågelsarter. Är det på allvar någon av Jaktjournalens läsare som tror att vi kan försvara den bilden inför en jaktkritisk, urbant präglad opinion? Hur skall vi vinna det slaget om allmänhetens förtroende som samhällsaktörer? Genom att fortsätta hävda vår rätt att sprida bly i naturen?
Nej, det slaget vinner vi aldrig, utan vi förlorar bara i anseende. Är vi inte beroende av att omvärlden betraktar oss som trovärdiga samhällsaktörer för att överhuvudtaget få fortsätta jaga?
Exempel i andra länder
I Danmark har blyfrågan gått från problemdebatt till en mycket hög acceptans för blyalternativen. De ligger flera år före oss i denna utveckling och man kan nu se att de danska jägarna faktiskt fått pluspoäng för sitt agerande att fasa ut blyet.
I Storbritannien har jägarna mer eller mindre gått över till blyfria alternativ. De har haft samma debatt som vi, men idag är det svårt att hitta en enda organisation som håller fast vid blyet. Också i USA går man mot hårdare restriktioner eller förbud mot blyhagel.
Vilka problem måste vi hantera – eller inte?
Det finns flera argument mot ett alltför snabbt blyförbud. Många av dem är dock överdrivna eller felaktiga och det behöver vi erkänna. För den som fortfarande tror att forskning är den kunskap vi har att luta oss emot, kan det finnas anledning att ta reda på vad just sådan forskning säger.
Annons
”Då faller påståendena”
Då faller också påståendena om problemen med att påskjuten fågel inte dör; att stålhagel har dålig effekt; att vi får fler skadeskjutningar eller att det inte går att fälla rådjur med stålhagel.
Allt detta är en fråga om att lära sig hantera alternativen. Att stålhagel ”rostar” i kroppen om påskjutna djur kommer undan är nys. Att alternativen är få och för dyra kommer att förändras i takt med att vi lagar efter läge. Att äldre bössor tar skada av blyfri ammunition motbevisas av nya resultat från Storbritannien.
Sådär kan vi hålla på. Spökena i garderoben är kanske inte så många?
Min poäng är att om det finns korrekt genomförd forskning som avfärdar sådant vi går och retar oss på – ja, då är det ju dumt att dröja kvar i det problemkomplexet. Vi behöver tillsammans lägga de resurserna på att lösa andra problem, där en acceptabel rovdjurspolitik bara är ett av flera exempel.
Trabant och Volvo
Av de problem med alternativ ammunition som faktiskt finns idag är kanske rikoschettrisker vid markjakt de obehagligaste. Vi behöver lära oss hantera blyfri jaktammunition i skarpa lägen. Stål- och järnhagel har en annan prestanda och en annan ballistik. Det är lite som att vara van vid en Trabant och plötsligt hamna bakom ratten i en ny Volvo: jag behöver också lära nytt – men jag kan också lära nytt.
Att branschen från sitt håll inte skulle kunna lösa de tekniska problemen med blyersättning tror jag inte på. På kulsidan ser vi redan mer än fullgoda alternativ i ungefär samma prislägen som blykulor (och med mindre rekyl!). Vi är också tillräckligt många jägare i västvärlden för att vara intressanta för en industriell utveckling på hagelsidan.
Vad kvarstår?
Jag vill gärna betona att jag ser problem med blyförbudet. Det finns frågor som behöver lösas. Men min erfarenhet är också att en EU-förordning är en EU-förordning. Att få undantag eller ändringar i en sådan är i stort sett omöjligt.
”Behöver anständiga villkor”
Bättre då att arbeta på det nationella planet och säga ”vi är med på noterna, men vi behöver anständiga villkor”. Vad skall vi till exempel göra med alla de blyhagel som idag finns i vapenskåp runt om i landet? Vem betalar den avgift för miljöfarligt avfall som obönhörligen kommer att drabba var och en av oss när vi vill deponera det gamla blyet?
Sverige bör undersöka om det faktum att vi är ett land av sjöar ger oss en särställning i blyfrågan, kanske också vissa undantag. Vi bör också med kraft driva frågan om en anständig avvecklingstid för blyammunition. På det sättet kommer vi förhoppningsvis att hinna få än bättre alternativ till blyet, samtidigt som var och en av oss kan få anständiga villkor inför den avveckling som jag tror är nödvändig. Den har närmat sig stadigt under 20 år och vi kan inte längre blunda.
