"Jägarintresset kommer aldrig acceptera eller delta i något förankringsarbete för utsläpp av varg i länet." Det skriver Mats Larsson, vice ordförande i Jägareförbundet Dalarna och jägarintressets representant i viltförvaltningsdelegationen. Han skriver till länsstyrelsen och Jaktjournalen publicerar skrivelsen som en debattartikel.
Länsstyrelserna i varglänen har fått i uppdrag att peka ut platser där vargar kan sättas ut när de flyttas från norra Sverige och renskötselområdet. I Dalarna har företrädarna för de olika intressegrupperna ombetts att yttra sig. Här är jägarintressents svar, som formulerats av Mats Larsson:
”Misslyckats totalt”
2013 antog riksdagen propositionen en hållbar rovdjursförvaltning, Prop. 2012/13:191. Som en del i propositionen togs beslutet om 170-270 vargar i Sverige samt att förvaltningen skulle syfta till en ökad spridning i landet.
Vi kan efter 8 år konstatera att man misslyckats totalt på både dessa punkter, enligt preliminära siffror för årets varginventering så har vi 360 individer i landet, med andra ord mer än dubbelt så många som den lägre nivå som riksdagen beslutade om.
Dessutom har tätheten ökat i dess kärnområde och inte spridit sig i någon nämnvärd omfattning. Utifrån de preliminära resultaten innehar Dalarna 22 procent av den svenska vargpopulationen, med andra ord 80 av 360.
”Malande olustkänsla”
Vi kan inte sticka under stol med att vargen skapar stora problem för både jägare och tamdjursägare. Hundar blir tagna, boskap blir rivna och vargarna kommer närmare samhällen och tyvärr så känner sig de som lever bland vargarna sig bortglömda av myndigheterna.
Ofta är det framfört i statistiken hur stora antal hundar eller boskap som drabbas av vargattacker. Problemet är att man helt bortser från den olustkänsla som jägare och boskapsägare får när man vill att sina djur springande fritt i skogen eller strövande på sina beten. Det är en ständigt malande olustkänsla som man får med varg på sina marker och som det överhuvudtaget inte tas hänsyn till i frågan.
Det är inte heller ovanligt att det behöver skickas in ett stort antal skyddsjaktsansökningar på problemindivider utan att ett beslut om skyddsjakt kommer.
Att regeringen och myndigheterna inte följer de riksdagsbeslut som finns och att de inte tar hänsyn till de som påverkas skapar ett stort missnöje och misstro för hela förvaltningen. Detta missnöje kan tyvärr i värsta fall leda till att personer tar lagen i sina egna händer, detta bekräftas i Erica von Essens doktorsavhandling.
”Omyndigförklarar”
På ett möte i viltförvaltningsgruppen, då detta för första gången togs upp, var länsstyrelsen tydlig med att VFD inte kunde besluta om det skulle flyttas varg till Dalarna eller inte utan de kunde endast godkänna till vart de ska flyttas. Detta gör alltså att regeringen, naturvårdsverket och länsstyrelsen omyndigförklarar viltförvaltningsdelegationen och kräver dem att ta beslut som de inte vill.
Att man då samtidigt säger att det är viktigt att viltförvaltningsdelegationen ska ta beslutet för att få acceptans för flytten är inte värdigt ett demokratiskt samhälle. Tvärtom kommer ett sådant beslut endast att minska acceptansen och förtroendet för viltförvaltningsdelegationen som instans, myndigheterna samt rovdjursförvaltningen som helhet.
Den flyttade vargen kommer dessutom med allra största sannolikhet inte att vara kvar på stället man släpper den, utan antingen kommer den gå tillbaka som Junselevargen eller så kommer den gå vidare tills den hittar en plats att slå sig ner. Detta kommer därmed inte enbart påverka den enskilda lantbrukaren eller jakträttsinnehavaren där den släpps utan detta kommer förmodligen påverka andra långt därifrån.
”Förutsättningarna saknas”
Det blir svårt att svara på de frågeställningar länsstyrelsen ger oss då jägarintresset aldrig kommer kunna acceptera en flytt av varg förrän beslutet från 2013 införlivas. Men för att försöka svara på frågorna:
⦁ Man måste ha en förståelse för de som påverkas av beslutet och en förståelse över vad som skapar den låga acceptans som finns för förvaltningen.
⦁ Som vi har redogjort så finns det inte någon acceptans i dagens läge för rovdjursförvaltningen. Detta gör att förutsättningarna för att släppa ut varg i Dalarna saknas helt. Inte förrän myndigheterna och regeringen skapat ett förtroende för förvaltningen och införlivat det beslut som togs 2013 med 170-270 vargar och en ökad spridning, kan man diskutera frågan.
Jägarintresset kommer aldrig acceptera eller delta i något förankringsarbete för utsläpp av varg i länet och yrkar på inför nästa möte i delegationen att någon form och utsättning inte ska genomföras.
Mats Larsson
Vilförvaltningsdelegationen Dalarna
Jakt och viltvårdsintresset
Var med i debatten!
Gör din röst hörd och nå Jaktjournalens 100.000 läsare. Skicka din insändare till redaktionen@jaktjournalen.se
