I höstas blev jag som Trafikeftersöksjägare för NVR utkallad på en rådjurspåkörning, rådjuret hade lämnat platsen.

Vi påbörjar eftersöket, kommer till ett parti med mycket sly och högt gräs/undervegitation. Där flyger rådjuret upp ur lega, klappar sannolikt till hunden med klövarna. Jag ligger väldigt långt bak i spårlinan, vilket gör att det var svårt att se exakt vad som händer där framme. Men hunden gnyr av smärta.

Vi fortsätter eftersöket och efter en stund ser jag att hunden blöder från munnen och har blivit halt på höger bakben. För att göra en lång historia kort, så får jag ihjäl rådjuret.

Jag ringer därefter min NVR-samordnare för att få veta hur jag ska agera och vad jag ska göra med hunden. Hon säger att jag ska gå in i viltolycka (vår portal) och ta hem den specifika Agriablanketten, viktigt att fylla i ärendenumret som vi får vid varje uppdrag av Polisen. Och sedan bege mig till veterinär, i det här fallet blir det Distiriktsveterinärerna i Vännäs.

När jag väl har kommit fram har blödningen slutat från munnen. Kommer fram till receptionen, där denna typ av ärende är ny för tjejen som sitter där. Vi ringer tillsammans Agria på högtalartelefon för att se till så att allt blir rätt, samt säkerställa att det skulle direktregleras.

”Behöver jag ange mer?” -Nej svarar Agria, när jag står med dem i högtalartelefon för att både jag och sköterskan i receptionen hör.

Nytt veterinärbesök

Veterinären okulärbesiktar hunden och vi blir hemskickade. Veterinären kan inte titta in i munhålan då hunden inte vill öppna munnen. Efter någon dag ringer jag tillbaka och ifrågasätter varför man varken sederade hunden för att titta ner i halsen, och ej heller röntgade hunden, varpå dom tycker att jag ska komma tillbaka för sedering då hunden verkar lite loj.

Veterinären hittar då en skada på tandkött och tunga, detta nämndes inte i journalen. Hältan är fortsatt ett frågetecken, liksom att man valde att inte röntga hunden.

Här börjar nu all jävulskap! Först sju samtal från Distriktsveterinärerna om att Agria inte hittar någon försäkring och kan därmed inte ”skapa ett ärende”, och vid varje samtal hänvisar jag att det är en speciell försäkring och att skadeblankett lämnats in vid besöket. Denna blankett hittar dom inte igen förrän det sjunde samtalet, då upptäcker att den ligger inlagd.

Agria ger senare besked om att man inte kommer att reglera skadan då den inte går att fastställa enligt journal: ”Då veterinären inte kunnat se något konstaterat samband med eftersöket.” Jag läser journalen och mycket riktigt så finns det inget som förklarar detta. Jag kontaktar veterinären som i sin tur tycker att det är märkligt och menar på att det framgår ju väldigt tydligt och tycker ”vad mer behövs!?”.

Veterinärkostnad: 12.000 kronor

Jag ringer då upp handläggaren på Agria och frågar vad jag ska göra, hon föreslår att jag ringer till veterinären och ber om ett förtydligande. Sagt och gjort ringer jag till veterinärstationen och ber om detta och får därefter till mig att veterinären är på utbildning och väntas åter om fyra veckor som tidigast. Men att man skulle se till att hälsa detta.

Mycket riktigt, veterinären ringer mig och jag berättar vad Agria har sagt och jag ber honom förtydliga, vilket han ska göra. Jag får därefter journalen skickad till mig där ett rådjur har kommit att bli ”ett rovdjur”.

Under tiden har jag pratat med min samordnare som gett mig råd att ringa Jesper Einarsson (nationell eftersöks- och kommunikationssamordnare – Svenska Jägareförbundet). Jesper tycker att det är konstigt och berättar att det finns fler fall där utgången varit den samma.

Nu sitter jag här med ett eftersök där jag fick 450 kronor i ersättning efter skatt, samt 12.000kr i veterinärkostnad. Agria inte vill ta på sig ansvaret trots att försäkringsvillkoren säger ” Försäkringen gäller för försäkringsfall som inträffar i direkt samband med trafikeftersöksuppdrag som initierats av polisen.”

”Ingen uppbackning”

Det som känns mer nedrigt är att NVR ställer krav på oss eftersöksjägare att vi gärna ska ha meriterade hundar, gå utbildningar med mera. När det kommer till att ta smällen för att något händer under eftersöket och att försäkringsbolaget sätter emot, ja då sitter vi trafikeftersöksjägare ensamma i båten.

Varför vill jag berätta om det här? Jo, det är ytterst konstigt, vi kliver upp nattetid, lämnar familjen när det är fredagsmiddag, hoppar över Kalle på julafton, avbryter den där ”kvällen med kompisarna man inte sett på två år” etc för att ta ansvar för att minska djurs lidande när olyckan varit framme. För detta får vi en symbolisk summa. Det sägs att vi är försäkrade men när det kommer till kritan så är det inte så. Vi har heller ingen uppbackning ekonomiskt från den organisation vi tillhör, när olyckan är framme.

Agria kovänder och betalar Johans veterinärräkning – ”tack, Jaktjournalen”