Annons
Debatt: ”Det aviserade blyhagelförbudet andas ekofascism och billig populism”
"Sedan när är aktivism och tjänstemannaaktivism liktydigt med att följa god demokratisk sed? "Det skriver Dennis Andersson i den här debattartikeln - med anledning av EU:s nya blyhagelförbud som införs den 16 februari.
Vi har i Jaktjournalen kunnat läsa ett debattinlägg från bland annat Torsten Mörner om hur vi bland annat behöver lägga våra resurser på ”att få till stånd en anständig rovdjurspolitik” och ”bra förhållanden för våra eftersöksjägare” snarare än att ta en fajt mot Bryssels drakoniska blyhagelförbud.
Undertecknad vill på inget vis ringakta vikten av de frågor som Mörner lyfter fram, dessa är likaledes av vital betydelse för svensk jakt och viltvård – men vi kan för den skull inte lägga blyfrågan åt sidan. Varför då enär stålhagel enligt Mörner fungerar bra?
Dilemmat är flerfaldigt och handlar inte bara om att till exempel undertecknads gamla torparbössa i praktiken blir värdelös, när jag jagar sjöfågel så använder jag i enlighet med gällande svensk lag en Beretta halvautomat som klarar stålhagel.
Kruxet är att Bryssels aviserade blyförbud tillkommit på ett ur demokratiskt hänseende ytterst tveksamt sätt – det var enligt den tjeckiske Europaparlamentarikern Tomas Zdechovsky den internationella miljöorganisationen Birdlife International som spökskrev sagda direktiv och något som ECHA och EU-kommissionen sedan svalde med hull och hår. Sedan när är aktivism och tjänstemannaaktivism liktydigt med att följa god demokratisk sed?
Blyhagelförbudet handlar således om så mycket mer än bara vad hagel skall bestå av för material – frågan handlar om demokratiska principer och om rättsstatens tillämpning.
Annons
Omvänd bevisbörda
Ser vi till hur blyhagelförbudet skall tillämpas i praktiken åsidosätts nämligen den så kallade oskuldspresumtionen vilket i praktiken innebär omvänd bevisbörda. Med vilket lagrum skall en konstapel inspektera en jägares fickor på den senares egen mark?
Är det rimligt att någon inte skall kunna kliva över en bäck med en blypatron i fickan på den egna marken utan att göra sig skyldig till miljöbrott? Att acceptera att rättsstaten urholkas under förment miljöhänsyn är allt annat än anständigt. För vad det aviserade blyhagelförbudet egentligen handlar om har inte med miljöhänsyn att göra utan handlar i grund och botten om att motverka jakt så långt det bara går.
Det aviserade blyhagelförbudet andas kort och gott ekofascism och billig populism.
Betänk vidare att bly i vanlig skogsterräng bildar blyoxid och inte lakar ut och det finns redan sedan många år nationell lagstiftning på plats vad beträffar jakt i våtmark. Med detta direktiv så omvandlas dock en mark med en temporär vattenpöl på helt plötsligt till våtmark. Är det rimligt?
”Aktivism och propaganda”
Denna drakoniska tillämpning indikerar tveklöst att blyhagelförbudet egentligen handlar om någonting annat, något vi ingalunda skall stryka medhårs. Vad jägarkåren måste vara införstådd med är att så länge vi faller till föga för aktivism och propaganda så kommer vi hela tiden att vara på den reagerande snarare än den agerande sidan.
Vidare kan man konkludera att våra röster tydligen ansågs av stor vikt för borgerligheten i valrörelsen, men nu verkar det plötsligt vara annat ljud i skällan?
I en intervju i DN 17/12 med rubriken “Vi måste lära av tidigare misstag” fällde miljöminister Romina Pourmukhtari (L) följande anmärkningsvärda kommentar:
“-Vad mer kan man nämna? Ja det kommer att komma ett förbud mot blykulor för hagelgevär, och det är något som är väldigt skadligt när det kommer ut i naturen. Fast det är väldigt nischat, så skit i det.”
Annons
”…nästa valrörelse”
Detta uttalande säger flera saker. Dels att Pourmukhtari på inget sätt har den personliga mognaden för att vara statsråd men också att dagens så kallad “liberalism” är själva antitesen till vad den säger sig stå för på ett ideologiskt plan.
Vidare visar sagda uttalande på att 600.000 väljares röster sågs som viktiga inför valet men att när detta nu vunnits att man sonika kan “skita i” dessa röster – det vill säga ett kardinalexempel på hur man effektivt raserar sin politiska kredibilitet. Klart är att åtminstone undertecknad är på det fulla med vilket partis valsedlar man kan göra detsamma med i nästa valrörelse.
