Debatt: Destruktiv politisering av klövviltförvaltningen | Jaktjournalen
Just nu:
Annons
3 veckor sedan fällavgifter
Gert Ragnarsson ogillar Naturvårdsverkets förslag om nyordning för fällavgifterna. Foto: Gettyimages och privat, montage
Debatt: Destruktiv politisering av klövviltförvaltningen
Gert Ragnarsson kritisk mot förslag om fällavgifter

"Sluta trixa för att hålla en förlegad avgiftsform vid liv. Central förvaltningen av klövvilt, i de fall och i den mån det behövs, är ett samhällsintresse och bör därför bekostas med skattemedel."
Det skriver Gert Ragnarsson om Naturvårdsverkets förslag, att fallavgifterna ska ersättas med områdesavgifter.

Naturvårdsverkets aktuella rapport till regeringen med förslag på ny modell för finansieringen av klövviltförvaltningen (Finansiering av förvaltningen av klövvilt, 2020-10-19) har mött förvånansvärt lite kritik. Mikael Hultnäs, Jägarnas Riksförbund, har skrivit en kritisk artikel men i regel så har huvuddragen i förslaget presenterats utan närmare kommentarer.

Det finns all anledning för såväl markägare (fastighetsägare) och jägare att studera den 129 sidor digra rapporten i detalj! Det framgår då med stor tydlighet att Naturvårdsverkets förslag inte bara medför utan också syftar till större politisk styrning, ökade kostnader för jägarkollektivet, ytterligare urholkad äganderätt och ännu sämre möjligheter/incitament för markägare och jägare att i samförstånd anpassa jakten till lokala förutsättningar.

Finansiering

Dagens finansiering av Länsstyrelsernas ”förvaltning” bygger som bekant på fällavgifter (älg) och registreringsavgifter. Ju färre älgar på jaktmarken desto större blir fällavgiften eftersom systemet ska vara självfinansierat. Naturvårdsverket (NV) konstaterar helt frankt följande; ”att fortlöpande höja (fäll)avgifterna är inte praktiskt möjligt då det finns en övre gräns som jägarna kan acceptera”.

Den naturliga slutsatsen borde vara att den administrativa förvaltningen måste effektiviseras och förenklas för att få ner kostnaderna om avgiftssystemet ska leva vidare. NV föreslår i stället att kostnaderna ska flyttas från jägarna och läggas på fastighetsägarna och baseras företrädesvis på areal eller alternativt på de avskjutningsmål som ytterst Länsstyrelserna bestämmer.

Enligt NVs enkäter till utvalda länsstyrelser så behöver avgifterna höjas med (minst) 40 %. Med det nya finansieringsförslaget blir avgifterna osynliga för gemene man (jägarkåren) då de omvandlas till ett slags ”fastighetsskatt” som i första ledet drabbar en mindre och politiskt röstsvagare grupp. Slutresultatet blir dock att det blir dyrare för alla och länsstyrelsernas får svagare incitament att minska de administrativa kostnaderna. De ökade kostnaderna kommer fastighetsägarna naturligtvis lägga ut på jaktarrenden och jaktavgifter.

Älg- och kronhjortskötselområdenas storlek

NV har kontinuerligt arbetat för allt större förvaltningsområden. Som motiv har man angivit att det finns ett direkt och tydligt samband mellan antal områden och de administrativa kostnaderna (antal arbetsdagar), se diagrammet nedan. Det är ett direkt bedrägligt sätt att tolka data. Om man tar bort 2 (två!) punkter av 18, de två längst till höger i diagrammet, som ligger långt ifrån normalvärdena, så blir sambandet mycket svagt för att inte säga försumbart. 

För länsstyrelserna så har antal områden uppenbarligen mycket liten betydelse för de administrativa kostnaderna. Det är andra faktorer som är avgörande och det är anmärkningsvärt hur stora skillnaderna är.  Även inom ”normalgruppen” (30 – 130 områden) kräver en del län 3-4 ggr så stora resurser till förvaltningen än andra inom gruppen. Det visar att det finns en enorm effektiviseringspotential! Det är anmärkningsvärt att NV tycks bortse från detta faktum och i stället väljer att vilseleda.  Skillnaderna borde inte vara större än, låt säga, 10-20% som vid annat administrativt arbete.

 Att NV hanterar data på ett amatörmässigt sätt beror nog inte på att man inte kan bättre utan är snarare ett försök att backa upp egna önskemål.  Med färre, större, områden så upplevs det tydligen lättare för NV att styra utifrån övergripande centrala mål. I förslaget ligger därför också en modell för avgiftsberäkningar som gör det ekonomiskt fördelaktigt för fastighetsägare/jägare att slå samman mindre områden. För fastighetsägare och jägare blir det då svårare att anpassa jakten till lokala förhållanden.

Äganderätt och flerartsförvaltning

NV konstaterar i rapporten att deras förslag ”kan uppfattas innebära en något lägre grad av respekt för äganderätt och jakträtt”. Det är ett alldeles korrekt antagande eftersom förslaget syftar till att underlätta en framtida flerartsförvaltning d.v.s. en förvaltning med krav på skötselplaner även för dovhjort, rådjur och vildsvin.

Även det naturligtvis med ökade kostnader för fastighetsägare och jägare samtidigt som deras bestämmande- och nyttjanderätt begränsas. För att mildra den förväntade kritiken så föreslår NV att regeringen ska börja med de nya reglerna för älg för att succesivt gå vidare med övriga klövdjur när så ”bedöms nödvändigt”. Ett klassiskt grepp.

Demokrati

När det gäller en avgift som en myndighet får ta ut, är grundregeln att det är ersättning för en tjänst som en specifik medborgare tillgodogör sig. Avgiften ska då motsvara den kostnad som myndigheten har för att utföra tjänsten. Regeln är till för att myndigheter inte ska kunna subventionera annan verksamhet med avgiftspengar (en smygbeskattning). Det förslag som NV lagt fram innebär i princip en enhetlig debitering av fastighetsägarna, vilket får karaktären av en fastighetsskatt utan direkt koppling till den aktuella myndighetens kostnader.

Kostnaden finns där vare sig det fälls några djur eller inte. Den kan komma att utökas till att gälla ”förvaltning” av flertalet klövvilt, en utökad tjänst som fastighetsägarna varken efterfrågar eller anser sig ha någon nytta av. Flerartsförvaltning är något som, enligt NV, forskare och ”andra intressenter” efterfrågat, d.v.s. andra än de som ska betala ”avgifterna”.

Genom att ändå kalla det för en avgift och inte en skatt så undviker NV/Regeringen att ta upp frågan för ett parlamentariskt godkännande i riksdagen. NV föreslår dessutom att ”avgifterna” ska regleras i föreskrifter som meddelas av länsstyrelserna ”så att det inte finns ett beslut som kan överklagas” ( ! ).När blev det en myndighets uppdrag att lägga förslag som medvetet kringgår viktiga demokratiska principer?

Samverkan på lokal nivå

Förvaltning av dovhjort, rådjur och vildsvin sker via allmän jakt d.v.s. på frivillig basis och genom samverkan mellan fastighetsägare och jakträttshavare. Enligt NVs uppfattning så medför detta ”att viltstammen kan behöva anpassas till en lägre, eller högre nivå än vad exempelvis fastighetsägaren eller jakträttsinnehavaren själv önskar i det enskilda fallet”. Därför ser NV ett ökat behov av att förvalta flera klövviltsarter ”gemensamt”, d.v.s. utifrån politiska mål.

Med undantag för NV (och vissa politiska grupperingar) så tror jag att en överväldigande majoritet, med någon inblick i jakt och viltförvaltning, anser att klövviltet förvaltas bäst i nära samarbete mellan fastighetsägare och jägare. Det ger bästa förutsättningarna att anpassa jakten efter lokala förhållanden, snabba förändringar i jaktområdet och dess omgivningar (bränder, stora hyggen, extrema väderförhållanden etc.) samt till effekten av frivilliga viltvårdsinsatser.

Finns det en bättre lösning?

Ja, absolut. Sluta trixa för att hålla en förlegad avgiftsform vid liv. Central förvaltningen av klövvilt, i de fall och i den mån det behövs, är ett samhällsintresse och bör därför bekostas med skattemedel. NV är värd mycket kritik i övrigt men skulle troligen välkomna en sådan lösning.

Gert Ragnarsson
Bålsta

Var med i debatten!

Gör din röst hörd och nå Jaktjournalens 100.000 läsare. Skicka din insändare till redaktionen@jaktjournalen.se

FLER ARTIKLAR PÅ SAMMA ÄMNE

    SENASTE NYTT

      VAPENTEST

        RECEPT

          FLER NYHETER

            Få koll på alla nyheter – aktivera notiser i din webbläsare
            Jag vill testa!