Jaktnyheter

Även begränsad jakt stoppar vildsvinens härjningar

Det räcker med begränsad jakt för att stoppa vildsvinens härjningar på åkrarna, enligt en studie som gjorts av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Foto: Anders Ljung

Forskningsresultat från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, visar att LRF-kampanjen att skjuta bort nästan hela vildsvinsstammen är överdriven. Den som vill stoppa skadorna i växande grödor behöver inte ta till drastiska metoder, som att skjuta bort så många suggor som möjligt.

– Det här är ett viktigt resultat för förvaltningen av vildsvin. Om man vill halvera skadorna för jordbruket behöver man inte halvera vildsvinsstammen. Det kan räcka med att komma under gränsen för när de börjar överutnyttja åkrarna.

Det säger Evelina Augustsson, doktorand på SLU Grimsö forskningsstation, i ett pressmeddelande.

99 vildsvin fick GPS-halsband

Det handlar om en studie som gjorts med 99 vildsvin, som fångats i Mellan- och Sydsverige och försetts med GPS-halsband.

Data från vildsvinens rörelser på många platser under lång tid har matchats med avskjutningsstatistik för att få en uppfattning av hur olika tätheter av vildsvin finns i närheten av jordbruksmarker.

Lägre täthet ger färre åkerbesök

– Det intressantaste resultatet är att vildsvinen överutnyttjar åkermarken över en viss täthet, alltså att de vistas mer på åkrarna i förhållande till andra habitat i landskapet än förväntat. Vid låga tätheter är den tvärtom underanvänd, sammanfattar Evelina Augustsson.

”På åkrarna finns visserligen lättillgänglig och näringsrik föda för vildsvinen. Men för vildsvinen är det också viktigt att äta i en säker miljö. Den största faran är jägare och på öppen jordbruksmark ökar risken att bli skjuten. Vid högre tätheter i vildsvinsgrupperna kan det därför vara konkurrensen om skydd som gör att fler vildsvin måste söka sig till åkrarna”, är slutsatserna i SLU-studien.

Var gränsen går varierar lokalt

Det leder i sin tur till slutsatsen att den som vill halvera skadorna på åkrarna inte behöver försöka halvera vildsvinsstammen i området. Det räcker att decimera vildsvinsgrupperna så mycket att de slutar överutnyttja åkrarna.

Var gränsen för överutnyttjande går beror i sin tur på vildsvinens beteende och landskapets utseende. De faktorerna varierar.

Det behövs alltså en lokalt anpassad vildsvinsförvaltning för att tackla problem för bönder och andra som har vildsvinsbesök.

Begränsas av kultingarnas räckvidd

I övrigt visar GPS-vildsvinen bland annat att hanarna har större hemområden än honorna.

”En trolig förklaring är att hanarna rör sig inom ett större område för att kunna träffa på honor från flera grupper. Galtarna lever för sig själva och suggorna med kultingar rör sig tillsammans. Suggorna begränsas också av att kultingarna inte orka gå lika långt”, konstaterar SLU.

Mer föda ger mindre områden

– Vi har också sett att ju högre tätheter desto mindre hemområden. Det avspeglar också att tätheten är högre i områden där det finns mer föda och där är det inte nödvändigt för vildsvinen att röra sig över lika stora områden, kommenterar Evelina Augustsson.

Det var i september förra året som bönderna i LRF sjösatte en kampanj med ett sjupunktsprogram för att få bort 90 procent av vildsvinen.

LRF vill ha skottpengar på suggor

I Västmanland och grannlänen ska det införas skottpengar på vildsvin. Pengarna kan hämtas från jaktkortspengarna som betalats in till Viltvårdsfonden. Beloppet för fällda suggor bör vara särskilt högt, tycker LRF.

Andra förslag i sjupunktsprogrammet är att tillåta stora fällor. LRF vill ändra jaktlagstiftningen och sätta ”samhällsintresse före nöjesjakt”. LRF vill även ha drönare för vildsvinsjakt och att förbudet mot utfodring av vildsvin ska göras tydligare.

Den vetenskapliga artikeln om GPS-vildsvinen med författare från SLU och SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, finns här:

https://link.springer.com/article/10.1007/s10344-024-01766-7