"}}

Linda Mattisson Olsson, ordförande för länsföreningen i Blekinge, förbundets näst minsta länsföreningen pekar på flera problem inom förbundet hon blivit varse sedan hon blev förtroendevald länsordförande 2018. På årsstämman 2019 petades ledamoten Rickard Axdorff och det var i denna veva polariseringen utkristalliserades.

Axdorff hade gått bakom ryggen på sin styrelse sades det. Samma länsföreningar som då petade Axdorff var i år skeptiska till Sténson.

– Förra årsstämman var lika kaotisk som den i år. Jag har alltid trott att demokrati handlar om att samtala och få möjlighet att debattera frågor, men detta är något annat. Det är noll kompromissvilja.

Hon har i ett långt och detaljerat inlägg på sin länsförenings hemsida tagit bladet från munnen och spaltar upp flera händelser som påverkat henne och som visar en förbundsstyrelse som inte vill lyssna, inte kan ta kritik och tystar ner de som tycker annorlunda.

– Man får inte röra upp nåt. De sa jag hade kampanjat bara för att jag skrivit en debattartikel. Jag blir ofta kallad för bråkstake.

Brist på kommunikation

Strategidokumentet ”Jakten på framtiden” som klubbades på årsstämman 2018 är också något som skapat splittring. Enligt Linda Mattisson Olsson hamnade slutversionen långt från den framtidsvision som diskuterades på konferenser.

– Mycket föll bort. Vi länsföreningen skulle vara med och jobba fram strategierna men det blev något annat. Jag trodde att en målsättning var att kommunikationen inom förbundet skulle bli bättre men det kom att handla om medlemstillväxt i stället.

Linda Mattisson Olsson dröjer sig kvar vid begreppet kommunikation, som hon menar är något bärande i en organisation.

– Kommunikation är bra men det kräver två parter. Det jag upplever hela tiden i förbundet handlar i stället om information, envägskommunikation.

Två grupperingar

Linda Mattisson Olsson fortsätter och beskriver hur man kan se på förbundets förtroendevalda som två grupperingar. Dels finns det de som vill ge länsföreningarna mer inflytande, göra länsföreningarna mer delaktiga i beslut samt visa dem större hänsyn. Till denna gruppering tillhör hon själv.

Den andra grupperingen hon ser är mer konservativ och menar att förbundet ska organiseras så som det ser ut idag, med en förbundsstyrelse som högsta beslutande organ.

– Jägareförbundet driver ofta frågor med hänvisning till medlemstalet och hur starkt förbundet är med sina många medlemmar. Vi i Blekinge är bara 2.500 stycken, men vi tycker inte alltid som styrelsen och vi måste fundera på att våra medlemmar används som tyngd, trots att våra åsikter inte kommer fram.

Bryta sig loss

Vad är vägen framåt då? I sin skrivelse avslutar Linda Mattisson Olsson med att bjuda in länets medlemmar till en frågestund. Därefter ska det hållas en kretskonferens för att gemensamt staka ut en riktning för länsföreningen.

– Som jag ser det finns det tre alternativ. Vi kan fortsätta som det är nu. Vi kan fortsätta men börja ställa villkor och vi kan avslutningsvis välja att inte fortsätta alls.

– Du som medlem i Svenska Jägareförbundet tillhör en länsförening. Både den och kretsar är egna juridiska personer. Jag menar att det går att bryta sig loss men det kommer vara mycket arbete. Det som har pågått i ledningen är inget annat än pennalism. Standardförfarandet i förbundet har varit att sopa kritik och oliktänkande under mattan. Det är vi i Blekinge trötta på. Jag hade fullt stöd av min styrelse i lägga ut texten på hemsidan. Jag har lagt mycket energi på konflikter i förbundet och den skulle jag hellre vilja lägga på medlemmarna i länet.

– Ja absolut. Jag har fått många mejl, flera av dem långa och med liknande exempel. De bekräftar min bild vilket på sätt och vis är ledsamt.

– Nä, ingen alls. De är lika tysta nu som tidigare. Man vill väl tiga ihjäl den här konflikten, säger Linda Mattisson Olsson avslutningsvis.