Jaktjournalen finns ju som bekant inte bara som en papperstidning. Vi har också en hemsida och profiler på de sociala medieplattformarna Facebook och Instagram. För en tid sedan uppmärksammades redaktionen på en märklig skogsfågel som några grabbar fällt i Norrbotten. Intresset bland våra läsare var också stort och många gissade hej vilt i kommentarsfälten på sociala medier. För att nå ut till fler med nyheten valde vi att sponsra inlägget med blygsamma hundralappen. Men då sa Facebook ifrån. Bilden på en död skogsfågel var tydligen för magstark. För att nyheten skulle ta sig igenom marknadsföringskraven skulle den inte vara kränkande, våldsam eller sensationslysten. För mig var den ingetdera, bara en bild på en död fågel som tydligt visade hur den såg ut så folk kunde klura på arttillhörighet. Det intressanta och dessutom provocerande i denna kråksång var att jag ville marknadsföra inlägget för Jaktjournalens följare, alltså jägare. Som om dessa skulle bli beklämda över bildens innehåll. Skärpning! Facebook styr allt mer mediernas möjlighet till bevakning och sakta men säkert lägger de en blöt filt över det fria ordet. Det är en skrämmande utveckling, även om man skulle kunna rycka på axlarna över just detta exempel.