"}}

I december 2018 hängdes inga älgar in i slakteriet hos Ulrik Jörback och hans kamrater i Heden-Germundebyns jaktlag. Markerna som förr hade gott om älg gapade tomma så när som på några kronhjortar och en ensam älgko. Nu har tre år passerat och situationen har inte förbättras.

– Sedan du var här och dokumenterade jakten har det bara blivit sämre. Själv har jag lackat ur rejält vad det gäller älgförvaltningen. Jag har lämnat min plats i styrelsen i älgskötselområdet och vi har tagit beslut att gå ur hela älgskötselområdet och bilda ett licensområde istället, säger Ulrik Jörback som är jaktledare i laget.

Detta är stort steg och inget man gör bara för att man är sur. Länsstyrelsen i länet uppmanar alla älgjaktslag att ingå i ett älgskötselområde eftersom det enligt myndigheten ger jägarna mer möjligheter att påverka sin jakt.

Efter tio år i styrelsen i det lokala skötselområdet är dock måttet rågat för Ulrik. Han menar att det inte finns någon kompromissvilja kvar.

– Jag orkar inte längre. Det tar för mycket energi. Älgjakt ska vara kul men nu är det bara irritation. De lyssnar inte på oss i förvaltningsgruppen. När vi inventerar och kommer fram till att det inte finns så mycket älg på markerna anses inte inventeringen tillförlitlig. Nä, då får det vara bra.

Skogsstyrelsens bild styr

Det finns inga siffror tillgängliga hos Länsstyrelsen på hur arealfördelningen mellan älgskötselområden och licensområden utvecklats och eventuellt förändrats de senare åren, men flera jägare Jaktjournalen har pratat med från olika håll i länet vittnar om brist på älg, reviderade skötselplaner och krav från förvaltningsgrupper om minskade vinterstammar. Den procentuella fördelningen i länet mellan ÄSO och licensområde är just nu 85/15.

Regina Gentsch, vilthandläggare i Västra Götalands län känner delvis igen tongångarna.

– Jag har hört diskussioner bland jägare om att avregistrera sina marker och gå från älgskötselområde till licensområden men det är ingen generell inställning i länet. Vi på länsstyrelsen vill också försöka påverka älgjägarna att inte gå den vägen eftersom vi menar att skötselområden är en bättre förvaltningsmodell där parterna i skötselområdet kan påverka mer och ha större frihet.

Jägares vittnesmål om älgtomma marker är också något som enligt Regina Gentsch kan stämma på en del håll i länet.

– Stammen har varit vikande under flera år och det har varit en medveten sänkning. Detta på grund av den skadebild expertmyndigheten Skogsstyrelsen presenterat för oss, säger vilthandläggaren.

Inga av markägarna vill ha färre älgar

Ulrik Jörback håller med Regina Gentsch om en vikande älgstam, men menar att Skogsstyrelsens älgbetesinventering saknar verklighetsförankring.

– Det moderna skogsbruket har själv satt sig i den här problematiken. Det är extremt välskött och redan i ett tidigt stadium står fina rader med färdigröjd ungskog. En enda ko med kalv kan gå hårt åt ett tallbestånd på vintern. Men vad ska vi göra? Skjuta bort varenda älg? Så länge det finns älg finns det alltid någon markägare som blir drabbad. Dessutom undrar jag varför inte det var så stora protester under 1980-talets älgexplosion. De skogarna älgarna åt upp då är i dag fina gallringsskogar.

I Heden-Germundebyns jaktlag består den jaktbara arealen endast av bondskog. Ingen i jaktlaget ser älgarna som ett problem för skogen, snarare tvärtom.

– Markägarna i laget vill ha en jaktbar stam. Att de äter några tallplantor är det värt. Från och med nu väljer vi att jaga älg som vi gjorde förr, innan den nya älgförvaltningsplanen sjösattes, säger Ulrik Jörback.