Replik: Låt fakta styra blydebatten

Debattartikeln ”Förbjud blyammununition nu” av jägmästarstudenten Carl Vigren vid SLU visar att fakta i sakfrågorna även i det här fallet är en uppenbar bristvara, skriver Christer Holmgren, konsult i jakt- och vapenfrågor

3-D datortomografibild av vildsvin skjutet med 9,1 grams Nosler Partition kula i ett vapen med kaliber 6,5-284 Norma. Djurets levandevikt 45,5 kg, skjutavstånd 75 meter och en beräknad anslagshastighet på ≈ 840 m/s. Klustret av blypartiklar i muskulaturen på utgångssidan vid höger bogblad har en diameter på knappt 60 millimeter. De partiklar som syns i en båge vid 7:e revbenet ligger mot mellangärdet i en stor blodlever. Notera att antalet splitter på ingångssidan är färre och mindre än på utgångssidan. Smärre splitter finns också spridda i mjukvävnad och blod i delar av bröstkorgen. Den axiella utbredningen av splitter i brösthålan från 3:e till 7:e revbenet är ≈160 millimeter. Inget splitter har kunnat tränga igenom mellangärdet eller penetrerat fast muskulatur radiellt runt sårkanalen.

Att slaktrester från vilt kan innehålla rester av metalliskt bly är odiskutabelt. Men att okritiskt hävda att förhöjda blyvärden hos kungsörn enbart har sitt ursprung från blyammunition är ett vidlyftigt påstående. Om det inte kan styrkas genom en isotopkvots analys.

Sådana analyser har man utan större framgång försökt med när det gäller nordamerikanska kondorer. Den senaste i en norsk undersökning som omfattade ett betydande antal prover, över 275 stycken om jag inte minns fel, som sparats för forskningsändamål. Det var bara i ett par enstaka fall som blyförekomst i stora rovfåglar kunde antas komma från blyammunition.

Skulle det nu mot förmodan, på ett välgrundat sätt, kunna visas att just blyammunition är orsak till kungsörnars problem så är det, i jämförelse med de tekniska konsekvenserna av ett förbud mot blyammunition, i praktiken en mycket enkel sak att exkludera problemet. Man låter helt enkelt bli att skära ut mellangärdet på fällda djur och låter hjärtslaget följa med till slakteriet där det kan tas om hand på sådant sätt att det inte blir åtkomligt för några rovfåglar.

Något som också generellt skulle förbättra slakthygienen om djuren passas i skogen.

Den mest grundläggande insikten hos engagerade skribenter och många” forskare” borde ur trovärdighetssynpunkt vara att förstå skillnaden i hälsorisker mellan metalliskt bly i fast form och vattenlösliga blyföreningar. Det vill säga olika typer av blyoxider från metalliskt bly. Kan eller vill man inte, ta reda på sakförhållandet i detta avseende är det hög tid att läsa på i tillgängligt vetenskapligt material innan man överhuvudtaget yttrar sig i tal eller skrift.

Det är vanligt att negativa artiklar om blyammunition alltid startar med en lång och hemsk beskrivning av symptomen för blyförgiftning och alla dess negativa effekter på den mänskliga organismen.

Dock utan att förklara (eller själv förstå) skillnaden mellan metalliskt bly och vattenlösliga blyföreningar när det gäller exponering och hur det kan tas upp av kroppen. Något som medvetet eller omedvetet vilseleder läsaren i hans uppfattning i sakfrågan.

Det är ett obestridliga och välkänt faktum att metalliskt bly inte kan tas upp direkt av den mänskliga organismen via mag-tarmsystemet.

Skulle man av misstag få i sig metalliska blyfragment påverkas de självklart av magsyran och en liten del av det metalliska blyet omvandlas till blyklorid som är en vattenlöslig blyförening, det vill säga biotillgängligt bly. Notera att lösligheten i vatten varierar med typ av blyoxid.

Genom en ”in-vitro” studie, alltså en simulering av vad som händer i den sura miljön i magsäcken och i det basiska tarmsystemet har det kunnat konstateras att mellan 0,5 till 1 procent (beroende på partikelstorlek i provet) av det metalliska blyet omvandlas till en vattenlöslig form av bly. Av den mängden är det enligt olika försök med blyaccetat (som är mycket lättlösligt i vatten) cirka 10-15 procent som är upptagbart hos vuxna människor. Resten försvinner ur kroppen huvudsakligen via urinen på cirka 30 dagar.

För att få ett perspektiv på möjliga hälsorisker när det gäller viltkött måste man först fundera över den faktiska risken att oavsiktligt få i sig metalliskt bly i sådan mängd att den del av det som omvandlas kemiskt kan påverka oss på ett mätbart sätt. Detta måste sedan ställas i relation till den dagliga exponering av direkt biotillgängliga bly som i varierande mängd ofrånkomligen finns i stort sett allt vi äter och dricker och den luft vi andas.

Större mängder blysplitter från en kula finns bara lokalt i direkt anslutning till sårkanalens periferi samt i viss mån i blodet som samlas i brösthålan. Alltså inom en diameter av 8-10 centimeter. Detta kan enkelt konstateras med datortomografi. Med normal skottrensning där man idag skär bort all blodsprängd vävnad runt en sårkanal är sannolikheten mycket liten att få i sig något metalliskt bly alls. Och definitivt inte från slaktdetaljer på djuret som inte påverkats av kulan.

Författarens beskrivning att bly kan hittas upp till 45 centimeter från ingångssidan har sannolikt sitt ursprung från felaktig tolkning av slarvigt arrangerade röntgenbilder på diagonalskott. Alternativt från en amerikansk studie där avlivade djur besköts i bröstkorgen och sedan passades innan röntgen. Att fragment som finns i blodet från brösthålan kan följa med bakåt och hamna i bäckenregionen behöver man inte vara raketforskare för att förstå.

Att små blysplitter vid passagen genom brösthålan på en kort sträcka (10-15 centimeter) skulle kunna vända nittio grader mot skjutriktningen och ha kraft att penetrera mellangärde, lever och tarmpaket och hamna i bäckenet, eller penetrera djupt in i opåverkad muskelvävnad är bara fantasier.

Vad kan då några enstaka milligram metalliskt bly som av misstag förtärts några enstaka gånger per år kunna ge för mätbar påverkan när det gäller blyexponering?

Vid förtäringstillfället ungefär samma mängd du får i dig av något eller ett par glas rödvin. Alternativt en halv till en liter kranvatten med det av EU fastställda gränsvärdet på 10 mikrogram per liter eller så röker du 10-15 cigaretter på en dag.

Även om man äter mycket viltkött är det bara en liten del av det som kommer från partier nära sårkanalen. Det är också få jägare som äter vilt varje dag och risken för exponeringen mot eventuellt metalliskt bly på årsbasis är mycket liten.

Huvuddelen av exponeringen mot bly kommer från vanliga födoämnen där spannmål, potatis och grönsaker tillsammans med dricksvatten är de definitivt största blykällorna. Detta finns mycket väldokumenterat för den som orkar läsa befintliga och ständigt pågående undersökningar.

Barn tar upp betydligt mer bly än vuxna och är dessutom i späd ålder mycket känsligare för blyexponering. Ändå är det få som blinkar när ett spädbarn matas med en till en och en halv liter spannmålsbaserad välling gjord på kranvatten. Även om blyhalten i vattnet ligger på EU norm så får ett spädbarn i sig mellan 2 och 3 mikrogram upptagbart bly per kilo kroppsvikt.

Den nuvarande rekommendationen för vuxna är 0,5 till1,2 mikrogram per kilo kroppsvikt.

Är det inte snart dags att sluta sila mygg och svälja kameler i debatten om blyammunitionens vara eller inte vara?

Den mest närliggande och tillgängliga informationen om bly och blyexponering finns att läsa i EFSA Journal 2010 (EUROPEAN FOOD SAFETY AGENCY)

Christer Holmgren

0 kommentarer

AKTUELLT

Vinn älgjakt i Ströms Vattudal

Drömmer du om att få uppleva älgjakt när den är som bäst. Tveka då inte att anmäla dig till Jaktjournalens Vinnarjakt i Ströms Vattudal i slutet av september. Vi lottar ut fem platser till våra prenumeranter.

Unge till världskänt lejon dödad

Zimbabwe (JJ) En unge till den världskände lejonhannen Cecil har skjutits av en okänd troféjägare i Zimbabwe. Den sexårige hannen Xanda dödades den 7 juli och mötte därmed samma öde som sin far.

683 000 kronor för sälskador

Sotenäs (JJ) 20 fiskare i Västra Götaland får dela på 683 000 kronor från Länsstyrelsen för skador som sälar orsakat på både fiskeredskap och fångst under 2016.

Annonser