Torjörn Larsson är smålänning i grunden men bor i dag på en gård utanför Västerås, tillsammans med Jessica Polfjärd, moderaternas gruppledare i Riksdagen. Foto: Mikael Moilanen

Noll vargar, om nye jägarbasen får välja

Västerås (JJ) Noll eller 150 vargar? Svaret från Svenska Jägareförbundets nye ordförande, Torbjörn Larsson, kommer lika snabbt som oväntat: – Noll vargar, svarar han.

Torbjörn Larsson är angelägen att förklara det där med noll vargar. Men vi börjar i en annan ände. Han tar emot hemma på gården någon mil norr om Västerås, nye ordföranden i Svenska Jägareförbundet. – Fota inte där det är som stökigast, bestämmer Torbjörn Larsson och öppnar dörren till en stor ekonomibyggnad. Det råder kreativt kaos inne i fastigheten. Det är vuxenleksaker nästan för hela slanten; båtar, husbil, motorcykel, stor och jättekonstig aluminiumklädd husvagn/villavagn, modell alá Amerika, svartkrutskanon, lerduvekastare, mässlager, frontlastare, truck och så jaktgrejer förstås. Allting instuvat utan minsta tanke på att spara utrymme. Torbjörn Larsson är på det hela taget mycket nöjd med Svenska Jägareförbundets situation i dag. – Vi har en väldigt bra organisation, bra ekonomi och en medlemsskara som växer, säger han.

Mörka moln

Men visst finns det mörka moln på jägarhimlen. För det stora jägarförbundet handlar det om den utredning som pågår kring allmänna uppdraget, alltså att förbundet får drygt 50 miljoner kronor ur Viltvårdsfonden. Det är pengar som jägarna samlat in via det statliga jaktkortet och utgör ungefär en tredjedel av förbundets ekonomi. Men det är också pengar som exempelvis rovdjursvännerna gärna vill komma över. – Det gjordes en anonym anmälan till EU och nu har kommissionen ställt en fråga till den svenska regeringen. Frågan är om det är rätt att ge Jägareförbundet pengar eller om det måste till en upphandling, berättar Torbjörn Larsson. Han tycker att det är solklart: Pengarna är ett bidrag och inte betalning för några tjänster som måste upphandlas. – Det har vi kollat med en av världens främsta jurister på området. Och ändrar man på det här så slår man sönder den svenska modellen, att exempelvis studieförbunden ska kunna få pengar av staten, säger Torbjörn Larsson. Han menar också att jägarna kan uppdraget bäst av alla. Det finns ingen som kan ersätta. – Vi brukar säga att vi har koll på varenda kvadratmeter i det här landet. Varje satsad statlig krona ger sex kronor tillbaka i ideellt arbete, säger Torbjörn Larsson.

Vurmar för fågeljakt

Han går med bestämda steg före i den väldiga ekonomibyggnaden. Han vill visa gåsbulvanerna. Och en trappa upp på loftet står flera gömslen för fågeljakt. – En bra gås- eller duvjakt, det är inte mycket som slår det, säger Tobjörn Larsson. Kanadagåsen passar både som köttbit på tallriken eller rökt, tycker han. Vi tittar på en stor och fin husbil. – Det var en dröm jag hade för ett år sedan, att kunna åka iväg på jakt och fiske och bo i den. Men det var en dröm. Engagemanget i Jägareförbundet och allt arbete tar för mycket tid, säger Torbjörn Larsson. Det låter som ett ilandsproblem, säger jag. – Det är ett stort ilandsproblem. Den ska ut på Blocket, säger Torbjörn Larsson och skrattar. Han har inget rakt svar på vilken som är den största och viktigaste frågan för den svenska jägarkåren. – Vi är ett stort förbund spritt över hela landet. Det som är viktigast för medlemmarna är deras egen jakt på hemmaplan, och de förutsättningarna ser väldigt olika ut på olika platser i Sverige. Men det är viktigt att jägarkåren har inflytande och att jaktfrågorna inte avgörs av människor i Stockholm som ser naturen genom plastskärmar, säger Torbjörn Larsson.

Jägareförbundet drabbades av ett stort medlemsras för några år sedan. Från att ha varit 185 000 medlemmar 2011 ligger medlemssiffran kring 155 000 medlemmar sedan 2013. Torbjörn Larsson vill inte gå med på att rovdjursfrågan, framförallt vargfrågan, spelat någon avgörande betydelse för medlemsutvecklingen. – Tappet berodde på många olika saker. Vi gjorde om medlemskategorierna, så att alla medlemmar var tvungna att ha tidningen. Det var fel och det rättade vi till. Vi hade också stora grupper äldre medlemmar som helt enkelt slutade jaga. Nu växer medlemsskaran och vi är uppe i över 155 000 medlemmar, säger Torbjörn Larsson.

Varg i renskötselområdet

Sex jakthundar spanar intresserat mot verandan där vi gör intervjun. SJF-ordföranden har hundar för de flesta jakter och i vargfrågan vet han vad han tycker. Jaktjournalens utsände blir överraskad när Torbjörn Larsson blixtsnabbt svarar noll vargar när han får välja på noll eller 150, som är jägareförbundets målsättning. SJF-basen är ivrig och vill förklara. – Jag personligen vill inte ha någon varg på min mark. Det vill ingen jägare. Men 150 vargar, som Svenska Jägareförbundt säger, är en politisk konstruktion. Ingen lyssnar på den som säger noll. Eller vad tycker du att nollsägarna har uppnått? säger Torbjörn Larsson. Jägareförbundets vision är kontroversiell i organisationen, inte minst för medlemmarna i den norra halvan av Sverige där vargarna i praktiken skjuts så fort de börjar visa intresse av att bli bofasta. Jägareförbundet vill att vargreviren ska vara utspridda över hela landet, även i renskötselområdet. – Det är en rättvisefråga. Kan vi inte ha varg i norra Sverige måste vargstammen minskas i den södra halvan av landet. Vi kan inte ha vargar som bara belastar en liten del av Sverige, säger Torbjörn Larsson.

Mikael Moilanen mikael.moilanen@jaktjournalen.se 070 – 744 18 21