Visst finns det stora älgar i Småland!

Bevisligen kan älgar bli rejält stora i Småland och självklart också i övriga södra Sverige. Det handlar om att älgarna ska få uppnå tillräcklig ålder och att det ska finnas tillräckligt med foder. Anlagen finns! Den kände konstnären Harald Wiberg tecknade och målade älgtjurar med utvuxna kroppar och rejäla horn från sin hembygd i Småland.

Främsta anledning till att vi inte får se så många fullvuxna älgar och tjurar med rejält ut­växta horn är låg ålder och jägarnas bristande förvaltning av älgstammen. Dock ska vi också påtala riks­dagens bristande ansvar. Vi har aldrig haft en lagstiftning som gett oss rejäl möjlighet att verkligen genomföra bra älgförvaltning.

Skillnader Älgar i norra Sverige verkar bli något tyngre och får generellt också större hornuppsättningar. Men skill­naden mot södra Sverige och i norr är inte så stor som man vill tro. Även i Småland har det skjutits tjurar med slaktvikter kring 300 kg – efter brunst. Lägg till 30–40 kg för vikten före brunst för att jämföra med en älgtjur skjuten i september i norr. En ko på 300 kg i slaktvikt fäll­des i Rostorp intill Vimmerby på 70-talet. Det har fällts ett antal tju­­rar på 280–300 kg efter brunst i Små­land under 1970-talet och 80-talet. Smålandsrekord Älgtjuren med störst guldtrofé fäll­des 1974 och mättes till 327,4 poäng. Älgen fälldes i Nybro kommun av Olof Eriksson, Orrefors. – Jag var 27 år 1974 och erbjöd mig att ta ett pass som det var långt att gå till. Jag bytte med en äldre jaktkamrat som hade svårt att gå längre sträckor. Och där kom stor­tjuren som ingen tidigare hade sett. Olof har skjutit dryga 40-talet älgar och bland annat en fin udda 14-taggare. Han berättar att på den 1 990 ha stora jaktmarken, som Orrefors jaktklubb arrenderade av Sveaskog, sköt man som mest under ett år 28 älgar, det vill säga 14 älgar per 1 000 ha. Guldtjur nr 2! Den näst största tjuren, med 311,8 poäng, sköts 1980 i Frösvi, Blackstad socken i Västerviks kommun. Skytt var Stig Svensson, Frösvi. Sonen Björn Svensson, då 30 år och nybliven jaktledare, berättar att man i samma drev sköt nio olika älgar. Dagen efter sköt man två till och sedan var tilldelningen slut på de 1 370 ha som man jagade på. Björn Svensson noterar att inte långt bort, bara på andra sidan sjön, bodde konstnären Harald Wiberg. Björn konstaterar att Harald både hade varit och jagat på markerna vid byn och hittat motiv för sitt konstnärskap. – Tyvärr hade vi ingen strategi för hur vi skulle förvalta älgstammen när vi började minska antalet älgar, konstaterar Björn. Det blev bara småtjurar kvar. Fjärde största Den fjärde största tjuren i Småland, 305,8 poäng, fälldes 1984 i Mossåkra, Rumskulla socken i Vimmer­by kommun. Skytt var den då unge Anders Johansson som numera bor i Trondheim och är professor vid en tandläkarhögskola. Svågern Krister Torenfelt berättar att några år senare hittades fällhornen efter ytterligare en 20- taggare på samma område och de hornen var lika stora. Fin 16-taggare Älgtjurar med 10–16 taggar fälls då och då i Småland. Och det är sällan utvuxna äldre tjurar. I huvud­sak är de mellan 3 och 5 år gamla. Ett exempel är den vackra 16-taggare som fälldes i oktober 2007 i Is­hult i Oskarshamns kommun. Skytt var Ulf Karlsson och tjuren fälldes på Sveaskogs mark kallad Juxtorp. – Vi bedrev pürschjakt och tjuren kom där jag satt, berättar Ulf som är inköpare på Sveaskog och deltar i personaljakten på Juxtorp som omfattar 800 ha. Rekord i Alvesta Fjolårets älgavskjutning i Alvesta jaktvårdskrets visar också att en bra balans i älgstammen snabbt ger resultat. Sedan 1993 har man registrerat alla troféer som fälls inom kretsens 90 000 hektar. 2008 slog man nytt rekord, 27 älgtjurar fälldes, från åtta till tolv taggar, vilket är tio fler än tidigare rekord. Man sparar konsekvent tju­rar från noll till sex taggar. Anlagen finns Slutsatsen är enkel, om älgtjurarna tillåts bli äldre blir det fler tjurar med stora horn. Anlagen finns be­visligen. I dag har älgar i södra Sverige för låg medelålder och inte minst gäller detta tjurarna. En viss foderbrist har också på­verkat. Under 1980- och 90-talet var både älg- och rådjursstammarna stora. Nu har både antalet älgar och rådjur minskat rejält jämfört med toppåren och vi kan se att vikterna på älgkalvar och fjolingar har ökat något. Det är dock långt kvar till de slaktvikter som vi hade på 70- och 80-talet. Men i vissa områden börjar man nu åter fälla kalvar med slaktvikter runt 80 kg. Rådjuren har minskat och man bedömer att det är mindre konkurrens om fodret. För jägarna gäller det att höja åldern på älgarna om vi ska få en pro­duktiv stam med vackra utvuxna älgar. Det beror på oss själva vilket resultat vi får. Text och foto: Olle Granath