"}}

Det var i lördags som Daniel Johansson satt på pass i ett torn beläget i ena änden av en myr där det förhållandevis ofta siktas stora skoveltjurar.

En vecka innan hade han skjutit en ståtlig 16-taggare, så hoppet om att stöta på ännu en stor skoveltjur var inte så stort.

”En mäktig upplevelse”

Men Daniel gjorde ändå ett försök att få en tjur att komma, på lock.

– Jag satt väl och lockade i en och en halv timme innan jag hörde ljudet av en tjur som gick emot träd på andra sidan myren. Jag lät med kniven i tornet, så att den skulle tro att det var en annan revirtjur i närheten. Till slut vågade den sig ut på myren. Den kom sakta, tillsammans med en ko, berättar Daniel.

– Jag såg att det var en skoveloxe på uppskattningsvis femton till tjugo pinnar, men exakt hur många taggar det rörde sig om kunde jag inte avgöra på så långt avstånd. Det var en riktigt mäktig upplevelse. På cirka hundra meter dundrade jag ner den. Det var först när jag kom fram till den som jag såg att det var en 18-taggare, fortsätter han.

Första 18-taggaren

Den stora tjuren hade en slaktvikt på 238 kilo, 48 kilo mindre än 16-taggaren han fällt bara några dagar tidigare. Oxen var den första 18-taggare som någonsin fallit för Daniel Johanssons gevär, under de närmare 15 år han jagat.

– Fram till i lördags var 16-taggaren jag sköt den största jag fällt. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle få en till chans att ens se en sådan tjur. Men jag har haft flyt i år. Med den första satt jag på en kraftledning, medan hundföraren gick ner till E10. Där blev det upptag och sedan var det tyst i cirka tjugo minuter, berättar Daniel.

– Sedan började det braka och låta. Tjuren kom rakt mot mig. Det gick så fort att jag inte hann se hur många taggar det var. Den stannade vid första skottet. Efter att jag skjutit två skott till gick den tillbaka in i skogen. Sedan stannade den och började vingla och då förstod jag att det var slut, fortsätter han.

”Behöver inte svälta”

Daniel Johanssons jaktlag tillhör den större sorten. Så köttet från de två stora älgtjurarna ska delas på 26 jägare. Hornen från de två giganterna behöver Daniel dock inte dela med sig av. De ska han hänga på väggen därhemma.

– Jaktlaget har fällt tre jättetjurar i år. En jaktkamrat sköt en tretton- eller fjortontaggare i lördags med drygt 260 kilo i slaktvikt. Så man behöver inte svälta ihjäl under vintern, skrattar Daniel.

– Hornen har jag lämnat till en jag känner som ska göra i ordning dem. Så att man får se på dem ibland. De är ett minne för livet och jag tycker man ska ta tillvara allt man skjuter på rätt sätt, fortsätter han lite allvarligare.

Jakten är hans liv

Medan jägarna i södra Sverige oroar sig för älgstammens kvalitet, är stora skoveltjurar inte helt ovanliga i skogarna runt Överkalix.

– Vi har en bra medelålder på tjurarna här i Överkalix. Mellan tre och sju år. Så man behöver inte vara rädd för att skjuta större djur, förklarar Daniel.

Älgkött är dock inte det enda han fyller frysen med. Daniel Johansson jagar året runt. Så flitigt att hans grannar i Ytterlinningen titulerar honom ”Trapper”.

”Ett minne för livet”

– Jag lever för jakten. Så fort jag inte jobbar jagar jag. Jag håller på mycket med fällor och vakjakt också. Ja, alla sorters jakt. Jag är en riktig skogsmulle som älskar att vara i skogen. Där mår jag bäst. Jag har bott ett tag i Piteå och Luleå, men jag flyttade tillbaka hit. Jag skulle inte klara att leva utan att få vistas i naturen, säger han.

– När man lyckas fälla två så här stora tjurar på så kort tid som bara några dagar tror man inte riktigt att det är sant. Jag har sett stora skoveltjurar förut, fast då har man inte fått skjuta. Men varje gång man ser en så stor oxe komma är ju ett minne för livet. Det är något jag verkligen önskar att alla fick vara med om någon gång, avslutar Daniel Johansson.