"}}

Christer Kalén jobbade 17 år på Skogsstyrelsen och är specialist på älg och älgbetesskador. Sedan 14 dagar tillbaka jobbar han dock på Naturvårdsverket, där han är knuten till en studie av hur klimatförändringarna drabbar bland annat älg.
Han konstaterar att älgstammen minskat mycket på vissa håll i landet.

– I Gävleborg ser vi en kraftig minskning och det beror nog på att länet fått fler rovdjur samtidigt som avskjutningen i älgjakten bibehållits, säger Christer Kalén.

Men han ser också att skogsindustrin och markägarsidan lyckats i sina ambitioner att minska älgstammen.

Effektiv beskrivning

– Skogsstyrelsen och skogsbruket har effektivt beskrivit stora betesskador och velat se en minskad älgstam. Det är en del av förklaringen. Det är klart att det gör ont för lokala jägare när älgstammen minskar, men vi vet att det finns två motstående intressen, jägare – och markägare som är bekymrade över betesskador, säger Christer Kalén.

Han pekar på att älgstammen i Värmland, som har höga koncentrationer av varg, har ökat.

– I Värmland drog man ned avskjutning rejält under ett antal år. Man sa att älgarna måste räcka till både varg och människa. Men det är klart att avskjutningen också minskat eftersom många jägare är rädda för att deras hundar ska bli tagna av varg, säger Christer Kalén.

Jägarna höll igen

Gunnar Glöersen, jaktvårdskonsulent på Jägareförbundet i Värmland och förbundets rovdjursansvarige tjänsteman, ger Krister Kalen rätt på många punkter.

– Avskjutningen i älgjakten gick ned kraftigt för sex-åtta år sedan – vilket berodde på tidigare års höga avskjutning i kombination med vargstammen. Ska man ha någon meningsfull jakt i ett län som berörs av 27 vargrevir kan man inte skjuta ned älgstammen – för då har vi snart ingen jakt, säger Gunnar Glöersen.

Han beskriver att jägarkåren i Värmland minskade jakten på vuxna djur och mer koncentrerade sig på kalvjakt. Det fick till följd att medelåldern bland älgarna steg och stammen växte.

– Men älgstammen viker nedåt igen i Värmland och nu driver skogsbolagen, framförallt Stora Enso, principen att man försöker göra stora älgskötselområden och splittra befintliga områden, allt i syfte att få ned älgstammen. Det går inte om vi ska ha någon älgjakt kvar, säger Gunnar Glöersen.

Han bekräftar också att vargen gör att effektiviteten i älgjakten minskar. I områden med många vargar kan inte jägarna jaga med löshund i samma omfattning som i områden utan varg.

– Vargen försvårar definitivt jakten, det blir svårare att nå avskjutningsmålen. säger Glöersen.

Kris i Gävleborg

Erik Mattsson är jaktvårdskonsulent för Jägareförbundet i Gävleborg och han bekräftar en svår situation för älgstammen i länet. Det började med att antalet observationer började vika 2017.

– Först 2019 minskade avskjutning och på många håll i Gävleborg skjuter man fortfarande mer än tillväxten, så stammen minskar. Vi har områden i framförallt Hälsingland, där älgstammen är så låg att rovdjurens predation motsvarar i princip hela tillväxten. Då finns det litet utrymme för jakt, säger Erik Mattsson.

Målet i förvaltningen i Gävleborg är att vinterstammen på älg ska uppgå till fem-sex älgar per tusen hektar.

– Redan 2012 skrev bland annat vargforskaren Håkan Sand att det behövs minst sju älgar per tusen hektar – annars hamnar vi i situationen att rovdjuren tar hela tillväxten, säger Erik Mattsson.