"}}

– Jag träningsskjuter nästan ingenting nu för tiden. Jag sköt så enormt mycket när jag var yngre, så jag har en viss rutin. Men jag brukar skjuta lite inför större tävlingar, berättar Ulf Edén Kravik.

Han föddes in i jakten och skyttet – pappa Knut Edén, legendarisk jägare och pejlentreprenör, och mamma Kaja Kravik som bland annat födde upp basset artésien normand.

Ulf sköt sitt första rådjur som sexåring och sin första älg som åttaåring. Tio år gammal tog han jägarexamen 1988 och var fram till för några år sedan yngst i landet med den bedriften.

I år representerade han Sverige i VM i Italien.

– Det är en ny form av skytte, som vi aldrig provat. Tävlingen arrangerades av FIDASC, som är en europeisk skytteorganisation. Det är en jägarmässig gevärsdisciplin, berättar Ulf.

Håller nedanför örat

Det är en lång rad med delmoment i tävlingen:

50 meter på löpande, tioringad gris, där vildsvinsfiguren är synlig 2,6 till 2,8 sekunder.

Trots att Ulf är världsmästare kan han inte svara på hur fort grisen rör sig på rälsen på skjutvallen.

– Jag vet inte hastigheten. Vi brukar hålla rakt nedanför örat, säger Ulf.

Han skjuter med en Blaser R93 och sätter på en matchpipa som är 22-millimeter i diameter på löpande vildsvinet. Ljuddämpare, som gör pipan ännu tyngre och minskar vingligheten, är inte tillåtet på tävlingarna.

Hinner inte handladda

Ulf skjuter fabriksladdad ammunition.

– Det är kaliber .223 och kulan väger 3,56 gram och hastigheten på kulan är lite drygt 1.000 meter i sekunden. Då hinner det inte vingla mycket, säger han.

Många menar att handladdad ammunition går att anpassa för det egna vapnet, så att precisionen förbättras. Ulf håller med.

– Men den här bössan skjuter mycket bra och jag har träffbilder som motsvarar en klisterlapp på 100 meter med fabriksammunition. När jag nu har bondgård och 120 köttdjur, så hinner jag inte handladda, förklarar Ulf.

Löpande vildsvinet skjuts på fri hand och Ulf fick ihop 173 poäng av 200 möjliga.

Benställningen viktig

En viktig del i skyttet mot rörliga mål är benställningen, menar Ulf. Han börjar med att sikta där målet kommer att försvinna ur synhåll, sedan vrider han sig mot platsen där figuren kommer fram.

Det ska kännas rörligt och bra.

Andra moment vid VM-tävlingarna var stillastående råbock på 100 meter. Tian är stor som en snusdosa och skyttarna måste använda fast stöd i stil med ett träd i skogen. Ulf sköt fullt.

Tredje momentet var räv på 100 meter, fem skott liggande med armbågsstöd mot marken. Ulf sköt fullt.

Ett par dåliga avfyrningar

Fjärde stationen var gemsbock på 100 meter med stöd typ lös vandringskäpp som måste användas.

– Där gjorde jag ett par dåliga avfyrningar och fick en åtta och en nia. Jag skjuter nästan alltid fel i sidled och så var det den här gången också, berättar Ulf.

Därefter följde momentet stillastående vildsvin, som ska skjutas stående utan stöd på 100 meters avstånd.

– Jag skjuter alltid jägarmässigt, alltså med armbågen utåt. Jag tappade fyra poäng på den stationen, konstaterar Ulf.

Förstorar bort vingel

Sedan övergick tävlingen till långshållsskytte där Ulf sätter i en pipa i kalibern 308 i geväret och skjuter med en tiogramskula. Pipbytet medför att han kan skjuta en tyngre kula, som inte är lika vindkänslig.

Först ut var gemsbock på 200 meter i skjutbänk. Skyttarna fick använda benstöd på geväret och erbjöds en liten sandsäck att lägga bakdelen av kolven på.

– Min kolv stämde inte överens med sandsäcken, så jag körde utan säck. Jag tappade 15 poäng och det är jag lite missnöjd med, säger Ulf.

Han använder sig av en kikare av märket Kahles med upp till 24 gångers förstoring. I en del skyttesammanhang varnar instruktörerna för användande av kraftiga förstoringar – med argumentet att vingligheten ökar.

Det håller inte Ulf med om.

– Enda chansen att få bort vinglighet är att man ser den. På 100 meters avstånd brukar jag ligga runt 20-22 i förstoring och på löpande 50-metersgrisen 12 gångers förstoring, berättar Ulf.

Olika metoder

Ulf använder lite olika metoder när han siktar mot stillastående mål. På stillastående vildsvin går han uppifrån och ned, samtidigt som han andas ut.

– Jag andas ut tills jag kommer ned till tian, då trycker jag av, säger Ulf.

På stillastående räv gör han tvärtom och höjer kikaren till tian.

Nästa moment: Hjort på 300 meter. Tian är 40 millimeter stor, tavlan tioringad och Ulf tappade sju poäng. Även det momentet skjuts sittande i bänk och med benstöd på bössan.

– Jag skjuter in på 200 meter och vrider sju klick uppåt när vi växlar över till 300-metersbanan. Det motsvarar 14 centimeter på 200 meter, säger Ulf.

Första prispengarna

Resultatet räckte för att Ulf skulle vinna VM:et individuellt. Tvåa blev svenske lagkompisen Emil Håkansson från Haninge. I det svenska laget, som vann lagtävlingen, ingick även Pierre Håkansson, Haninge, och Michel Roos från Karlstad.

Det finns inga stora pengar i den här sporten. Det svenska landslaget betalade sin resa, sitt boende, mat och uppehälle ur egna fickor. Och så fick de nobben när de försökte få en ammunitionstillverkare att sponsra med skott.

– Jag fick 300 euro i prispengar för att jag vann individuellt, och så fick vi 400 euro att dela på i laget. Och så lyckades jag vinna en Sabatti-studsare i en tävling som de sex bästa skyttarna fick skjuta. Det är första gången jag fått ihop lite prispengar i alla fall, konstaterar Ulf.

Han har svart bälte i taekwondo men han hinner inte träna det mer än sporadiskt idag. Många skyttar styrketränar för att bli stadiga. Inte Ulf.

– Jag är bonde, så jag får träning ändå.

– Jag tror att det framförallt är lugnet. Och att jag fick växa upp i en familj där jakt och skytte var väldigt viktigt. Dessutom hade familjen en vän som jobbade på Norma och försåg mig med ammunition. Fri tillgång till skott och ett djäkla intresse för jakt och skytte gjorde att det blev bra, säger Ulf.