Tursam duo får älgarna på fall

Västerbottningarna Tomas Sandström och Freddy Andersson är två jaktintresserade killar vars hängivenhet ofta leder till framgångar i jaktmarkerna. Tur har ganska lite med det hela att göra, även om retsamma kompisar tycker att det är trevligt med ett och annat skojigt tilltalsnamn ibland.

Det är tillfällen man gärna skulle vilja dra ut på lite extra, men jobbet måste göras så snabbt och smidigt som möjligt.

–Ganska gott om blod, konstaterar Tomas Sandström och gnuggar lite av den röda varan mellan fingertopparna.
– Kulan har förmodligen snuddat en lunga.
En timme har gått sedan påskjutningen och Tomas inleder eftersöket med att gå med jämthundstiken Viska (Kaamoshaukun Minttu) i band. Tiken drar rejält i kopplet, med nosen högt, in mot ett skogsparti. Efter ett 50-tal meter stannar Tomas upp och beslutar sig för att göra ett omtag på skottplatsen.
– Jag har inte sett något blod sedan skott­platsen och Viska vädrar bara. För att vara helt på den säkra sidan är det nog bäst att börja om.
När Tomas väl släpper Viska vill han vara hundra procent säker på att det är just det rätta spåret hon är på. Det kan ju faktiskt finnas fler älgar i närheten.

Tomas Sandströms jämte börjar vädra älg.

Tomas Sandströms jämte börjar vädra älg.

På rätt spår

Omtaget bekräftar att eftersöksekipaget är på rätt spår. Hundra meter senare hittar Tomas ytterligare blod i blåbärsriset och strax därefter släpper han Viska. Med tanke på Viskas bestämdhet är älgen förmodligen inte långt borta. Även om ett eftersök är en allvarlig del av jakten, där det handlar om att till varje pris minimera djurets lidande, kan Tomas inte låta bli att njuta av stunden. Precis som han gör i alla jaktsituationer. När Viska kommer igång med sitt skallande är det ljuv musik i hundförarens öron.

Fått ett smeknamn

Det finns många jaktintresserade medborgare i vårt kära land, men förmodligen ytterst få som kommer i närheten av Tomas entusiasm och fokus. Tomas tar sig an alla jaktformer med samma glöd och tack vare hans noggrannhet lyckas han ofta bra.
Genom åren har hans extrema hängivenhet gett honom många olika tilltalsnamn. Ett av dem är helt enkelt ”Jakt-Tomas”. Ett ganska trivialt namn kan tyckas, men i det här fallet känns det väldigt motiverat.

Med gemensamma insatser dras älgtjuren upp på fyrhjulingens släp.

Med gemensamma insatser dras älgtjuren upp på fyrhjulingens släp.

Maximal försiktighet

Älgtjuren står i en grantätning, där Tomas till en början endast kan se benen och obetydliga delar av djurkroppen. Viskas skall ger ett bra understöd för ansmygningen och han tar sig meter för meter närmare tjuren.
Tomas smyger alltid fram mot en älg med maximal försiktighet. Under ett eftersök kan han inte ta något för givet. Älgens skada kan vara dödlig eller mindre allvarlig, och det är givetvis omöjligt att veta hur mycket krafter älgen har kvar. Vill det sig riktigt illa kan den här älgen skena iväg långt vid en stötning.

Behärska situationen

Tomas befinner sig bara ett 30-tal meter från älgen men har ännu inte fått något rent skottläge. Tjuren står dessutom vänd mot honom, med öronen bakåt, till synes oskadd och med tillräckliga krafter kvar för att orka göra regelbundna utfall mot Viska.
Efter en lång väntan får älgtjuren förmodligen korn på Tomas, kastar helt om och travar med förvånansvärd snabbhet genom grantätningen och ut på en smal hyggesremsa.
Tomas springer snabbt fram och kommer ut på hygget inte långt efter älgen. I samma ögonblick som Tomas når hyggeskanten stannar tjuren upp och tittar på honom. Öga mot öga, jägare och ett skadat byte.
Det kan förstås bara gå på ett sätt. När tju­ren vrider på kroppen sätter Tomas skot­­tet i huvudet, exakt där han vill ha det, mel­lan ögat och örat. Tjuren rasar ihop på fläcken och det hela är över. Det var inte den svåraste ansmygningen och avslutet som Tomas har gjort, men jobbet blev i alla fall genomfört på bästa möjliga sätt.

Freddy Andersson brukar ha flax på älgjakten.

Freddy Andersson brukar ha flax på älgjakten.

Bytte pass mot hund

I går var inte Tomas lika bra kompis med fru Fortuna. Då satt han på pass 43, medan andra hundförare skannade av markerna efter älg. Inom Hörnsjö vvo finns det massor av hundförare, så de får turas om att sitta på pass emellanåt.
För Tomas del förändrades situationen när en av hundarna stack iväg med en älg långt utanför marken. Då var det bara för honom att ge sig iväg från passet och släppa en av sina hundar i den 1 500 hektar stora såten.
Strax därefter hade en annan av hundförarna gått klart med sin åtta månader unga laika, Nalle, i en mindre del av området och fick därmed ”ärva” Tomas pass. Hundföraren som tog över 43:an var Freddy Andersson – ”Tur-Freddy”.

Har tur med sig

Freddy går som hundförare i ett par olika älgjaktlag och skjuter mycket älg, både som hundförare och som passkytt. Med tanke på att det finns 45 andra älgjägare i Hörnsjö vvo, som inget hellre vill än att fälla älgar, framstår Freddy som en riktig jaktmaskin.
Freddys fallenhet för älgjakt har resulterat i att vissa jaktkamrater skämtsamt kal­lar honom för ”Tur-Freddy”. Det är förstås med glimten i ögat och oftast i samband med en klapp på axeln när han har lagt ner ett byte.
Nu inser ju alla att turen har en mycket marginell betydelse i det långa loppet. Det handlar givetvis om rutin och viktiga jaktliga egenskaper, vilt- och markkännedom, bra hundmaterial, god syn och hörsel samt en rad andra kvaliteter.
En bra passkytts viktigaste budord är i grunden mycket enkla. De allra flesta känner väl till dem, även om en del kan ha svårt att leva upp till dem. Främst gäller det att vara knäpptyst, sitta blickstilla och att aldrig förlora uppmärksamheten.

Freddys 17-taggare var nästan färdigfejad.

Freddys 17-taggare var nästan färdigfejad.

Dök upp direkt

Freddy uppträdde som vanligt exemplariskt på pass 43, ett markpass på en gammal körväg intill ett hygge. För det mesta rör han aldrig ens sin medhavda matsäck under en jaktdag, med risk för att tappa fokus eller röja sig för en eventuell älg.
Den här dagen fanns det dock ingen som helst risk för prassel med matsäcken. Freddy hann inte ens bli hungrig – 17-taggaren kom nämligen redan efter fem minuter.
Bara några hundra meter från Freddy tog jaktledaren Joacim Backmans jämthundstik Maya (Lapinkairan Hani) upp en älgtjur som drog iväg efter några minuters stånd­skall.
Freddy fick syn på tjuren när den sneddade över hygget och skickade iväg det första skottet när den befann sig på ungefär 80 meters avstånd. Skottet såg ut att ta bra men för säkerhets skull sköt han ett till, vilket definitivt fick älgen på fall. Bara sekunder senare nådde Maya fram till stortjuren.

Kan leva med sina smeknamn

”Jakt-Tomas” och ”Tur-Freddy”, ja stora jä­gare får nog finna sig vid att bli kallade för lite av varje. Ibland gäller det även för mindre erfarna jägare. Just den här dagen i Hörnsjö satt en ung tjej, Joanna Lundström, på pass för första gången i sitt liv. Alla önskade förstås inget hellre än att hon skulle få skjuta en älg, och därmed inleda sin jaktliga bana på bästa möjliga sätt.
Nu blev det tyvärr inte så, men det är säkert bara en tidsfråga. När hon så småningom fäller sin första älg hoppas vi få återkomma med ett reportage om ”Jägar-Joanna”.

AKTUELLT

Skarp kritik mot polisens hantering av vapenärenden

Linköping (JJ) Polisprofessor Stefan Holgersson riktar skarp kritik mot polisens myndighetsutövning i vapenärenden. I en forskningsrapport kommer han fram till att polisen klipper och klistrar i lagtexter och inte lägger fram uppgifter som talar till klagande personers fördel.

Annonser